Polisens organisation har problem. Nedrustningen av rättsväsendet har lett till en utveckling som kräver politiska åtgärder. Både på landsbygd och i storstäder saknas resurser. Kommuner anlitar vaktbolag för att kunna skydda sina medborgare.
Antalet poliser i Sverige är för få. I slutet av år 2001 fanns 16 120 poliser. Enligt beräkningar som Rikspolisstyrelsen, RPS, gjort behövs 19 000 poliser för att klara de mål som statsmakterna ställt upp. Kristdemokraterna vill intensifiera polisutbildningen så att man år 2007 uppnår antalet 19 000 poliser.
Kristdemokraterna anser att polisorganisationen måste ses över så att tilltron till rättsväsendet förbättras. Regeringen bör därför omgående utvärdera dagens system och se över länspolisstyrelsernas reella möjligheter att genomföra verksamhetsplanen inom de ekonomiska ramar som tilldelats.
Polisen har under sommaren 2002 tvingats hålla sommarstängt på många stationer i landet. Dessutom har flera stationer haft begränsade öppettider på grund av personalbrist. Detta har lett till att man på sina håll anställt vaktbolag att sköta de uppgifter som egentligen borde ligga på polisen. Samtidigt gör polisen saker som mer effektivt kunde skötas av andra. Till exempel sköter poliserna själva om polisbilarna, man städar sina lokaler själva och man sköter administrativa uppgifter.
Kristdemokraterna anser att arbetsmiljön inom polisen måste ses över. De problem som uppstår i samband med upplopp, kravaller och demonstrationer där polis hamnar i orimliga situationer och snabba bedömningar ska göras, handlar i hög grad om ett ledningsansvar.
Kristdemokraterna anser också att polisen behöver bättre utrustning, vapen som inte skadar så som en pistol gör men som ändå är mer effektiva än batonger.
Kristdemokraternas mål är att det ska finnas en närpolis per tusen invånare. Närpoliserna är viktiga inte minst i det brottsförebyggande arbetet.
I rationaliseringsivern har man dragit in på arrestantvakter, arrestlokaler och häktesplatser. Detta leder till att poliser kan få köra långa sträckor för att lämna av en frihetsberövad, vilket gör att man inte kan delta i eventuella utryckningar under den tiden.
Polisen bör få möjlighet till buggning för att komma åt den avancerade kriminaliteten. Ett beslut om buggning måste dock föregås av ytterst omsorgsfulla överväganden. Bland annat ska klargöras hur man bäst ska förfara för att undvika kränkning av oskyldigas integritet och hur man ska handskas med inhämtat material som inte är av intresse för undersökningen.
Av de 350 miljoner kronor som Kristdemokraterna avsätter till polisverksamheten är 50 miljoner kronor reserverade för 100 nya polistjänster med specialuppgift att bekämpa narkotikabrott för att på så sätt stoppa narkotikamissbruket bland ungdomar.
Sammanfattning 21
Innehållsförteckning 23
Förslag till riksdagsbeslut 24
Inledning 25
Privatiseringen av polisens uppdrag 26
Polisens arbetssituation 27
Polisen och allmänheten 29
Utbildningsbehov och målsättningar 30
Långsiktighet och lyhördhet i den ekonomiska politiken 31
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av anmälningar mot ordningsvakter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs angående en översyn av ordningsvakters arbetsuppgifter, befogenheter och utbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fler civilanställda för att avlasta polisen från administrativt arbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utöka antalet arrestantvakter, arrestlokaler och häktesplatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förstärka resurserna för att utveckla närpolisarbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta 100 nya polistjänster som är specialinriktade på att bekämpa narkotikabrott.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utarbetandet av en strategi över hur arbetsfördelningen skall se ut så att polismän över 55 år inte skall behöva arbeta skift.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att upprätta ett samarbete mellan olika länspolismyndigheter för att åtgärda arbetsmiljöproblem inom polisen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgång för polisen till arbetsmiljöhandledning och professionell hjälp för att rehabilitera och förebygga stressrelaterade arbetsskador.
