Riksdagen tillkännager för riksdagstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om villkoren för ersättare för riksdagsledamöter.
Som riksdagsledamot har man goda ekonomiska villkor. Ett bra arvode och hyggliga pensionsvillkor. Att vara ersättare för riksdagsledamot eller statsrådsersättare är dock inte alltid lika förmånligt. Det kan innebära att man nästan från den ena dagen till den andra skall lämna sitt ordinarie jobb för att tjänstgöra i riksdagen under längre eller kortare tid. Givetvis kan också det omvända hända. Att man hastigt och lustigt får lämna riksdagen.
Något som inte är helt ovanligt är att en ordinarie ledamot är tjänstledig under den tid av året som riksdagen sammanträder och en ersättare tjänstgör den tiden. När sedan riksdagen ”stänger” för sommaren skall ersättaren återgå till sitt vanliga arbete och förhoppningsvis också kunna ha lite semester. Ett problem som då dyker upp är att ersättaren varit borta så länge att han eller hon inte tjänat in någon semesterlön. Då återstår antingen att jobba hela sommaren eller att vara ledig utan lön. Är då ersättaren dessutom anställd inom skolan finns inget jobb att gå till även om man skulle vilja. Då återstår bara en sommar utan lön.
Detta skulle kunna lösas genom att riksdagen till ersättare utbetalade styrkt och förlorad semesterlön för den period ersättaren tjänstgjort, dock max för den sista tolvmånadersperioden.
Ett annat område där ersättare kan komma i kläm är de regler om inkomstgaranti och pension som finns. Den första regeln kräver tre sammanhängande år för att få inkomstgaranti, och pensionsregeln kräver sex sammanhängande år för att komma i fråga. Detta kan innebära att någon ersättare tjänstgjort nästan en hel period, men haft ett avbrott på någon månad mitt i perioden och därmed diskvalificerats för inkomstgarantiåret. När det gäller pensionen kan samma sak inträffa. Ersättare kan ha åtta–tio års tjänstgöring och vara betydligt över femtio år när uppdraget lämnas för gott och ändå inte vara kvalificerad för pension på grund av att han eller hon inte haft dessa sex sammanhängande år. Detta skulle också kunna lösas med till exempel en skrivning om att pension utbetalas till ledamot som vid avgången fyllt femtio år samt tjänstgjort minst sex år i följd eller sammanlagt minst åtta år som riksdagsledamot.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Carin Lundberg (s) |
Lars Lilja (s) |