Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om att upphäva lagen (1974:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting i de delar den avser indelningen i landsting.
Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om Sveriges indelning i län och landsting innebärande de förändringarna att Heby kommun förs från Västmanlands län och landsting till Uppsala län och landsting.
Medborgarna i Heby kommun väntar fortfarande på att deras i en folkomröstning 1998 klart uttryckta vilja att Heby kommun ska överföras från Västmanlands län till Uppsala län och landsting ska respekteras.
Trots att ett entydigt beslutsunderlag talar för ett länsbyte för Heby kommun avslog regeringen i april 2001 kommunens ansökan. I juni 2001 antog en majoritet i riksdagen ett yttrande om att regeringen borde bifalla en förnyad ansökan från Heby kommun. Trots detta avslog regeringen kommunens förnyade ansökan med hänvisning till att ”inget nytt framkommit”. Varken de folkvalda i Sveriges riksdag eller Heby kommuns invånare kan acceptera att folkets uttryckta önskan på detta sätt nonchaleras av regeringen. Inte heller kan man godta att de sakliga skäl för ett länsbyte som presenterats negligeras.
I årets val stod det än en gång klart att kommuninvånarna i Heby kommun verkligen önskar att ett länsbyte ska genomföras. Det lokala länsbytarpartiet fick 18,8 % av rösterna i kommunvalet, en ökning med 8,6 % jämfört med 1998 års val. Länsbytarpartiet ökade i samtliga valdistrikt och är nu kommunens tredje största parti. Länsbytarpartiet erhöll i landstingsvalet 15,1 % av landstingsrösterna i Heby kommun. Sedan folkomröstningen 1998 har den partipolitiskt obundna Föreningen för länsbyte ökat sitt medlemsantal från ett knappt hundratal till 275 betalande medlemmar och är nu en av kommunens största intresseföreningar. Regeringens långsamma hantering av ärendet och ovilja att tillgodose folkviljan har med andra ord stärkt opinionen för ett länsbyte i Heby kommun.
När regeringen beslutar i strid med ett folkomröstningsresultat, ett enhälligt kommunfullmäktige, Kammarkollegiets utredning och rekommendation samt en majoritet i Sveriges riksdag är det en förolämpning mot demokratin. Att det alls är möjligt för en regering att agera på ett sådant sätt är ett allvarligt tecken på att man måste åtgärda det som brister i den svenska demokratin. Det är vår plikt som folkvalda i Sveriges riksdag att med alla de medel som står oss till buds försvara folkviljan och respekten för de demokratiska spelreglerna.
|
Stockholm den 9 oktober 2002 |
|
|
Cecilia Wikström (fp) |