1 Innehållsförteckning 8
2 Förslag till riksdagsbeslut 9
3 Moderata samlingspartiets förslag UO4 9
4 Polisorganisationen 9
4.1 Behovet av fler poliser 9
4.2 Moderata samlingspartiets budgetförslag avseende polisorganisationen 10
5 Säkerhetspolisen 10
6 Åklagarväsendet 11
7 Ekobrottsmyndigheten 12
8 Domstolsväsendet 12
9 Kriminalvården 13
10 Brottsförebyggande rådet 14
Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till anslag 4:1 Polisorganisationen för budgetåret 2003 14 261 801 000 kr.
Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till anslag 4:2 Säkerhetspolisen för budgetåret 2003 567 409 000 kr.
Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till anslag 4:3 Åklagarorganisationen för budgetåret 2003 818 314 000 kr.
Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till anslag 4:5 Domstolsväsendet för budgetåret 2003 3 748 935 000 kr.
Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till anslag 4:6 Kriminalvården för budgetåret 2003 4 587 937 000 kr.
Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till anslag 4:7 BRÅ för budgetåret 2003 55 993 000 kr.
Riksdagen anvisar i enlighet med vad i motionen anförs till anslag 4:10 Brottsoffermyndigheten 22 093 000 kr.
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Behovet av fler poliser framhålls numera av de flesta partier. Förmågan att tillföra de resurser som krävs varierar. Ansvaret för den allvarliga situationen vilar dock på regeringen. Beslutet att lägga ned polisutbildningen under fem terminer i mitten på nittiotalet, samt otillräckliga anslag, ligger till grund för personalbristen.
Regeringens kortsiktighet i polisfrågan har resulterat i mer än enbart akut polisbrist. Den höga genomsnittsåldern bland poliserna gör sig påmind genom ökande sjuktal och andra begränsningar i arbetet. Åldersstrukturen inom polisen är ett av de problem som polisen står inför under den närmaste tiden. Minimikravet för att uppfylla verksamhetens mål och utveckla det problemorienterade arbetssättet är ökad nyrekrytering och intensifierad utbildning av poliser. Dessutom behövs fler civilanställda för att ytterligare förbättra det utredande arbetet.
Det är beklagligt att regeringen tillåtit polisbristen gå så pass långt innan man påbörjat nödvändiga förstärkningar. Regeringens resurser till polisorganisationen är dock långt ifrån tillräckliga.
Vi förordar satsningar på polisen som ger ekonomiska förutsättningar att inleda en snabb rekrytering av civil personal. Vi möjliggör också att antalet poliser kan öka mer än vad polisens nuvarande ramar tillåter. Under förutsättning att riksdagen fattar beslut om en moderniserad polisutbildning i enlighet med vad vi anför i särskild motion om polisväsendet, kan antalet poliser senast 2010 uppgå till mer än 20 000. Vi anser att det är nödvändigt för att möta ökande brottslighet och samtidigt ge utrymme för ett ökat svenskt deltagande vid internationella insatser.
Regeringen har i årets budgetproposition tilldelat polisen ytterligare 100 miljoner för åren 2003 och 2004. Det är ett välkommet tillskott, men kännetecknas av den sedvanliga ryckigheten i regeringens politik. Tillskottet täpper till några få hål på kort sikt, men borgar inte för att polisorganisationens ekonomi på lång sikt skall stabiliseras. Regeringens tidigare knappa anslag har lett till att verksamheten i dag bedrivs på kredit.
För att kunna möta kraven på en effektiv brottsbekämpning och brottsförebyggande arbete behövs en utökad och reformerad polisutbildning och ett bättre rustat polisväsende med bred kompetens samt uppdaterad metodutveckling och teknik. Därför föreslår vi, utöver regeringens förslag, att polisväsendets ekonomiska ram höjs med 702 miljoner kronor år 2003, med 717 miljoner kronor år 2004 och med 520 miljoner kronor år 2005.
