Riksdagen ger riksdagsstyrelsen i uppdrag att utreda och föreslå förändringar av riksdagens arbetsformer i syfte att öka jämställdheten på arbetsplatsen samt införa möjlighet att vara partiellt sjukskriven.
Både det privata och det offentliga livet skall utformas av kvinnor och män på lika villkor står det i ”Varannan Damernas”. I SCB:s lathund om jämställdhet står det att ”jämställdhet innebär att kvinnor och män har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter att
ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende
vårda hem och barn
delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället.”
Skall man uppnå jämställdhet mellan könen måste våra arbetsplatser vara utformade utifrån att arbetstagare kombinerar förvärvsliv med vård av hem och barn. Riksdagen borde föregå med gott exempel av flera skäl. Det skulle bland annat öka jämställdhetspolitikens trovärdighet.
Talmannen har varit mycket aktiv i dessa frågor: Vi har t.ex. en förskola för riksdagsledamöternas barn, och det anordnas familjedagar i riksdagen för att närstående skall få se ledamöternas arbetsplats. Nu gäller det att gå vidare. Formerna för riksdagsarbetet är i stort sett oförändrade sedan jordbrukssamhällets tid, vilket innebär att de härstammar från en tid då män utförde betalt arbete i det offentliga rummet och kvinnor arbetade obetalt i hemmet. Jämställdheten hade inte kommit så långt, och det var inte vanligt att föräldrar delade på ansvaret för barnen.
Riksdagens arbete är förlagt från slutet av september till och med december och från slutet av januari till mitten av juni, dvs. mycket koncentrerat. Under tiden försvinner ledamöterna från familjer och socialt liv. Nattförhandlingar under årets mörka tid följs av en lång period av ”ledighet”. Skall både kvinnor och män kunna vara riksdagsledamöter och samtidigt ha familj och vänner är det angeläget att sprida arbetet jämnare över året. Ett alternativ vore att låta riksdagen sammanträda tre dagar i veckan i 10 månader om året för att utjämna arbetsbelastningen.
Under förra mandatperioden framförde en grupp manliga ledamöter med små barn problemet med voteringarna som förläggs till tidpunkter då barnen ska hämtas på dagis. Voteringstiderna innebar att de inte kan ta det föräldraansvar som de vill göra.
Riksdagsordningen 1 kap. 8 § samt tilläggsbestämmelse (1.8.1) reglerar ledighet från uppdraget. Partiell ledighet har hittills inte beviljats. Vi vill att dagens vårdnadshavare skall dela på föräldraledigheten, och vi vet dessutom att många tar ut partiell ledighet. Detta sker för att barnet i så stor utsträckning som möjligt skall få tillgång till båda föräldrarna. Vad gäller partiell sjukskrivning står det i budgetpropositionen för 2003 att partiell sjukskrivning ska användas i större utsträckning för att den sjuka inte ska förlora kontakten med arbetet. Enligt 1 kap. 8 § finns det varken utrymme för ett flexibelt uttag av föräldraförsäkringen eller partiell sjukskrivning.
Så som arbetet bedrivs i dag är risken stor att småbarnsföräldrar av båda könen och personer med hälsoproblem utesluts. Eftersom det fortfarande är kvinnorna som grupp som tar det största ansvaret för hem och barn drabbas kvinnor särskilt hårt av riksdagens arbetsformer. Det är ett demokratiskt problem, och det innebär också att riksdagen inte kan föregå med gott exempel vad gäller att vara en ”god” arbetsgivare. Vänsterpartiet anser därför att riksdagsstyrelsen skall utreda och föreslå förändringar av riksdagens arbetsformer i syfte att öka jämställdheten på arbetsplatsen samt införa möjlighet att vara partiellt sjukskriven.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Ulla Hoffmann (v) |
|
|
Ingrid Burman (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Kalle Larsson (v) |
Elina Linna (v) |
|
Gunilla Wahlén (v) |