Riksdagen begär att regeringen omgående låter utvärdera det nya styrsystemet inom polisen samt ser över länspolisstyrelsernas reella möjligheter att genomföra verksamhetsplanen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tydligare riktlinjer för hantering av upplopp, demonstrationer och störningar i den allmänna ordningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgång till alternativa vapen för polisen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lag med innebörden att tillåta buggning för att komma åt avancerad kriminalitet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla polisbilar ska vara utrustade med videokamera.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten omgående ska ta ett helhetsansvar för införandet av ett nationellt system för radiokommunikation baserat på Tetrastandard.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om analys och utvärdering av de senaste årens ökade antal avskrivningar inom polisen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka utbildningstakten av poliser för att uppnå 19 000 poliser år 2007.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att nationella händelser liknande EU-toppmötet inte får belasta en enskild polismyndighet utan skall finansieras med öronmärkta pengar av staten.
Polisens uppgift är att förebygga brott, upprätthålla ordning samt att utreda och beivra brott. Kristdemokraterna anser att uppgiften att garantera människors trygghet och säkerhet ska ligga hos polisen. Bevakningsföretag, grannsamverkan med mera kan komplettera polisen, men aldrig ersätta den. Polisväsendet är sålunda en av hörnpelarna i rättssamhället. Det kan därför inte nog understrykas hur allvarligt vi ser på den rådande poliskrisen; här åsyftas såväl orsaker som konsekvenser.
Regeringens nedrustning av polisväsendet har lett till att det i dag saknas åtminstone 3 000 poliser för att verksamhetsmålen ska uppnås. Det kommer att ta lång tid att reparera den skadan. Att det offentliga härmed inte kan garantera medborgarnas trygghet är mycket allvarligt av flera skäl. Det skapar en grogrund för kriminalitet. Det urholkar allmänhetens förtroende för rättsväsendet och skapar klyftor mellan dem som kan betala privat för sin säkerhet och dem som inte kan det.
Justitieminister Thomas Bodström ber i Aftonbladet den 20 augusti 2002 allmänheten glömma historien om hur poliskrisen blev ett faktum. Kristdemokraterna anser att man hellre bör lära av historien än att glömma den. På så vis kan man undvika att upprepa stora misstag. Vi anser också att regeringen ska hållas ansvarig för sin politik. Den nuvarande polissituationen har inte främst orsakats av omständigheter utanför politikernas kontroll, utan är mer än något annat ett resultat av Socialdemokraternas medvetna val.
De gångna årens nedskärningar försvarar regeringen med att besparingar krävts inom hela den offentliga sektorn. Sanningen är att det finns andra partier, däribland Kristdemokraterna, som förmått prioritera rättsväsendet inklusive polisorganisationen i sina budgetalternativ. Under större delen av tiden har regeringen dessutom förnekat att dessa satsningar skulle behövas.
Den hårda kritiken mot regeringens politik har inte passerat Justitiedepartementet obemärkt. Sedan budgetpropositionen 2000 talar regeringen om en stor satsning på polisen. I realiteten har de höjda anslagen inte inneburit någon nysatsning på polisväsendet utan de har behövts för att täcka underskotten. I föreliggande budgetproposition anslår regeringen 100 miljoner kronor mer än tidigare till polisväsendet. Detta är ett steg i rätt riktning men långt ifrån tillräckligt. Av polisens budget går 72 procent till lönekostnader. Då besparingar ska göras måste dessa ske inom ramen för de återstående 28 procenten. Polisväsendet måste göra de generella besparingar som alla statliga verk är ålagda. När regeringen nu avsätter ytterligare 100 miljoner kronor ska dessa räcka till mycket. Regeringen lovar i budgeten t.ex. att Västra Götaland ska kompenseras för kostnader i samband med EU-toppmötet. Polisen behöver snabbt ett nytt radiokommunikationssystem. Finansministern lovade i sitt budgetanförande den 8 oktober 2002 att ytterligare en polishögskola ska startas. Antalet poliser ska öka med 1 000 per år, och till Arlanda måste 350 nya passkontrollanter anställas vid årsskiftet. Dessutom måste rehabiliteringsinsatser göras för att få de 850 poliser som är sjukskrivna i arbete igen. Den samlade bilden ger oss tydliga besked om att de 100 miljoner kronor som regeringen nu utökar sin budget för polisväsendet med inte kommer att räcka. Kristdemokraterna beräknar att polisens behov motiverar större anslag; sålunda anslår vi även fortsättningsvis avsevärt mer pengar än regeringen till polisväsendet.
Regeringens politik har tvingat fram en situation där polisen inte räcker till för sina uppgifter. Detta har lett till att betydande delar av polisens uppdrag privatiserats.
