Riksdagen beslutar att upphäva första meningen i 6 kap. 9 § RF.
Enligt regeringsformen 6 kap. 9 §, första meningen, får endast den som varit svensk medborgare i minst tio år bli statsråd. Därmed har inte alla medborgare i Sverige fullt ut samma rättigheter. Idag finns det riksdagsledamöter som har rätten att fatta beslut som styr Sverige men som inte, till skillnad från andra ledamöter och medborgare, kan bli statsråd med uppgift att föreslå och verkställa de åtgärder som riksdagen fattar beslut om. Det är uppenbart att regeringsformen på denna punkt är föråldrad.
Argumenten bakom denna tidsgräns har gällt säkerhetsskäl. Under tio års tid måste vissa medborgare visa att de är att lita på innan de får samma rättigheter som andra. Den vedertagna inställningen att man är oskyldig tills man bevisat motsatsen gäller tydligen inte. För mig blir det absurt att svenska staten litar på att vissa människor kan fatta beslut som styr Sverige men inte tillåts inneha en position där de verkställer dessa beslut. Detta är inget annat än ren och skär diskriminering och lagen bör ändras för att ge alla medborgare samma förutsättningar och rättigheter.
I en modern demokrati ska det inte förekomma begränsningar som hindrar medborgare med invandrarbakgrund att inneha höga politiska poster såsom statsråd och statsminister.
Riksdagen bör därför fatta ett första beslut om ändring av 6 kap. 9 § RF enligt vad som ovan anförts, varefter frågan avgörs efter nästa riksdagsval.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Nyamko Sabuni (fp) |