Åtgärder för att höja valdeltagandet

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en studie bland de röstberättigade som avstått från att rösta i 2002 års val.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av handfasta åtgärder från Valmyndighetens och de lokala valnämndernas sida för att höja valdeltagandet inför nästa val.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om översyn av utformning, förnyelse och distribution av röstkort.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förtidsröstningen.

Motivering

Ytterst handlar ett högt valdeltagande om människors respekt för demokratin och enskilda människors känsla av delaktighet i samhället. Där har vi alla ett ansvar för att långsiktigt och stabilt stärka demokratin.

Men själva valsystemets utformning, enkelhet och tillgänglighet har också betydelse för valdeltagandet. Det märks inte minst vid en jämförelse mellan många europeiska länder och USA. I Förenta staterna har ett snårigt valsystem bidragit till att särskilt grupper med låg inkomst och utbildning avstått från att rösta och att främst medel- och överklassens uppfattning kommer till uttryck i allmänna val.

I Örebro län har vi goda erfarenheter av att det faktiskt går att påverka valdeltagandet med ganska enkla medel. Valdeltagandet i riksdagsvalet minskade i länet som helhet med -0,6 % mot -1 % i riket. I kommunfullmäktigevalen minskade valdeltagandet i Örebro län med -0,1 % mot ett riksgenomsnitt på -0,7 %. Bakom det ligger främst en positiv utveckling av valdeltagandet i större bostadsområden i Örebro och Kumla. I Örebro kommun ökade valdeltagandet något i fullmäktigevalet och låg oförändrat i riksdagsvalet. I Kumla ökade valdeltagandet till kommunfullmäktige med 0,3 %. Minskningen av valdeltagandet i riksdagsvalet begränsades till -0,4 %.

I båda kommunerna hade de socialdemokratiska arbetarekommunerna med stöd av ideellt arbetande valarbetare bedrivit ett aktivt mobiliseringsarbete med bl a dörrknackning i några bostadsområden, som tidigare haft mycket lågt valdeltagande. Flera folkrörelser hade också samverkat för att öka intresset för samhällsarbete tidigare under mandatperioden. En jämförelse med bostadsområden där aktiviteten inte varit lika hög visar att det gav resultat. I bostadsområdet Markbacken, som 1998 hade länets lägsta valdeltagande, ökade detta med +7,5 procentenheter. Ökningar av valdeltagandet med drygt 4 respektive 5 procentenheter konstaterades också i bostadsområden som Oxhagen och Varberga. I det senare bedrev också Kristdemokraterna ett aktivt mobiliseringsarbete. De särskilda medel staten ställde till förfogande för mobiliseringsarbete bland invandrare bidrog till resultatet.

Vi som mötte väljare som var osäkra om de skulle rösta eller inte såg att det långt ifrån alltid var politikens innehåll som avgjorde om en väljare deltog i valet. Många hade t ex inte observerat de oansenliga röstkort Valmyndigheten kostat på väljarna. Valmyndigheten var nästan omöjlig att nå på grund av stora telefonköer. Väljarna var osäkra på var de skulle få nya röstkort eller om de faktiskt var röstberättigade eller inte. Det gällde främst de väljare som bara hade rösträtt i kommun- och landstingsvalen. Uppgiften om att man har rätt att rösta i sin vallokal utan röstkort förefaller vara en väl förborgad hemlighet. Vi mötte också ett antal väljare som efterlyste tydligare markeringar på de enskilda partiernas valsedlar. Det kan därför finnas skäl att pröva möjligheterna att tillåta de politiska partierna att använda sina partisymboler på sedlarna.

Flera ungdomar hade nyligen flyttat till Örebro för utbildning, var skrivna på hemorten den 16 augusti och hade svårt att hitta till de fåtaliga lokalerna för förtidsröstning. Inte blev det enklare av att öppettiderna var begränsade och skiftade från lokal till lokal. Under valdagen höll t ex bara en enda lokal för förtidsröstning öppen i Örebro, och öppethållandet begränsades till fyra timmar. Redan i samband med 1998 års val konstaterade Valnämnden i Örebro att minskningen av lokaler för förtidsröstning påtagligt minskat antalet väljare som poströstade.

Vi anser det därför angeläget att riksdagen tar initiativ till en studie bland de väljare som avstått från att rösta för att kartlägga skälet till att de avstått. En sådan undersökning bör innefatta enkla och till synes banala frågor som röstkortens utformning, vallokaler etc.

Avsikten med studien skall vara att föreslå handfasta insatser från statens och de kommunala valmyndigheternas sida för att öka valdeltagandet inför nästa val.

Vissa särskilda insatser för att höja valdeltagandet gjordes av Valmyndigheten, men det finns betydligt mer att göra. Redan nu bör Valmyndigheten ges i uppdrag att se över utformning och distribution av röstkort inför kommande EU-val och eventuell folkomröstning.

Vidare bör Valmyndigheten ges i uppdrag att följa upp erfarenheterna av förtidsröstningen i årets val. En särskild studie bör göras av studerandes, äldres och invandrares möjligheter att använda sig av möjligheten till förtidsröstning. Valmyndigheten bör vara öppen för mer okonventionella grepp för att underlätta förtidsröstning inför nästa val. Ett kan vara att nya röstkort tillhandahålls på publika platser som universitet och högskolor, arbetsförmedlingar etc och att statliga och kommunala lokaler med heltidsverksamhet i högre utsträckning används som vallokaler. Det krävs t ex inte mycket fantasi för att se att högskolorna vore ideala lokaler för förtidsröstning om ambitionen är att underlätta för ungdomar att rösta.

Vi förutsätter också att de goda erfarenheterna av riktade resurser till de politiska partierna för att höja valdeltagandet tas till vara också inför nästa val.

Stockholm den 8 oktober 2002
Inger Lundberg (s)
Nils-Göran Holmqvist (s)	Helena Zakariasén (s)
Lennart Axelsson (s)	Matilda Ernkrans (s)