Säkerhetsbranschen (bevakning, konsulttjänster och säkerhetsutrustning) omsätter i dag 13 miljarder kronor per år, vilket är lika mycket som för hela polisorganisationen. För 35 år sedan fanns det dubbelt så många poliser som väktare och ordningsvakter i Sverige. I dag har vi drygt 16 000 poliser, drygt 18 000 väktare och drygt 9 000 ordningsvakter. Vaktbolag som tillfrågats är eniga om att det är situationen inom polisväsendet som gör att marknaden för de privata bevakningsföretagen ökar. Vi går mot en privatiserad ordningsmakt. Väktare och ordningsvakter har en given roll som komplement till polisen, men det är inte bara den som kan betala ett vaktbolag som har rätt till trygghet och säkerhet. Ett sådant system drabbar många butiksägare och andra småföretagare hårt. Kristdemokraterna menar att det är förkastligt att plånboken får avgöra om människor kan känna sig trygga och säkra. Därför delar vi inte den nonchalanta syn på polisbristen för vilken regeringen ibland ger uttryck. Nedrustningen av polisväsendet är ett hot mot rättssäkerheten.
En annan varningssignal om att rättssäkerheten är i fara är de senaste årens incidenter med ordningsvakter. En enskild som anmäler en ordningsvakt för misshandel har små möjligheter att hävda sin rätt. I dag leder de flesta anmälningar till att förundersökningen läggs ner eller att vakten gör en motanmälan. Eftersom våld mot tjänsteman anses som allvarligt i lagen får vakterna ett övertag i rättsprocessen. Det behövs en samlad bild av anmälningarna mot ordningsvakter. Samtidigt måste man förstå att vakter har ett farligt jobb och att många blir hotade och utsätts för svåra situationer. Därför behövs en översyn av ordningsvakternas arbetsuppgifter, befogenheter och utbildning. Kristdemokraterna menar att dessa aspekter måste ingå i den översyn beträffande ordningsvakter och väktare som pågår inom Justitiedepartementet. Det är också angeläget att översynen slutförs så snart som möjligt.
Det faktum att polisiära uppgifter gradvis övertagits av andra aktörer är inte en utveckling som oroar justitieministern. Tvärtom har allvarliga diskussioner förts inom Regeringskansliet om att kompensera polisbristen genom att ge ordningsvakter en mer betydande roll, inte minst i glest befolkade trakter. Regeringen har vidare resonerat om att bygga upp en organisation av reservpoliser bestående av exempelvis jakt- och fisketillsynsmän. Kristdemokraterna vill till skillnad från regeringen slå vakt om polisyrket. Vi hävdar att polisiära uppgifter ska skötas av poliser med fullgod utbildning. Detta måste gälla såväl i storstad som glesbygd.
Ytterligare en effekt av att polisen inte hinner med sina arbetsuppgifter är att det bildas medborgargarden av olika slag. Brottslighet måste givetvis bekämpas på alla plan, och det är positivt att medborgare tar samhällsansvar. Men det är farligt om människor upplever sig tvungna att ta lagen i egna händer. Privatpersoner ska inte behöva utföra polisiära uppgifter. Ändå finns i dag medborgargarden eller liknande i var tredje kommun i landet, enligt en undersökning genomförd av Polisförbundet.
I regeringens brottsförebyggande program Allas vårt ansvar får vi det slutgiltiga beskedet om att Socialdemokraterna gett upp tanken på att det offentliga ska garantera medborgarnas rättstrygghet. Så här tecknar man framtiden:
Eftersom det nu blivit alltmer tydligt att rättsväsendet inte ensamt kan bekämpa brottsligheten, och då för övrigt resurserna även i fortsättningen aldrig kommer att vara tillräckliga, blir det nu en ny utmaning för kommuner och myndigheter på lokal nivå, att i ett mer organiserat samarbete och till allas nytta ta tillvara den resurs som består i det medborgerliga initiativets kraft, engagemang och möjligheter.
I Socialdemokraternas Sverige får medborgarna sålunda klara sig själva när de kommer i knipa och kan inte räkna med att poliser finns till hands. Mot bakgrund av bland annat skrivningarna i regeringens eget brottsförebyggande program ställer sig Kristdemokraterna frågande till seriositeten i regeringens förespeglingar om en satsning på polisväsendet.
Polisen har under de senaste tio åren fått fler arbetsuppgifter i takt med att den civilanställda personalen ”sparats bort”. Ett av de stora problemen inom polisens organisation är att poliser numera är upptagna av fel uppgifter. Poliserna sköter själva om polisbilarna, städar sina lokaler, skriver ut bandförhör, sköter sekreteraruppgifter, distribuerar post etc. Det är sålunda nödvändigt att öka antalet civilanställda. Bristen på arrestlokaler, häktesplatser och arrestantvakter får allvarliga konsekvenser för polisens dagliga arbete i och med att frihetsberövade måste transporteras långa sträckor, varpå utredarna måste resa långt för att förhöra dessa personer. Fler arrestantvakter krävs liksom ytterligare arrestlokaler och häktesplatser.
Eftersom det finns för få poliser behövs närpoliserna i utryckningsverksamheten. Dessa hinner med andra ord inte arbeta brottsförebyggande. Detta är oerhört allvarligt, då det innebär att långsiktigheten i polisarbetet går förlorad. Poängen med närpolisreformen är att öka tryggheten genom en ökad närhet mellan polis och medborgare. Resursbristen har nu gjort att närpolisen kommit att arbeta alltmer händelsestyrt. Det problemorienterade arbetssättet har inte fått genomslag. Kristdemokraterna vill slå vakt om närpolisreformen. Denna verksamhet kostar i inledningsfasen mycket pengar; vinsterna kommer senare. Kristdemokraternas mål är en närpolis per tusen invånare.
Antalet anmälda narkotikabrott ökade under år 2001. Enligt budgetpropositionen anger flera polismyndigheter att arbetet inom narkotikaområdet har fått stå tillbaka för annan verksamhet. Av de 350 miljoner kronor som Kristdemokraterna avsätter till polisverksamheten är 50 miljoner kronor reserverade för 100 nya polistjänster med specialuppgift att bekämpa narkotikabrott för att på så sätt stoppa narkotikamissbruket bland ungdomar.
Att polisen inte hinner med alla arbetsuppgifter leder till övertidsarbete och stress. Långtidssjukskrivningarna inom poliskåren ökar oroväckande. Idag är 850 poliser sjukskrivna. Det höga antalet sjukskrivningar orsakas av hög medelålder, stress, övertid, strukturförändringar och besparingar. I gruppen 60–64 år har kategorin polismän dubbelt så stor andel sjukpensionärer som män i övrigt. Samtidigt som det enligt det nya arbetstidsavtalet ska vara fler poliser i tjänst vid sådana tider då flertalet brott begås. Detta är gott och väl. Frågan är bara hur detta avtal ska kunna tillämpas då många poliser har läkarintyg på att de inte kan arbeta skift eller att de inte klarar av yttre tjänst överhuvudtaget. Regeringen bör ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att utarbeta en strategi för hur arbetsfördelningen ska se ut för att poliser över 55 år inte ska behöva arbeta skift. En enkät från våren 2001 visar att den psykosociala miljön enligt poliserna själva kraftigt försämrats de senaste tio åren. Vi anser att det psykosociala omhändertagandet inom polisen behöver utvecklas.
Det måste tas ett samlat grepp om arbetsmiljöfrågorna inom polisen. Regeringen bör initiera ett samarbete mellan länspolismyndigheterna i landet för att åtgärda arbetsmiljöproblemen. Alla polismyndigheter bör få tillgång till arbetsmiljöhandledning samt professionell hjälp för att förebygga stressrelaterade arbetsskador och rehabilitera dem som blivit sjuka till följd av arbetssituationen.
Vad löneutvecklingen beträffar menar Kristdemokraterna, med hänsyn till att arbetet är så pass ansvarsfullt och förenat med fara, att polisen behöver komma upp på en annan lönenivå än i dag. Det måste dessutom finnas större utrymme för de lokala polismyndigheterna att förhandla fram egna avtal. Detta är inte minst viktigt för att man ska kunna rekrytera poliser till glesbygdsområdena.
Även ledningsfrågorna inom polisen måste beaktas. Polisen är i grunden till för invånarna men med dagens system fattas besluten långt bort från invånarnas vardag. Detta är inte enbart ett organisationsproblem utan också ett finansiellt problem. Kristdemokraterna förespråkar en stark regional polisverksamhet med större politiskt inflytande. Det krävs en bättre balans mellan den operativa, administrativa och ekonomiska verksamheten. Regeringen måste omedelbart tillsätta en utredning som utvärderar dagens styrsystem och ser över länspolisstyrelsernas reella möjligheter att genomföra verksamhetsplanen. Innan en sådan utvärdering är klar bör inga nya organisationsförändringar göras.
