Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om en förändring av debattordningen vid riksdagens frågestunder.
Riksdagens frågestunder är bra. Den ger oss riksdagsledamöter en chans att ta upp aktuella frågor och aktuella problem, bl a från våra hemlän.
Men det finns funderingar om partiledarna – som har många egna möjligheter att deltaga i debatter där vanliga ledamöter är utestängda – skall hoppa in i frågestunderna och ofta prioriteras. Så sker i dag.
En fråga som dock bör belysas och diskuteras i riksdagsstyrelsen är den debattordning som nu gäller vid frågestunderna. Först får frågeställaren ordet, därefter ett svar från statsrådet, sedan en kompletterande fråga och så ett avslutande svar av statsrådet.
Tyvärr har detta ”sista ord” missbrukats vid många tillfällen och där statsrådet givit frågeställaren en ”spark” – också på personlig nivå. Exempelvis finansministern har som ful vana/ovana att alltid tala om åren 1991–1994 för att avsluta debatterna och ofta ge en ”släng” till någon borgerlig frågeställare – en ledamot som då inte har någon chans att försvara sig. Och det kan också komma en fråga/påstående i sista repliken där vi ledamöter inte kan svara eller försvara oss.
Den riksdagsledamot som frågar bör ha sista ordet. Det är regeringens ledamöter som kommer till oss i riksdagen för att utfrågas, inte tvärtom.
Det finns – om jag förstått allt rätt – möjligheten att få ordet en tredje gång, men den debattordningen har inte genomförts i kammaren.
|
Stockholm den 8 oktober 2002 |
|
|
Rolf Gunnarsson (m) |