Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att gällande lagstiftning bör ändras på så sätt att det vid kommande riksdagsval är möjligt för en kandidat att kandidera i endast en valkrets.
Trots ganska intensiva diskussioner och muntlig enighet mellan olika partier fortsätter vissa partier, främst Kristdemokraterna (kd) och Miljöpartiet (mp), att placera en och samma kandidat på ett stort antal av de listor som registreras i de olika valkretsarna. Dessutom är det partiledaren eller språkrören som placeras på ett stort antal listor och dessutom på första plats. Det här innebär i regel också att just förstanamnet, dvs. partiledaren och partiets sannolikt mest kända person, väljs in i ett stort antal valkretsar och dessutom erhåller de flesta personkryssen. Men inte ens Kristdemokraternas Alf Svensson mäktar med att fylla ut mer än en riksdagsplats och kan därför också bli invald i Sveriges riksdag endast från en valkrets. Förhoppningsvis väljer han då att representera sitt parti i riksdagen från den valkrets där han bor.
Det är uppenbart att vissa partier använder möjligheten att placera en och samma kandidat i topp på riksdagslistan i flera valkretsar till att dels säkerställa att en utvald person verkligen blir invald i riksdagen, dels för att locka röster till partiet i ett stort antal valkretsar genom att använda partiets sannolikt mest kända person som affischnamn/galjonsfigur. Detta leder i sin tur till att ett stort antal väljare sannolikt känner sig lurade när de inte alls blir representerade av den person som toppat den lista de lämnat in i vallokalen och där de kanske också personröstat på förstanamnet, dvs. partiledaren. Detta leder till att mindre kända personer längre ner på listan i stället kommer in i riksdagen, så att säga på reservplats för sin partiledare. Det finns ingen anledning att låta sannolikt dugliga riksdagsledamöter med förankring i sina hemlän inträda i det viktiga riksdagsarbetet på detta sätt, dvs. som en av många vikarier, ersättare, för sin partiledare. I den kristdemokratiska riksdagsgruppen på 33 personer kan en fjärdedel sägas vara vikarier för partiledaren, som Ingvar Persson konstaterar i en ledarkolumn i Aftonbladet den 12 oktober 2002.
Det finns inga goda skäl för att låta denna märkliga företeelse fortgå. Det är upp till varje parti att placera sin partiledare/sitt språkrör eller annan för partiet speciellt viktig person på den riksdagslista där denne med största sannolikhet blir invald. Även riksdagspartier måste lära sig att göra val där man ibland misslyckas. Det finns ingen anledning till att tillåta helgardering för vissa partier och deras partiledare i ett val till Sveriges riksdag.
Eftersom muntliga diskussioner och överenskommelser uppenbarligen inte räcker bör lagstiftningen ändras så att en riksdagskandidat i kommande val tillåts kandidera i endast en riksdagsvalkrets. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Peter Pedersen (v) |