Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillsättande av en parlamentariskt sammansatt utredning för utformning av ett nytt valsystem.
Få har utnyttjat möjligheten att på valsedeln kryssa en särskild kandidat vid de senaste valen. Endast i storleksordningen var tredje väljare personvalsröstar. Det finns därför flera anledningar att ifrågasätta utformningen av dagens valsystem.
Trots att systemet med kryssning av personer på valsedlarna funnits under några val verkar väljarnas kunskaper bristfälliga om metoden. Många tror till exempel att om man lämnar in en okryssad lista har man röstat enligt den upptagna rangordningen. Så fungerar dock inte dagens system. Att avstå från att kryssa innebär att man överlåter till dem som personröstar att bestämma vilka av partiets kandidater som skall väljas. Konsekvensen av detta, att endast knappt en tredjedel av väljarna personröstar, blir att en faktisk minoritet av ett partis väljare tillmäts större vikt än den majoritet som kanske önskar stödja listans rangordning.
I valkretsar där ett parti har många valbara kandidater får nuvarande personvalssystem, med spärr på 8 procent, litet eller obefintligt genomslag. Det är så gott som omöjligt att förändra partiets rangordning av kandidater i sådana valkretsar. Däremot får kryssandet stort genomslag i en valkrets där ett parti har en eller få valbara kandidater. Detta gör att såväl storleken på partier som valkretsarna behandlas olika i dagens valsystem. Tanken bakom dagens valsystem var bland annat att kandidaterna skulle bli mer kända i sin valkrets och få en större lokal förankring. Detta har dock inte visat sig bli fallet.
Dagens valsystem har skapat svaga regeringar, som de senast valen har varit starkt beroende av små partiers vågmästarställning. Dessa små partier har därigenom fått ett oproportionerligt stort inflytande på både regeringsbildning och politiska beslut. För att erhålla en riksdag som är stark och beslutsför anser vi att ett system som har relativa majoriteter som förvandlas till absoluta majoriteter i riksdagen skulle kunna vara intressant. Så fungerar till exempel det engelska majoritetssystemet med enmansvalkretsar. Ett sådant valsystem har fördelar framför ett proportionellt valsystem med utjämningsmandat. Det proportionella systemet med numerisk majoritet ger svaga regeringar som måste finna stöd i riksdagen genom återkommande förhandlingar eller genom koalitioner så länge inte ett parti har ett valresultat över 50 procent. Något som troligen inte verkar bli förekommande i framtiden. En stor fördel med majoritetsvalsystemet är att ansvaret för förändringar blir tydligt och att väljarna kan ta en klar ställning till både inriktningen av politiken och genomförda åtgärder av politiska beslut.
Sveriges riksdag har en mycket hög andel ledamöter per innevånare i förhållande till de flesta länder i världen. Antalet bygger på det gamla tvåkammarsystemets riksdagledamotsantal. Invändningar mot att minska antalet ledamöter har rests med motiveringen att alla partier inte skulle representeras i de glest befolkade delarna av Sverige. Detta är dock inte ett tillräckligt motiv för att inte minska antalet ledamöter i riksdagen.
Den ideologiska skillnaden mellan partierna är svår att urskilja för väljaren. Små enstaka sakfrågor kan bli avgörande för valet av parti i stället för partiernas visioner och ideologier.
Många länder har enmansvalkretsar med direktval. Detta är en intressant konstruktion som skulle kunna vara en bra lösning även i Sverige.
Erfarenheterna från de senaste valen gör det därför, enligt vår mening, nödvändigt att utforma ett nytt valsystem som bör bygga på att
tydliggöra den ideologiska skillnaden mellan partierna,
skapa starka regeringar,
minska små partiers inflytande på regeringsbildningen och de politiska besluten,
minska antalet ledamöter i riksdagen,
erhålla ett valsystem som gör att ledamöterna är mer kända och förankrade i sin valkrets,
skapa större likformighet i storleken på valkretsar.
Regeringen bör skyndsamt tillsätta en parlamentariskt sammansatt utredning för att före nästa ordinarie val komma med förslag till en ny ordning för valsystem och antal riksdagsledamöter samt se över storleken på valkretsarna.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Patrik Norinder (m) |
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |