Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring i kommunallagen att kommunerna får generell rätt att fördela sina egna subventioner till barnomsorg på ett sådant sätt att det utifrån föräldrarnas önskemål kommer alla barnfamiljer till del.
Kommunernas självständighet är en viktig grundbult i det svenska styrelseskicket. Denna naggas dock alltsomoftast i kanten av klåfingriga politiker på statlig nivå. Det blir till exempel allt vanligare att staten specialdestinerar och detaljreglerar sina anslag till bestämda ändamål inom den kommunala sektorn. Det är en olycklig utveckling. Vi vill i stället gå åt andra hållet och utveckla kommunernas frihet inom ett viktigt område.
Under det gångna året har på initiativ av enskilda föräldrar framgångsrika namninsamlingar genomförts i ett flertal kommuner. Kravet har handlat om att få till stånd en folkomröstning i kommunen om att införa ett ekonomiskt alternativ för de föräldrar som själva vill sköta sin barnomsorg.
I två kommuner, Uppvidinge och Karlstad, har folkomröstningar redan ägt rum. I Uppvidinge röstade 78 % av invånarna ja till en sådan reform och i Karlstad 75 %.
Namninsamlingarna är ett utlopp för den frustration många föräldrar känner idag över att deras val av barnomsorg inte erkänns som bidragsberättigad av staten. Kommunerna är bakbundna av den nuvarande lagstiftningen som inte tillåter att en kommun utan stöd i lag eller författning lämnar understöd till enskilda personer. Samtidigt finns den så kallade likställighetsprincipen som gäller för alla. Den innebär att alla kommuninvånare skall behandlas likvärdigt. Dessa två bestämmelser kolliderar uppenbarligen med varandra.
Vi anser att det är rimligt att kommunerna skall kunna fördela sina egna medel på ett rättvist sätt så att de kommer alla barnfamiljer till del, oavsett vilken typ av barnomsorg föräldrarna valt för sina barn. Därför kräver vi en ändring av kommunallagen som gör detta möjligt.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Åsa Domeij (mp) |