Riksdagen avslår proposition 2002/03:67.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att propositioner om EU:s rambeslut inom det rättsliga området även bör innehålla förslag om svensk följdlagstiftning.
Regeringen har gjort det till en permanent arbetsmetod att presentera antagandepropositioner till europeiska rambeslut utan att samtidigt redovisa ett förslag till svensk följdlagstiftning. Vi har vid flera tillfällen påpekat att relevanta förslag till svensk lagstiftning bör läggas fram samtidigt som rambesluten presenteras för riksdagen. Detta skulle möjliggöra en öppen process kring hur en svensk definition av ett givet rambeslut skall se ut. En samtidig lagstiftning möjliggör också för de riksdagspartier som inte kunnat följa processen på nära håll att utverka en lagrådsgranskning av dessa förslag.
Genom Amsterdamfördraget tillskapades rambeslut som ny form av rättsligt instrument inom tredje pelaren. Rambeslut ersatte institutet gemensam åtgärd. Rådet får, jämlikt avdelning VI, artikel 34.2, i Unionsfördraget fatta rambeslut om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och författningar. Detta får ske på initiativ av kommissionen eller en enskild medlemsstat. Ett beslut att anta ett rambeslut förutsätter enhällighet i rådet.
Rambeslut är bindande för medlemsstaterna när det gäller det resultat som skall uppnås, men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt. Rambeslut kan inte skapa rättigheter eller skyldigheter för enskilda personer så länge de inte har införlivats med nationell rätt (de saknar så kallad direkt effekt).
Justitieutskottet har uttalat att det är möjligt för riksdagen att godkänna ett utkast till rambeslut och först därefter fatta beslut om den lagstiftning som nödvändiggörs av beslutet. Att avvakta med följdlagstiftning på detta sätt borde emellertid enligt utskottet endast ske när det är påkallat av de tidsramar som gäller för EU:s antagande av rambeslutet.
Inom ramen för konventets arbete med det nya Europafördraget diskuteras nu möjligheterna att ersätta rambeslut med direktiv. Vi välkomnar en sådan ordning. Innan detta realiserats är det emellertid viktigt att regeringen anstränger sig mer att redovisa hur man avser uppfylla lagstiftning påkallad av rambeslut inom det svenska rättssystemet.
Vi ställer oss bakom den gemensamma europeiska kampen mot grov organiserad brottslighet och strävan efter ett gemensamt område av frihet och säkerhet. Däremot är vi övertygade om att kampen inte går förlorad om varje instrument tas fram med beaktande av rättssäkerhetsaspekter och genom parlamentarisk insyn. Dagens system är enligt vårt förmenande inte tillräckligt bra i dessa avseenden.
Vi anser att man måste efterkomma de krav som framställts av svensk rättsexpertis.
Därför presenterade vi i december 2001 rapporten Analys, förarbete och förankring i det europeiska samarbetet i vilken vi ställde upp ett antal krav.
Bland annat anförde vi att
regeringen bör lägga fram relevanta förslag till följdändringar i den svenska lagstiftningen samtidigt som rambesluten presenteras för riksdagen,
regeringen bör ta initiativ till en ”förenklad remissrunda” hos svensk rättsexpertis före beslut om antagande av rambeslut,
regeringen bör ta initiativ till en analys av hur övriga medlemsstaters rättsordningar fungerar i praktiken.
Kraven på bättre förankring har tillgodosetts i det avseendet att ett mer normalt remissförfarande har tillämpats beträffande utkastet till proposition. I allt väsentligt kvarstår dock de synpunkter som tidigare påpekats.
Även föreliggande förslag om antagande av rambeslut om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial har underställts riksdagen utan vidhängande förslag till svensk lagstiftning. Någon fara i dröjsmål torde inte föreligga, emedan datum då medlemsstaterna skall ha genomfört bestämmelserna i rambeslutet ännu inte är bestämt. Regeringen borde därför kunna presentera den svenska följdlagstiftningen samtidigt som rambeslutet skall godkännas av riksdagen.
Avsaknad av förslag till lagtext gör att det inte går att överblicka konsekvenserna av ett antagande av rambeslutet. Att det lämnas öppet hur en framtida reglering skall se ut är djupt otillfredsställande. Varje proposition om svensk lagstiftning bör ha en gedigen behovs- och konsekvensanalys, eftersom bevisbördan för behovet av varje ny lagstiftningsåtgärd åvilar regeringen.
|
Stockholm den 1 april 2003 |
|
|
Beatrice Ask (m) |
|
|
Jeppe Johnsson (m) |
Cecilia Magnusson (m) |
|
Hillevi Engström (m) |
Bengt-Anders Johansson (m) |
|
Anita Sidén (m) |