Offensiva satsningar skall göras på att rekrytera nya personalgrupper och på införskaffandet av ett modernt teknikstöd. Samtidigt skall den uniformerade personalen öka i den takt som polisutbildningen medger. För att snabba på utflödet av nya aspiranter är det av stor betydelse att våra förslag om förändringar i polisutbildningen genomförs.
Vi förordar en konsekvent, stabil resursökning över tid, vilket bland annat bör leda till att polisens anslagskredit inte behöver tas i anspråk. Det är inte rimligt att regeringen driver väsentliga samhällsfunktioner genom att låna av framtida anslag.
Med hänsyn till en osäker internationell situation är det inte försvarbart att spara på Säkerhetspolisen. Det ter sig också märkligt att man premierar anslagsområden med stora underskott med engångsvisa resursökningar, medan man reducerar budget för de anslagsområden som sköter sin verksamhet utan underskott. Detta är ytterligare ett bevis för att Socialdemokraterna ägnar sig åt en lappa-och-laga-politik i stället för att dra upp och förankra långsiktiga strategier.
Den internationella och organiserade brottsligheten får inte stå obemött. Därför är det viktigt att Säkerhetspolisen har resurser att utveckla sin verksamhet. Sverige måste också vara berett och kapabelt att delta i de gemensamma internationella insatserna mot terrorism – en brottstyp som bara under det senaste året fått en ny och skrämmande aktualitet.
Mot bakgrund av detta föreslår vi att anslaget tillförs 20 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit för vart och ett av budgetåren under den kommande perioden.
Åklagarna och polisen har den gemensamma uppgiften att ansvara för samhällets brottsbekämpning. Genom polisens och åklagarnas arbete förverkligas den kriminalpolitiska satsningen. Polisen bedriver den utredande och klargörande delen av förundersökningen som så småningom skall leda fram till lagföring genom åklagarnas försorg. En satsning på rättsväsendet kan inte inskränkas till en satsning enbart på ett led i rättskedjan, eftersom länkarna är intimt sammanknippade med varandra. Den ena myndighetens arbete ligger till grund för och kompletterar den andras.
Därför är det både förvånande och upprörande att regeringen i årets budgetproposition helt bortser från åklagarnas behov för att kunna klara av sin verksamhet. Riksåklagaren larmade redan tidigare i höstas om att antalet ouppklarade ärenden skulle växa om organisationen inte tillförs mer pengar. Åklagarna är redan i dag hårt belastade. Sjukskrivningarna ökar. Resultatet blir att ärenden prioriteras bort, blir liggande eller skrivs av. Detta drabbar brottsoffren hårdast, men påverkar hela samhället på sikt, eftersom tilltron till rättsväsendet minskar i takt med att brott i praktiken tolereras från statsmakternas sida.
Tre dagar före valet utlovade Thomas Bodström mer pengar till åklagarna. I budgeten syns inget av detta. Tvärtom minskas anslagstilldelningen med cirka sex miljoner kronor. Anslagskrediten halveras. Riksåklagaren har som en konsekvens aviserat att de åklagare som går i pension under de närmsta åren inte kommer att ersättas, vilket kommer att leda till en ökad arbetsbelastning för de kvarvarande åklagarna. Tidigare har regeringen också överfört vissa administrativa göromål från domstolarna till åklagarna, vilket ytterligare ökat deras arbetsbörda. Den socialdemokratiska rättskedjan hänger inte ihop.
För att åklagarna skall kunna fullgöra sina uppgifter och bidra till att antalet uppklarade brott ökar från dagens ett av fyra måste åklagarorganisationen tillföras resurser. Vi föreslår därför att anslaget höjs med 30 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren under den kommande perioden.
Ekobrotten blir alltmer kvalificerade och har inte sällan inslag även av annan brottslighet, såsom vålds-, narkotika- och miljöbrott. Det ställer höga krav på den organisation som skall utreda och bekämpa ekobrottslighet.
Den organisation som finns i dag har tyvärr stora brister, vilket påtalats av såväl Riksdagens revisorer som av myndighetens egna interna utredare. Myndighetskonstruktionen har skapat en rad problem för Ekobrottsmyndigheten (EBM), vilket framfördes av utredaren Bill Fransson i rapporten Översyn av Ekobrottsmyndighetens organisation.
Vi stödde inte inrättandet av EBM år 1998. Vi anser fortfarande att det hade varit mer naturligt att utveckla samverkan mellan myndigheterna än att skapa en helt ny myndighet. Myndigheten är dock i dag ett faktum, varför den befintliga organisationen måste göras så effektiv som möjligt. Antingen måste myndigheten fås att fungera på det sätt den var avsedd för eller så krävs en mer ingripande omorganisation.
För att förbättra och säkerställa hög kvalitet i utredningsarbetet och öka förutsättningarna för framgång i domstol behövs bland annat fler ekobrottsutredare och mer specialiserad kompetens, i synnerhet inom IT-frågor. Det skall finnas en särskild ekobrottsutbildning vid Polishögskolan. Möjligheten att ge utbildning om ekobrott större utrymme inom den ordinarie juristutbildningen bör tas tillvara. Vidare måste det finnas möjligheter att köpa in särskild spetskompetens som myndigheten kan behöva vid särskilt kvalificerad brottslighet.
Vi förutsätter att de rapporter som på senare tid påtalat bristerna inom EBM leder till en uppstramning av verksamheten. Mot bakgrund av detta ställer vi oss bakom de av regeringen föreslagna anslagen till EBM.
Domstolarnas verksamhet är lagreglerad, vilket innebär att domstolarna själva inte har möjlighet att styra över vare sig måltilldelning eller arbetsformer. Det innebär att domstolarna måste förses med de resurser som krävs för att efterleva reglerna.
Den pågående reformeringen av domstolsväsendet får inte göras till ett kostnadsbesparingsprojekt, utan bör samordnas med ordentliga satsningar för ett självständigt och starkt domstolsväsende.
Domstolarnas del i rättskedjan förutsätter också resurser. Inga satsningar kan göras på andra delar i rättskedjan utan att motsvarande görs på domstolssidan – i annat fall haltar rättsväsendet.
Mot denna bakgrund föreslår vi att domstolsväsendet utöver regeringens resursökning förstärks med ytterligare 81,5 miljoner kronor för 2003, 82 miljoner kronor för 2004 samt 20 400 kronor för 2005. En del av medlen är en följd av att vi vill överföra Arbetsdomstolens verksamhet till det allmänna domstolsväsendet. Det motsvarar 19 971 000 kronor år 2003, 20 409 000 kronor år 2004 och 20 409 000 kronor år 2005.
En stram kriminalpolitik som inriktas på att motverka brott och upprätta brottsoffren står inte i motsats till att låta en fängelsevistelse användas för att rehabilitera eller behandla missbrukande intagna, eller intagna med en speciell problematik som ligger bakom brottsligheten. Tvärtom är det snarare av central betydelse för den framtida brottsutvecklingen att kriminalvården kan användas på just det sättet.
Kriminalvården har flera problem att tampas med. Det råder överbeläggning på anstalterna, vilket ger eko ända ned på häktesnivå, där anhållna och häktade inte får plats, därför att frihetsberövade som inte kunnat börja sin verkställighetstid sitter fast i ett överbelastat system. Många intagna på anstalterna saknar individuella behandlingsplaner. Mer än hälften av de intagna är klassade som narkotikamissbrukare, vilket hindrar effektiv rehabilitering. Problemen leder till att säkerheten för såväl de intagna som för personalen äventyras, och att kriminalvårdens möjligheter att hjälpa de dömda till ett nytt liv drastiskt minskar.
