Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagen så att begravningsväsendet övergår till ett primärkommunalt huvudmannaskap.
I Sverige gäller sedan ett femtiotal år religionsfrihet. Som en konsekvens därav kan ses att förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan förändrats varvid Svenska kyrkan fått en allt mer självständig och naturlig ställning som trossamfund.
Svenska kyrkan har av kulturella och historiska skäl en särställning i vårt land. Därför är det rimligt att staten i särskild ordning ersätter Svenska kyrkan för t.ex. vård av kulturhistoriskt intressanta kyrkor och andra byggnader.
En uppgift har dock Svenska kyrkan ännu ålagts av staten, att sköta begravningsväsendet. För att finansiera uppgiften har Svenska kyrkan rätt att taxera samtliga invånare, oavsett personlig hållning i livsfrågorna och eventuell trostillhörighet. Detta gäller med undantag för i Stockholms och Tranås kommuner. I dessa kommuner är det i stället primärkommunerna som är huvudmän för begravningsväsendet.
I ett modernt samhälle kan det knappast anses vara rimligt att ett enskilt trossamfund av staten tyngs med en uppgift av allmän och generell natur. Därför bör ansvaret för begravningsväsendet överföras till kommunerna. Det hindrar givetvis inte att kommunerna efter eget ställningstagande i sin tur lägger ut skötseln på entreprenad, exempelvis till en organisation med lång erfarenhet av och hög kompetens på området. Dessa överväganden görs lämpligen av de i allmänna val demokratiskt utsedda företrädarna i kommunerna.
Genom ett överförande av begravningsväsendet till kommunerna undanröjs vidare orimligheten att ett trossamfund via skattesedeln kan taxera även icke-medlemmar. Personer som saknar rösträtt i de kyrkliga valen kan sålunda inte påverka begravningsavgiftens nivå. Ur demokratiska och religionsfrihetsmässiga aspekter är den föreslagna huvudmannaförändringen angelägen.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Torsten Lindström (kd) |