Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av rättvisare fördelning av resurser till polisen.
Polisen har de senaste åren tillförts stora resurser. Detta har varit nödvändigt med hänsyn till brottsutvecklingen, men även i beaktande av de övriga arbetsuppgifter som polisen blivit ålagd. Den tekniska utvecklingen har dessutom gjort det nödvändigt med en upprustning av bl a polisens IT-resurser. I budgetpropositionen för år 2003 anvisas ytterligare medel, vilket är bra.
Tyvärr har tillskottet till polisen fördelats på ett sådant sätt att vissa län utan överdrift kan sägas vara underförsörjda med resurser. Denna fråga har tidigare aktualiserats, och så sent som under förra riksmötet uttalade riksdagens justitieutskott att Rikspolisstyrelsen hade möjligheter att t ex beakta de merkostnader som uppkommer bl a på grund av den glesa bebyggelsen och stora geografiska avstånd. Denna möjlighet har enligt min mening inte utnyttjats och här kan som ett bra och belysande exempel anföras situationen för polisen i Västerbottens län. För att upprätthålla en försvarlig minimitrygghet har myndighetens styrelse beslutat att fördela 19 miljoner till polisområde Södra Lappland utöver vad som enligt vedertagna grunder skulle ha tillfallit detta glesbygdspolisområde. Något tillskott vid Rikspolisstyrelsens fördelning har inte skett och detta skapar givetvis problem. Inom myndigheten skapar detta onödiga spänningar mellan de olika polisområdena och det är givetvis också en svår balansgång för polisstyrelsen att fördela resurserna inom länet efter behov.
Det kan ifrågasättas hur resursfördelningen egentligen går till. Av den information som varit tillgänglig från Rikspolisstyrelsens sida sker fördelningen efter en formel med vissa stödvariabler ((1x befolkning) + (2x anmälda brott (- cykelstölder)) + (2x våldsbrott))/5 som sägs vara rättvisande och utslagsgivande. Jag vill starkt ifrågasätta denna fördelningsmodell.
Polismyndigheten i Västerbottens län har under en följd av år haft en sämre tilldelning av resurser jämfört med exempelvis Norrbottens län. Två län med lika stor folkmängd och i övrigt relativt jämförbara förhållanden (möjligen med den skillnaden att Norrbottens län har en mera samlad bebyggelse än Västerbottens län) men med helt olika anslag. Norrbottens län har för budgetåret 2002 hela 76 miljoner kronor mer för polisverksamheten än Västerbottens län. Det är helt obegripligt och enligt min mening helt oförsvarligt.
Enligt min mening bör regeringen i exempelvis regleringsbrev anvisa Rikspolisstyrelsen en modell för resursfördelning som närmare ansluter till det verkliga behovet och som dessutom skulle ge landets polismyndigheter mera jämställda förhållanden att verka mot de mål som regering och riksdag lägger fast.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Karl Gustav Abramsson (s) |
Carin Lundberg (s) |