Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en lag som innebär att kommunerna skall ha den generella rätten att fördela sina egenfinansierade barnomsorgssubventioner på ett rättvist sätt till varje barn och på ett sådant sätt att föräldrar kan erhålla den faktiska valfriheten att bedöma och genomföra den barnomsorg som bäst lämpar sig för det barn de har ansvar för.
Regeringsrätten har i tidigare beslut (RÅ 1991 ref. 19) ansett att den allmänt vedertagna grundsatsen när det gäller den kommunala kompetensen är att en kommun inte utan stöd i lag eller författning får lämna understöd till enskilda personer. Bidrag som t.ex. vårdnadsersättning eller barnbidrag får således inte enligt Regeringsrätten lämnas av en kommun utan stöd i speciallagstiftning. Någon sådan lagstiftning finns enligt Regeringsrätten inte vad avser generella kommunala bidrag till barnfamiljer.
Samtidigt gäller likställighetsprincipen generellt i den kommunala verksamheten. Det torde framstå som klart att det mellan dessa principer i dag råder en konflikt.
Nuvarande barnomsorgssubventioner från kommuner till föräldrar med barn i daghemsåldern gynnar ensidigt vissa barn. Det rimliga borde vara att kommunerna skall ha den generella rätten att fördela sina egna medel, dvs. den del som inte finansieras av staten, till barnomsorgssubventioner. Det bör kunna ske på ett rättvist sätt för varje barn och på ett sådant sätt att föräldrar kan erhålla den faktiska valfriheten att bedöma och att genomföra den barnomsorg som bäst lämpar sig för det barn de har ansvar för. En sådan rätt ligger dessutom i linje med principen om den kommunala självstyrelsen.
Riksdagen bör besluta om en förändrad kommunal kompetens på området genom särskild lag.
|
Stockholm den 13 november 2002 |
|
|
Ingvar Svensson (kd) |
|
|
Tuve Skånberg (kd) |
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
Peter Althin (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |