Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om avveckling av personvalsspärrar vid val till kommun, landsting och riksdag år 2006.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av valsystemet så att väljarens möjlighet att rangordna kandidaterna på valsedeln ökar.
2002 genomfördes personval för andra gången i Sverige. Det som kan uppmärksammas, utan att det genomförts någon analys av valrörelsen vad avser personval, är att fler kandidater aktivt har agerat som enskilda kandidater med eget material även om de flesta betonar partitillhörigheten som den viktigaste grunden för sina politiska ställningstaganden. Medierna i sin helhet har också mer tydligt efterfrågat kandidaters personvalskampanjer och lyft fram enskilda kandidater, vilket inte gjorts i tidigare valrörelser.
Personval har dock förhinder. Och i vissa valkretsar och hos de partier som har stort väljarunderlag finns uppenbara svårigheter för väljaren att kunna påverka vilken kandidat som skall företräda dem. Det finns situationer där en kandidat återfinns på tredje plats på partilistan och väljaren gör en tydlig omflyttning till första plats med 7,7 % av partiets röstunderlag, men p.g.a. den höga spärren på 8 % och att partiet har relativt stort väljarunderlag får inte väljarens röst genomslag. I detta fall blir det tydligt att alla röster inte blir lika mycket värda, utan den röst som partimedlemmen i nomineringen har angett har ett högre värde än den röst som anges i allmänna val. Det är nu dags att ändra på detta och renodla personvalet så att alla röster blir lika mycket värda genom att ta bort de spärrar som finns idag i personvalssystemet. Detta bör ges regeringen till känna.
Då väljaren har en enda personröst så tvingas väljaren att rösta med hjärtat eller med hjärnan. Det kan ibland uppkomma tydliga taktikröstningar som inträder för att kanske oftare se till att undvika ett sämsta alternativ, och istället för att stötta ett tänkt bästa val så väljs en tredje som egentligen har väljarens andrahandspreferens. Hade väljaren möjlighet att markera flera kandidater så kan man komma ifrån denna taktikröstning och väljarens röst får ett tydligare genomslag också via hans eller hennes andrahandsalternativ. Därför är det nu dags för en översyn av valsystemet för att kunna maximera väljarens inflytande genom att förhindra att röster upplevs som bortkastade, antingen därför att de läggs på en kandidat utan möjlighet att bli vald eller därför att de läggs på en självskriven kandidat, som blir vald med mycket stor majoritet. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Åsa Torstensson (c) |