En utvecklad programverksamhet för de intagna och kraven på en bättre farlighetsbedömning kräver omfattande utbildningsinsatser för kriminalvårdens personal. Vi anser att man i högre utsträckning bör öppna för utomstående utförare. Genom att upphandla extern kompetens bör det vara möjligt för kriminalvården att förbättra och utveckla verksamheten samtidigt som kostnaderna pressas. Huvudmannen för en viss påverkansverksamhet bör vara av underordnad betydelse. Tvärtom skall innehåll, resultat och kostnadseffektivitet styra kriminalvårdens verksamhet.
Regeringen har sedan i våras ändrat uppfattning och tillmötesgått de krav vi länge framfört om mer resurser till kriminalvården. På sikt kommer ytterligare tillskott att krävas. Dessutom saknas en långsiktig strategi för hur kriminalvården skall fungera i framtiden.
Inom ramen för vår övriga kriminalpolitik föreslår vi en ny frihetsberövande ungdomspåföljd för 15–17-åringar. Vi vill att påföljden skall avtjänas på speciellt inrättade kriminalvårdshem, i stället för att Statens institutionsstyrelse (SiS) skall hantera detta. I konsekvens med detta tillför vi anslaget 4:6 Kriminalvården 115 miljoner kronor år 2003, 118 miljoner kronor år 2004 och 141 miljoner kronor år 2005 genom en minskning av anslaget till SiS under utgiftsområde 9. Vidare tillför vi kriminalvården, utöver vad regeringen föreslagit, 72 miljoner kronor för år 2004 och 100 miljoner kronor år 2005.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) skall fungera som ett kunskapscentrum i kampen mot brottsligheten. BRÅ:s viktigaste uppgifter har sedan starten varit att kartlägga orsakerna till brottsutvecklingen och bidra med kunskaper om verkningsfulla åtgärder mot brott. Åsikterna på det här området är många och forskningen spretar märkbart både vad avser metod och resultat.
Genom regleringsbrev ger regeringen direktiv för verksamhetsinriktningen och utifrån detta initierar BRÅ sina projekt. BRÅ är ett stabsorgan till regeringen och det är därmed naturligt att myndighetens verksamhet är starkt styrd av regeringen.
BRÅ har ådragit sig stark kritik under senare tid. I medierna har publicerats en rad artiklar som samtliga kastar ett negativt sken över myndigheten och där bland annat verksamma forskare kraftigt ifrågasätter dess integritet och oberoende. Med tanke på BRÅ:s ställning som expertorgan under regeringen och utförare av lejonparten av den kriminalpolitiska forskningen i Sverige är anklagelserna utomordentligt oroande.
De anklagelser som framförts är bland annat att BRÅ tillhandahåller information på beställning av regeringen och Justitiedepartementet, att utvärderingarna är av undermålig akademisk kvalitet, att BRÅ har en bristande personalpolitik, bland annat saknas facklig representant, och en efterfrågad arbetsmiljöundersökning dröjer, samt att forskare inte själva får stå för sina rapporter.
Med tanke på vikten av en objektiv, kvalitetssäkrad och gedigen forskning inom det kriminalpolitiska området (brottsutvecklingen, orsakerna till densamma samt verkningsfulla åtgärder mot brott) förordar vi en tydligare akademisk frihet och ett bredare perspektiv. Vi vill utöver de i dag uppställda målen för Brottsförebyggande rådet:
främja ett tvärvetenskapligt angreppssätt,
mobilisera fler akademiska discipliner inom brottsforskningen,
separera den opinionsbildande verksamheten från den forskande och utvärderande, samt
skapa bättre förutsättningar till kritisk granskning av vilka effekter fattade beslut har fått på brottsutvecklingen.
Vi föreslår att anslaget 4:7 minskas med fem miljoner kronor för budgetåren 2003 och 2004.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Beatrice Ask (m) |
|
|
Jeppe Johnsson (m) |
Cecilia Magnusson (m) |
|
Hillevi Engström (m) |
Bengt-Anders Johansson (m) |
|
Anita Sidén (m) |