Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kriminalisera köp av ”svart arbete”.
Staten och samhället förlorar årligen stora summor på grund av skattefusk. Beräkningar som gjorts visar på att det totala skattebortfallet genom fusk uppgår till i storleksordningen 100 miljarder kronor. Ungefär hälften av detta belopp beror på ”svart arbete”.
De statliga myndigheterna har sedan flera år arbetat med olika projekt för att finna de brottslingar som undanhåller staten skattemedel. Främst har man i dessa projekt koncentrerat sig på olika branscher. Byggbranschen och restaurangbranschen är de som främst genomlysts. Man har genom idogt arbete kunnat avslöja ett antal olika härvor med förgreningar över hela landet och i ett antal fall har avslöjandena lett fram till åtal. Inom restaurangbranschen har man kunnat konstatera att mer än 40 % av restaurangerna i Stockholm hade ”svart” anställd personal. Att situationen är sådan i Stockholm kom säkert inte som någon överraskning. Men det troliga är att situationen är minst lika allvarlig i resten av landet. Även om den sociala kontrollen är större i mindre orter så vore det inte förvånande om antalet ”svarta arbeten” till och med är högre i t.ex. turist- och semesterorter i hela landet.
”Svarta arbeten” leder till att statens inkomster minskar genom utebliven skatt, statens utgifter ökar genom att bidragen baseras på felaktiga inkomster och att staten får ett felaktigt underlag för beslut eftersom det statistiska underlaget blir felaktigt.
Enligt olika beräkningar som gjorts uppgår de ”svarta arbetena” till över 5 % av det totala arbetet som utförs i landet. Man kan också fundera kring vilka som köper ”svart arbetskraft”. Eftersom arbetskraften är ”billigare” kan man förledas att tro att det är de med de lägsta inkomsterna och de minsta marginalerna som främst är köpare av dessa tjänster. Enligt de undersökningar som gjorts är emellertid inte detta fallet. Sannolikheten att en person skall köpa ”svart arbete” ökar med utbildnings- och inkomstnivå. Dubbelt så många män som kvinnor arbetar ”svart”. Mest frekvent är ”svart arbete” bland studenter och egenföretagare. Ofta utförs det av yngre yrkesutbildade män som klarar sig bra även i den ”vita ekonomin”. Bland de som arbetar ”svart” är de arbetslösa underrepresenterade.
Under de två senaste åren har ett flertal projekt redovisats och förslag tagits fram för att komma till rätta med det beskrivna problemet. Förslag har framlagts där uppdragsgivare åläggs en skyldighet att göra skatteavdrag för underentreprenörer. Senast i år har regeringen tillsatt en kommission för att föreslå åtgärder som motverkar användandet av ”svart arbetskraft”. Några förslag har ännu ej redovisats.
Idag är lagstiftningen sådan att det främst är själva utförandet av det ”svarta arbetet” som är straffbart, inte anlitandet av ”svart arbetskraft”. Naturligtvis kan den som anlitar ”svart arbetskraft” bestraffas för att man inte betalar in skatter och avgifter enligt de regler som finns. Men själva anlitandet av ”svart arbetskraft” är inte straffbart.
Enligt oss vore det rimligt att även den som köper det ”svarta arbetet” kan bestraffas, inte endast den som utför det. Den som köper det ”svarta arbetet” är oftast den som tar initiativet och lockar till brottslig handling för den som utför det. Det är ett väl så allvarligt brott att ta emot och låta utföra ”svarta arbeten” som att faktiskt utföra dem.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Lars Wegendal (s) |
Carina Adolfsson Elgestam (s) |