Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över förvaltningsområdet för finska språket.
I samband med riksdagens minoritetspolitiska beslut konstaterade regeringen att beslutet handlade om ett första steg för ett nytt politikområde. Som resultat av detta begränsades därför förvaltningsområdet för finska språket att omfatta enbart fem kommuner i Norrbotten.
Historiskt har det funnits bofasta finnar inom det nuvarande Sveriges område i århundraden och finska har talats i Stockholmsområdet och Mälardalen sedan tidig medeltid, troligen ännu tidigare. En flyttrörelse i båda riktningar mellan rikets två halvor bildar ett historiskt mönster. Den senaste invandringstoppen på 1960- och 1970-talet av finländare till Sverige bör ses som en del av detta historiska mönster.
Den mera kontinuerliga flyttrörelsen av finnar tog fart efter Stockholms grundande år 1252 och som resultat av stadens tillväxt strömmade allt flera finnar till huvudstaden med dess omnejd. Många finnar kom med sina små skepp från det finska kustområdet för att saluföra livsmedel, vävnader, tjära och ved och andra förnödenheter till stockholmsbor. Handeln utvecklades i den grad att finnarna på 1500-talet svarade för hälften av Stockholms försörjning. På Stockholms höstmarknader beräknas flera hundra finska bönder och handelsmän ha salufört sina varor vid Skeppsholmen, dvs. vid samma kaj som efter andra världskriget mottagit tiotusentals sverigefinnar på väg till den svenska service-, industri-, gruv- och skogsnäringen.
Många av handelsmännen seglade också in i Mälaren ända upp till Uppsala, Västerås, Arboga och Sigtuna. De flesta av finnarna bosatte sig i Stockholmstrakten och i Mälardalen för att utföra olika former av kroppsarbete. De kom för att arbeta som pigor, drängar, jungfrur, fiskare, bygg-, lant- och gruvarbetare.
Många finnar kom också för att arbeta på varven och söka värvning inom handels- eller krigsflottan. En del var säsongsarbetare men många blev också bofasta.
Förutom handelsmän och kroppsarbetare anlände finska adelsmän, präster och tjänstemän till Stockholm. En del uppnådde en relativt hög samhällsställning som krögare, mästare och uppskattade yrkesarbetare.
Sedan 1200-talet har finnar under olika perioder varit bosatta i stort sätt över hela landet. Av Stockholms befolkning har historiskt, grovt räknat, fem procent varit finnar även om antalet mellan seklen varierat. Som resultat av den ökande populationen finnar i huvudstaden grundades Stockholms finska församling år 1533. Den första finska ABC-boken liksom Mikael Agricolas översättning av Nya Testamentet till finska trycktes i mitten av 1500-talet i Gamla stan inte långt från den tomt på vilken Finska församlingens kyrka är belägen idag.
Under de senaste åren har en ny bild av det svensk-finska samarbetet vuxit fram. Genom Finlands snabba ekonomiska tillväxt, ökande bilateral handel, företagsetableringar över Bottenviken och företagsfusioner har ”det finska” fått en allt högre status och det gamla sociala arvet ändrat karaktär.
I dag efterfrågar många svenska företag finskspråkig arbetskraft, allt flera svenskar vill lära sig finska och reser till Finland. Finskan i Sverige har fått en status som nationellt minoritetsspråk och sverigefinnarna som en nationell minoritet. Banden mellan Sverige och Finland är mera intensiva än någonsin.
Finskans ställning som ett regionalt språk med utgångspunkt från Europarådets minoritetsspråkskonvention har förvaltningsområdet under snart tre år praktiserat inom fem kommuner i Norrbotten. I Stockholm med Mälardalen har finska brukats sedan tidig medeltid och än idag bor inom regionen ett stort antal sverigefinnar som i sitt dagliga liv använder finskan.
Med beaktande av Sveriges och Finlands gemensamma historia och det faktum att finskan än i dag är ett levande språk i Sverige är det dags att lyfta fram finskans ställning i Stockholm och Mälardalsregionen. Regeringen bör därför vid lämpligt tillfälle se över en eventuell utvidgning av förvaltningsområdet för finskan att även omfatta Stockholmsregionen och Mälardalen.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Paavo Vallius (s) |