Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning om redovisning av parti- och personvalsfinansiering.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om regler för att säkerställa att personvalsedlar distribueras till samtliga vallokaler på samma sätt som partivalsedlar.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i relevant lagstiftning så att personvalsedlar finns att tillgå också för synskadade.
Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i motionen anförs om återinförandet av ett system där man kan stryka kandidater från partiers listor.
Det är min och Miljöpartiets bestämda uppfattning att personvalsreformen i grunden är av godo. Den är i linje med vår syn på demokrati. Makten skall flyttas från ogenomträngliga partistrukturer ut till väljarna. Väljardemokrati är i grunden bättre än partidemokrati. 2002 års valrörelse gav dock mycket tid och utrymme att utvärdera den ståndpunkten kritiskt.
Valrörelsen fylldes av flera mer eller mindre genomtänkta utspel och kampanjmetoder från diverse personvalskandidater. De djupa frågorna och grundläggande värderingarna borde givits utrymme i valrörelsen, istället bidrog personvalet till att göra förstasidesnyheter av spritfester med politiska förtecken och porranspelningar på politiska hemsidor. Personvalet kom helt enkelt att locka fram det sämsta hos människor.
Trots denna nedsmutsning av valrörelsen, som i slutändan måste leda till en intern tankeprocess i partierna, måste ändå personvalet från år 2002 som helhet ses som en succé. De som drev de riktigt dyra kampanjerna eller försökte få uppmärksamhet genom att sätta annat än politiken i fokus blev nämligen inte belönade av väljarna. Det blev däremot de som bedrev ”barfota”-kampanjer och vågade driva en tydlig politisk linje. Diskussionen har gått het om huruvida man ska behålla de procentspärrar som finns inbyggda i personvalssystemet. Min slutsats är att de bör behållas eftersom partinomineringarna i praktiken fungerar som ett säkerhetsfilter så att det inte bara är de som låter högst och mest som blir förtroendevalda.
Vissa förändringar i personvalsregelverket behöver dock äga rum. Bland annat behövs regler för redovisning av kampanjfinansiering. Partiernas verksamhet har traditionellt i hög grad finansierats genom medlemsavgifter och bidrag. Personvalskampanjerna innebär här något nytt, och det ökar riskerna för oegentligheter. Sverige har inte ens minimibestämmelser om offentlig redovisning och bidragstak, såsom är fallet i USA. För att förhindra oegentligheter, såsom förekomsten av dolda politikerköp, bör regler för kampanjfinansiering tas fram. Demokratin undermineras både i sak och i allmänhetens ögon ifall systemet inte aktivt förhindrar att ekonomiska intressen köper politikers, eller för den delen partiers, stöd och röst. I budgetpropositionen för 2003 lovar regeringen att återkomma med förslag om personvalskampanjre-gler. Miljöpartiet tycker dock inte att detta är tillräckligt. Riksdagen bör skynda på processen genom att slå fast som sin åsikt att sådana regler omgående bör tas fram samt att dessa även ska gälla för partiernas finansiering. I takt med att de politiska partierna förändras ökar också behovet av regler om redovisning av bidrag och finansiärer. Regeringen bör helt enkelt lägga fram ett förslag på ett heltäckande regelverk för att förhindra bidragsmissbruk eller andra finansiella oegentligheter.
Ytterligare en sak som måste förändras för att personvalet ska fungera är spridning av valsedlar med partiernas namnlistor. Enligt dagens vallag är vallokalerna endast skyldiga att tillhandahålla de större partiernas rena partivalsedlar, alltså de utan namnmärkning. Detta kan helt enkelt inte vara att betrakta som annat än en barnsjukdom. Ska man ha ett personval ska det givetvis finnas möjligheter för alla att delta. Det ska inte vara avhängigt av om man har lyckats få tag i personvalsedlar före valdagen eller inte. På samma sätt ska det även tillhandahållas personvalsedlar för synskadade. I valet 2002 och tidigare val med personvalsinslag har synskadade inte haft möjlighet att delta i personvalet utan att avslöja sin valhemlighet, eftersom namnvalsedlar i punktskrift inte funnits. Också detta måste betraktas som en barnsjukdom som genast bör åtgärdas.
Sluligen bör i en sådan här motion anföras att införandet av personvalet på en punkt faktiskt minskade, istället för ökade, väljarnas möjlighet att påverka partiernas nomineringsprocess. Möjligheten att stryka någon kandidat från ett partis lista försvann i och med införandet av personvalet. Det är en möjlighet som bör återinföras.
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |