Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om inkomstgaranti.
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om visstidsförmåner.
Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter avseende 3- respektive 4-årsperioder.
Som förtroendevalda politiker har vi ett ansvar att stå för värderingar som stämmer överens med den ideologi vi företräder och den grundsyn vi som enskilda personer har. För att bibehålla, eller helst öka, förtroendet från allmänheten till politikerna är det angeläget att vi inte ges förmåner som skiljer sig väsentligt från de regler som är gängse i samhället i övrigt. Vad gäller inkomstgaranti och visstidspension anser jag att dessa förmåner är orimligt stora.
Egenpensionsförmåner och inkomstgaranti regleras i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter. De regler som nu gäller baserar sig på 3-årsintervaller och haltar vad gäller den nya mandatperiodens längd.
Ledamot som lämnar riksdagsuppdraget före 65 års ålder får en inkomstgaranti fr.o.m. den tidpunkt arvodet upphör. Garantitidens längd och garantibeloppets storlek är beroende av ledamotens ålder och antalet riksdagsår. Ledamot som lämnar riksdagsuppdraget och har en sammanhängande tid på tre men inte sex hela år i riksdagen får inkomstgaranti under ett år med 80 % av ledamotsarvodet. Numera jämställs den med inkomst av anställning.
För ledamot som lämnar riksdagsuppdraget och har en sammanhängande tid av minst sex hela år gäller inkomstgarantin enligt följande:
1. I två år om ledamoten inte uppnått 40 års ålder.
2. I fem år om ledamoten uppnått 40 men inte 50 års ålder.
3. Till ingången av den månad då ledamoten fyller 65 år om ledamoten uppnått 50 års ålder.
Under det första garantiåret utgör inkomstgarantin 80 % av underlaget vid avgången. Övriga år från 33 % till 66 % beroende på antalet tjänsteår.
De som var ledamöter den 1 juli 1988 och vid avgången fyllt 50 år har rätt att välja visstidspension enligt övergångsbestämmelser. Visstidspensionen betalas ut fram till 65-årsdagen då den byts ut mot ålderspension. Visstidspensionen utgör 65 % av ledamotsarvodet multiplicerat med antalet hela riksdagsår (högst 12 år). Visstidspensionen kan komma att samordnas med inkomst från statlig anställning på så sätt att inkomsten reduceras med pensionsbeloppet.
Jag kan ha förståelse för att heltidspolitiker som på grund av sitt förtroendeuppdrag gått miste om en civil karriär och kan ha tappat i kompetens på sitt område måste få en period på ett till två år att söka nytt arbete på.
Dock borde en förtroendevald heltidspolitiker vara intressant på arbetsmarknaden med sin erfarenhet och sitt breda kontaktnät. Det är därför, enligt min mening, inte rimligt att inkomstgaranti för längre perioder eller i vissa fall visstidspension gäller för heltidspolitiker.
Trovärdigheten gäller även gentemot företagarvärlden där man från politiskt håll kraftfullt reagerat mot svindlande ”fallskärmar”.
Det behövs snarast en översyn, det märks inte minst genom att alla tabeller baseras på 3-årsintervaller och inte är uppdaterade till nuvarande 4-åriga mandatperioder. Vid översynen yrkar jag att inkomstgaranti, förutom en sådan på ett till två år, samt visstidspensionen tas bort.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Anita Brodén (fp) |