Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om en oberoende kommunrevision.
För en levande demokrati krävs kontrollsystem och genomskinlighet i det offentliga beslutsfattandet. En fungerande, trovärdig och effektiv revision är därför av största vikt. På den kommunala nivån, där en stor del av den offentliga verksamheten utförs, har revisionen en central betydelse. Revisorerna är kommunfullmäktiges kontrollinstrument beträffande den kommunala verksamheten. Till sin hjälp kan de förtroendevalda revisorerna anlita yrkesrevisorer. Revisorerna har till uppgift att granska att verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, att räkenskaperna är rättvisande och att befintlig kontroll inom nämnderna är tillräcklig.
För granskning av den verksamhet som bedrivs inom nämndernas verksamhetsområden, ska det enligt kommunallagen finnas revisorer. Revisorn rekryteras bland kommuninnevånarna, nomineras av ett politiskt parti och väljs av fullmäktige, precis som andra politiskt förtroendevalda nämnder och styrelser. Revisorernas uppdrag regleras i kommunallagen och de ska pröva all den verksamhet som bedrivs inom nämndernas verksamhetsområden för att bedöma om kommuninnevånarnas intressen av effektivitet och säkerhet är tillgodosedda, d.v.s. om nämnderna lever upp till sitt ansvar. Revisorernas oberoende är viktigt. Varje revisor ska vara oberoende i förhållande till granskande nämnder och fullgöra sitt uppdrag självständigt. Det innebär t.ex. att revisorerna inte ska ha några andra politiska uppdrag i kommunen. Revisorerna är direkt underställda fullmäktige och tar alltså inte order av någon nämnd eller dess anställda.
Eftersom revisorerna har kommunfullmäktiges uppdrag, ansvarar de inför fullmäktige för att uppdraget utförs på ett sakligt och tillfredsställande sätt.
Exempel på granskningar som kommunrevisionen genomför är
granskning av kommunstyrelsens övergripande styrning,
granskning av styrning och uppföljning inom olika nämnder,
granskning av kvalitetssäkring,
granskning av rutiner för offentlighet, sekretess och arkiv,
granskning av kommunens bokslut.
Från årsskiftet 2000 har kommunallagens bestämmelser om revision till viss del förändrats. Syftet är att stärka revisorernas ställning. Revisorernas uppgift att årligen granska all verksamhet som bedrivs inom nämnder och styrelser har förtydligats. Ytterligare en viktig förändring är införandet av samordnad revision mellan kommunen och dess företag.
Det är dock fortfarande ett problem att revisionen utses av kommunfullmäktige, samma organ som utser företrädare i de nämnder och styrelser som granskas. Ofta sitter kommunfullmäktigeledamöter i nämnder som sedan skall granskas av den revision som man själv är med och tillsätter. Dessutom består ofta kommunrevisionen av bekanta och partikollegor till fullmäktigeledamöterna. Sköter sig inte de utvalda revisorerna i enlighet med vad fullmäktigeledamöterna anser kan de avsättas vid nästa val. Dagens system med kommunrevision kan alltså inte anses helt oberoende från dem som ska granskas. Inte minst för politikens och revisionens trovärdighet i allmänhetens ögon är det viktigt att revisionen i alla aspekter är så fristående att dess oberoende, trovärdighet och genomslagskraft inte kan ifrågasättas.
Det har dessutom funnits en tradition i många kommuner att inte betrakta revisorsuppdraget som det tunga och viktiga uppdrag det är. Partierna lägger den mesta energin på nomineringar till de politiskt ”tunga” organen som exempelvis kommunstyrelsen, socialnämnden m.m. medan revisorsuppdraget inte hanteras med den omsorg som det borde.
Ytterligare ett exempel på att den nuvarande ordningen inte fungerar tillfredsställande är att de flesta av de omskrivna skandalerna kring representation och slarvigt hanterande av skattemedel under senare år uppmärksammats av medierna. Lokaltidningarnas undersökande journalistik har i många fall varit en betydligt effektivare ”revision” än den som kommun- eller landstingsfullmäktige utsett.
Behovet av en mer oberoende kommunrevision diskuterades i Demokratiutredningens slutbetänkande, SOU 2000:01, där vikten av en så fri revision som möjligt påtalades. För att lösa de problem som ovan beskrivs kan man som modell för en ny kommunrevision ha den modell som riksdagen nyligen beslutat om för den statliga revisionen. Den nya revisionsmyndigheten underställs riksdagen och ska ledas av riksrevisorer under en längre mandatperiod.
En sådan från partierna fristående kommunrevisor skulle själv utse medarbetare, välja vad som ska revideras, hur och på vilket sätt. Kommunrevisorn drar själv slutsatser av sin granskning och överlämnar sedan sina förslag till exempelvis en särskild nämnd av förtroendevalda politiker som drar de politiska slutsatserna av revisorns rapport. På detta sätt skulle man uppnå en högre grad av oberoende och minska risken för misstankar av olika slag beträffande revisionen, till exempel som ett redskap för kommunens majoritet eller opposition.
En utredning bör tillsättas som ser över dagens system med kommunrevision utifrån ovanstående aspekter. Utredningen bör föreslå nödvändiga förändringar i lagstiftningen gällande kommunrevisionen.
|
Stockholm den 13 november 2002 |
|
|
Ingvar Svensson (kd) |
|
|
Tuve Skånberg (kd) |
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
Peter Althin (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |