Motion till riksdagen
2002/03:K420
av Paavo Vallius m.fl. (s)

Äldreomsorg för finsktalande minoritetsgrupp


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om äldreomsorg för den finsktalande minoritetsgruppen.

Motivering

Sveriges riksdag beslutade enhälligt den 2 december 1999 om en samlad minoritets­politik till skydd för de nationella minoriteterna i Sverige. Beslutet innebär att Sverige genom att underteckna och ratificera två av Europarådet antagna konventioner åtagit sig att stärka de nationella minoriteterna i Sverige. Det innebär också att deras möjligheter till inflytande skall stärkas och deras språk ges det stöd som behövs för att de skall hållas levande. I anknytning till beslutet gavs Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga och redovisa exempel på hur kommunal äldreomsorg kan organiseras för äldre sverige­finnars behov. Uppdraget redovisas i rapporten Äldreomsorg för finsktalande i Sverige.

Av rapporten framgår bland annat att

För att garantera äldreomsorg med kvalitet för den finskspråkiga minoriteten anser vi att de äldre bör få en lagstadgad rätt till finskspråkig äldreomsorg i hela landet, inte bara inom förvaltningsområdet. Det är också viktigt att ge ekonomiskt stöd till ny- eller ombyggnad för dem som vill starta senior- eller äldreboende för finsktalande äldre.

Eftersom det fortfarande finns mycket okunskap bland biståndshandläggare i olika kommuner om de äldres situation, som har ett annat modersmål än svenska, är det viktigt att öka informationsinsatserna. Det behövs ett speciellt statligt stöd alternativt projektmedel för att arbeta för utökad äldreomsorg för finsktalande, utbilda sverigefinska pensionärer om svensk äldreomsorg samt anordna temadagar om behovet av finskspråkig äldreomsorg för politiker och tjänstemän.

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har ett stort ansvar och en avgörande roll för att ge information om ökat behov av finskspråkig äldreomsorg, hemsjukvård, rehabilitering, demensutredningar samt psykiatrisk vård. De har också möjligheter att underlätta och uppmuntra till ett ökat samarbete mellan kommuner i äldrefrågor samt öka informationen till äldre sverigefinnar. För att uppmuntra kommuner att ordna äldreomsorg för sina finskspråkiga invånare bör statliga medel ges till projekt för sverigefinska ideella föreningar/stiftelser eller andra organisationer samt kommuner eller landsting som arbetar för att erbjuda hemtjänst, hemsjukvård, rehabilitering av finskspråkiga äldre.

I riksdagens minoritetspolitiska beslut betonas betydelsen av inflytande som berör de nationella minoriteterna. Detta borde innebära att de nationella minoritetsorganisatio­nerna inte volymmässigt jämställs med organisationer för majoritetsbefolkningen. De tak som fastställts med utgångspunkt för de stora pensionärsorganisationerna hindrar minoritetsorganisationerna att få en möjlighet att delta i den demokratiska processen och få inflytande i frågor som berör äldre.

Sverigefinska Pensionärer är en organisation som sammanför och aktiverar många äldre inom samhälls- och kulturlivet och väntjänsten, men kan inte mäta sig med majoriteten. Detta faktum medför att sverigefinska pensionärsorganisationer oftast inte uppfyller de villkor som centralt och lokalt ställs för organisationer som är berättigade att delta i pensionärsråd. För att öka de finskspråkiga pensionärernas möjligheter att påverka i viktiga frågor som berör våra nationella minoriteter och pensionärer föreslår vi att organisationen Sverigefinska Pensionärer får utse en representant till regeringens pensionärskommitté. För att kunna öka påverkansmöjligheter på regional och kommunal nivå bör Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet ta upp frågan om ökat stöd till Sverigefinska Pensionärers distrikts- och grundorganisationer och att dessa skall får utse representanter till kommunernas och landstingens pensionärsråd.

Stockholm den 15 oktober 2002

Paavo Vallius (s)

Raimo Pärssinen (s)

Sinikka Bohlin (s)