Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en värdekommission för att stimulera en bred offentlig debatt om människovärdet och de mänskliga fri- och rättigheterna.
Inget samhälle kan fungera utan tillit. Det goda samhället är byggt på att det finns en tillit. Tillit uppstår inte av sig själv. Den grundas i värden. Sociala relationer bygger på ömsesidighet. Denna ömsesidighet fungerar inte utan att vi redan som små fått inplanterat de goda värdena. Även ledande kriminologer har kommit till insikt om att uppfostran faktiskt har betydelse. Värdeöverföringen och träningen i att kontrollera sina impulser är helt centrala för att kunna leva ett bra liv i relation till andra människor.
Varje dialog, varje diskussion blir till en meningslöshet, om det inte hos de diskuterande finns ett gemensamt etiskt minimum, en gemensam uppsättning värden och värderingar – ett fundament för dialogen. Och det är ju just de frågeställningarna, den analysen, som är försummade i svensk allmänpolitisk debatt. Inget samhälle kan bestå utan ett grundläggande etiskt minimum. Men om vi inte bryr oss om att utkristallisera och diskutera och förklara detta minimum är risken uppenbar att det faller i glömska och ersätts av ett moraliskt gungfly.
Det sätt på vilket vi upplever och tolkar världen beror i mycket hög grad på det slags idéer som fyller våra sinnen, skrev filosofen E F Schumacher för ett trettiotal år sedan. Att föra en debatt om dessa idéer borde därför vara centralt i allt samhällsengagemang.
De politiska partierna är förstås inte de mest centrala signalgivarna när det gäller överförande av värden och värderingar. Familjen är givetvis den viktigaste. Skolan, medierna, vänner och kamrater kompletterar denna uppgift. Lagstiftaren deltar förstås också – det torde vara påvisat att lagstiftning är normerande, åtminstone i viss utsträckning.
Men även inom politikens domäner finns det behov av ett samtal, debatt, kring de grundläggande mänskliga värdena. Och självfallet är det oerhört centralt att de politiska beslut som fattas av riksdag, landsting/regioner och kommuner är grundade på ett accepterat värdemönster. Politiska beslut måste bygga på en realistisk bild av människan.
För Kristdemokraterna har frågan om människosynen alltid varit den centrala i det politiska arbetet. Kulturtraditionen påverkar självfallet värde- och normsystemet i ett samhälle. Sverige finns inom vad man kallar den västerländska kulturkretsen, som präglats starkt av kristet och humanistiskt tänkande. Den värdebas som skapats inom denna tradition utgör en god grund för uppbyggandet av en människovärdig miljö – det vi kallar ett gott samhälle.
Mycket av vår samtid karaktäriseras av osäkerhet, ibland förvirring, ett sökande efter vad som är meningen. Vi tror det är viktigt att även politikerna möter dessa behov på ett naturligt sätt.
Tidigare har vi kristdemokrater pekat på det norska exemplet med en värdekommission. Vårt förslag har väckt kritik på flera håll. Man skall inte ”skriva folk på näsan” om ställningstagande i etiska frågor. Men det har heller inte varit syftet med en värdekommission. Till det politiska ledarskapet hör också möjligheten att starta en diskussion och att försöka leda den in på meningsfulla områden, även om politiker i dessa sammanhang skall akta sig för att komma med facit. Vi kan peka på att regeringen och de politiska partierna i andra sammanhang varit angelägna om att bidra till att debatt skapas kring andra frågor.
Maktutredningen och Demokratiutredningen var t.ex. så uppbyggda att ett av syftena med dem vara att stimulera debatten kring respektive frågeområde. Nu arbetar EU2004-kommittén med ett uppdrag av den karaktären. Kommittén skall utan att själv ta ställning bidra till att stimulera debatten kring Europeiska unionen och dess framtid. Själva angreppssättet att stimulera debatt – vilket en värdekommission borde ha till huvuduppgift – är alltså inte främmande för svensk tradition.
Under sensommaren beslöt också regeringen att tillsätta en etikkommission för en del av samhällslivet, nämligen företagandet. Argumentet mot en värde- eller etikkommission för hela samhällslivet har därmed undanröjts.
Den norska värdekommissionen hade följande uppdrag beskrivet:
Huvudmålet är att bidra till en bred värdemässig och samhällsetisk mobilisering för att stärka positiva gemenskapsvärden och ansvar för miljön och samhällsgemenskapen. Det är viktigt att motverka likgiltighet och främja personligt ansvar, deltagande och demokrati.
Den skall bidra till att skapa större insikt om värdefrågor och etiska problemställningar på ett sådant sätt att våra liv som enskilda, vår kultur och samhällsutveckling och vårt förhållande till naturen i större grad kan präglas av insiktsfulla ”värdeval”.
Den skall bidra till kunskap om den värdemässiga utvecklingen i samtidskulturen, bland annat de institutionskulturer vi är del av och våra individuella värdeuppfattningar.
Den skall analysera den värdepåverkan som sker genom olika kanaler i samhället. Den, delvis okända, påverkan skall värderas i förhållande till den kända uppfostran som sker.
Den skall identifiera aktuella värdemässiga och samhällsetiska utmaningar man står inför och diskutera möjliga svar på dem. Den skall uppmana och stimulera offentliga myndigheter och relevanta delar av det civila samhället till debatt och deltagande.
Den bör bidra till diskussionen om vad som är de offentliga myndigheternas uppgift och vad den enskilde, familjen, det civila samhällets institutioner och näringslivet har ansvaret för.
Den skall uppmana och utmana till etisk reflektion och handling, inte bara genom utredningar, utan genom ett brett spektrum av aktiviteter, som exemplifierar, aktualiserar och konkretiserar värdefrågor.
Den norska värdekommissionen har avslutat sitt arbete. Den höll över 600 öppna möten, 130 kommuner gav synpunkter, många skolor och frivilliga organisationer var engagerade i diskussionen. Utan tvivel skapade kommissionens arbete en bred debatt i Norge, bredare än något annat tidigare statligt initiativ.
För en svensk värdekommission går det utmärkt att använda sig av det grundläggande upplägg som den norska värdekommissionen har haft. Där finns en mängd spännande ansatser som kan användas för att belysa etikens/värdebasens betydelse för olika samhällsområden.
Det finns till exempel anledning att fokusera på följande frågeställningar:
vilka de grundläggande värdena för ett gott samhälle är och vilka inspirationsgivarna för dessa är, liksom hur vi tillägnar oss etiken/värdena
familjens, skolans, rättssystemets, mediernas och övriga signalgivares betydelse som värde- och normöverförare
hur rättssystemet och rättstänkande byggs upp utifrån den gemensamma värdebasen, samhällsekonomins beroende av en fungerande etik i form av tillit och förtroende och ekonomins drivkrafter
familjens betydelse för ett gemenskapstänkande
värdebasens betydelse för uppbyggande av företags- och organisationskulturer
värdebasens utveckling och betydelse i ett informationssamhälle jämfört med jordbruks- och industrisamhällena
värdebasens utveckling och betydelse i ett samhälle som får allt större etnisk mångfald.
Sverige bör i syfte att bredda och entusiasmera den etiska diskussionen med sikte på samhällets fundament och därmed de mänskliga fri- och rättigheterna tillsätta en värdekommission. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 13 november 2002 |
|
|
Ingvar Svensson (kd) |
|
|
Tuve Skånberg (kd) |
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
Peter Althin (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |