Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att en kompetenskatalog utarbetas för att begränsa EU:s överstatliga makt och för att stärka de nationella parlamentens makt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utifrån ett brett rådslag bland folkrörelser och organisationer utarbeta ett i huvudsak mellanstatligt alternativ till det federala statsbygget.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att om möjligt samverka med Danmark, Storbritannien och kandidatländerna i utarbetandet av den mellanstatliga samarbetsmodellen.
Europa består av en mångfald av folk och stater. Detta är en styrka. I dag – när demokratin har segrat i nästan hela vår världsdel – har vi större möjligheter än någonsin tidigare i historien till nära samarbete över nationsgränserna. Låt fria folk och nationer i det nya – hela – Europa samverka i respekt för varandras nationella identitet och kultur!
Den brännande frågan är hur det all-europeiska samarbetet ska utformas. Ska vi bygga ett nära samarbete mellan fria, demokratiska och självständiga stater eller ska vi forma ett Europas förenta stater, en federation där länderna reduceras till delstater? Valet står mellan decentralisering och centralisering.
I Sverige förespråkar de flesta partier och debattörer det mellanstatliga alternativet, åtminstone officiellt. Debatten om de alternativa vägarna att bygga ett europeiskt samarbete har hittills varit mycket mager i vårt land. Det är en mycket allvarlig brist.
Vi menar att om Sverige ska samarbeta i Europa och världen som självständig stat även i fortsättningen – vilket vi förespråkar – så måste vårt land också agera aktivt utifrån denna utgångspunkt i den framtidsdebatt som just nu pågår inom Europeiska unionen. Tyvärr sker detta för närvarande i mycket liten omfattning. Agerandet inom det framtidskonvent som arbetar inför 2004 års regeringskonferens är lamt och den folkliga debatten om alternativen stimuleras inte.
Man måste vara politiskt naiv om man inte ser att starka krafter inom EU just nu är i färd med att bygga en europeisk superstat, ett Europas förenta stater. Egen valuta, gemensam militärmakt, gemensamma yttre gränser och en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik är några av de viktigaste byggstenarna i statsbygget. Det ena förslaget efter det andra presenteras om gemensam EU-president, att kommissionen ska omvandlas till en regelrätt unionsregering, ett tvåkammarparlament osv. utan att detta leder till någon större reaktion från svensk sida.
Vid regeringskonferensen 2004 hoppas man kunna anta en federal EU-konstitution med gemensam president och gemensam regering som viktiga inslag.
En konstitution kräver såväl en stat som ett folk (demos). Det finns inget ”europeiskt folk”. Språkliga och kulturella skillnader gör att det inte finns något gemensamt offentligt rum för debatt och opinionsbildning. Det finns ingen europeisk identitet, därför heller inte en europeisk demokrati. Utan ett europeiskt demos kommer inte heller öppenheten och ansvarsutkrävandet att fungera, mer än för ett fåtal politiskt insatta inom euroeliten. Att ändå försöka pressa fram denna statsbildning från ovan är farligt. En stabil europeisk statsbildning måste växa fram på grundval av folkliga krav underifrån för att bli framgångsrik.
Det finns inga folkliga krav i vårt land på att Sverige ska ingå som en delstat i superstatsbyggets norra periferi. Hela statsbyggarprojektet är ett elitprojekt som ska pressas på medborgarna från ovan. Däremot finns ett starkt folkligt stöd för att vårt land ska samarbeta nära med andra folk och nationer i Europa och världen.
Mot den här bakgrunden anser vi det oerhört viktigt att Sverige, gärna i samarbete med Danmark, Storbritannien och kandidatländerna, där det folkliga stödet för federalismen också är svagt, aktivt agerar för att det europeiska samarbetet även fortsättningsvis ska vara i huvudsak mellanstatligt. I stället för att utarbeta en federal konstitution bör EU-samarbetet göras tydligare och mer konkret genom en kompetenskatalog, som sätter tydliga gränser för centralism och överstatlighet. Denna kompetenskatalog kan bli ett redskap för att stoppa EU:s utveckling i federal riktning och stärka de nationella parlamentens roll.
Ett intressant förslag som positivt bör prövas är att EU-kommissionen i framtiden ska sända alla nya lagförslag till de nationella parlamenten för granskning. Det är ett förslag som den särskilda arbetsgruppen för subsidiaritet i det annars federalistiskt dominerade konventet står bakom.
EU:s kompetens bör i första hand begränsas till handelsfrågor, kopplat till den inre marknaden, och till miniminivåer när de gäller miljö och konsumentskydd. På det sociala området kan miniminivåer krävas för att undvika social dumping. Uppgiften framför andra blir att se till att den inre marknaden tar ekologisk och social hänsyn.
Ska det europeiska samarbetet kunna få bred folklig förankring måste det byggas underifrån. Tillåts en liten euroelit pådyvla majoriteten ett samarbete utan folklig förankring riskeras inte bara det europeiska samarbetet i sig utan också i förlängningen demokratin, folkstyret.
I Sverige arbetar den parlamentariska EU 2004-kommittén med unionens framtidsfrågor. Hittills har kommitténs verksamhet dock inte genererat någon bredare folklig debatt. Därför föreslår vi att regeringen, gärna i samarbete med kommittén, snarast tar initiativ till att bjuda in folkrörelser och organisationer av alla de slag, inte minst de unionskritiska organisationerna, till ett brett samråd om hur samarbetet i Europa bör utvecklas. Att inte förankra Sveriges ställningstagande till EU:s framtidsfrågor i en bred folkopinion vore oansvarigt.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Håkan Larsson (c) |
|
|
Sven Bergström (c) |
Birgitta Sellén (c) |