De problem som uppstått i samband med upplopp, kravaller och demonstrationer är i hög grad kopplade till ledningsfrågor. En orsak till bristen i ledarskap kan vara att det under flera år inte funnits någon central utbildning för chefer på olika nivåer. Kunskapsöverföring mellan chefer på olika myndigheter är utvecklande och nödvändig för att möta framtidens behov. Likaså krävs tydliga riktlinjer från Rikspolisstyrelsen om hur upplopp, demonstrationer och störningar i den allmänna ordningen ska hanteras.
Bristen på modern utrustning är ännu en fråga som behöver lösas om polisens arbete ska kunna effektiviseras. Polisen behöver alternativa vapen som elpistol och pepparsprej samt tillgång till vattenkanon vid demonstrationer och större folksamlingar. I Danmark har man tagit fram en okrossbar bil, något som även den svenska polisen skulle ha nytta av i vissa situationer.
Polisen bör också få möjlighet till buggning för att komma åt den avancerade kriminaliteten. Ett beslut om buggning måste dock föregås av ytterst omsorgsfulla överväganden. Bland annat ska klargöras hur man bäst ska förfara för att undvika kränkning av oskyldigas integritet och hur man ska handskas med inhämtat material som inte är av intresse för undersökningen.
Alla polisbilar ska vara utrustade med videokamera för att dokumentera de skador som uppkommer vid misshandel och övergrepp. Finns ett videoinspelat förhör som gjorts direkt på brottsplatsen där brottsoffret har redogjort för händelseförloppet kan polisen, även om brottsoffret dragit tillbaka anmälan, arbeta vidare med fallet.
Viktigast av allt är dock att polisen får ett modernt och effektivt radiokommunikationssystem. Ett sådant nationellt system för radiokommunikation ska kunna användas av bl.a. polis, försvar, räddningstjänst och ambulanssjukvård. Den nuvarande ordningen är att varje myndighet eller organisation har ett eget system, vilket skapar svårigheter i situationer där samarbete krävs. Enligt rapporten Ett nät för trygghet som presenterades i mars 2002 kan ett gemensamt radiokommunikationsnät baserat på s.k. Tetrastandard inte inrättas utan en ekonomisk garanti från statens sida. I inledningsskedet skulle två miljarder kronor krävas; fullt utbyggt beräknas systemet kosta cirka åtta miljarder kronor. I budgeten finns inga pengar avsatta till detta, trots att frågan aktualiserades i mitten av 1990-talet och problemet nu är akut. Regeringens handläggning av denna fråga har KU-anmälts.
I dag är det svårt för allmänheten att komma fram per telefon till polisen, och det tar ofta lång tid innan polisen kommer fram till brottsplatsen. Det kan ta över en timme innan polis är på plats vid grov misshandel och tre till fyra timmar vid inbrottslarm. I vissa delar av landet är det 20 mil till närmaste polisstation, som ofta är stängd på helger och kvällar. Polisen har under sommaren 2002 tvingats hålla stängt på 50 stationer. Andra stationer har haft reducerat öppethållande. De kriminella har stor kunskap om var och när det finns bemanning. Kristdemokraterna vill understryka vikten av att det finns poliser i hela landet och att poliskontoren är bemannade, även i glesbygden där avstånden är långa. Likaså måste polisen vara tillgänglig utanför kontorstid och på sommaren.
Även brottsuppklaringen lämnar mycket övrigt att önska. I början av 80-talet klarades ca 40 % av alla anmälda brott upp. I dag klaras endast 27,5 % upp. När ett brott klaras upp innebär det inte nödvändigtvis att en person döms som skyldig. Det som räknas är antalet brott där polis och åklagare har fattat ett beslut. Ärenden avskrivs för att hålla nere ärendebalansen, även när det finns misstänkta. I Stockholm avskrivs 78 % av de misshandelsfall där det finns en misstänkt gärningsman. 1 februari 2002 gjorde en kriminalinspektör i Stockholms län en anmälan till Justitieombudsmannen där han ifrågasätter hur avskrivningarna går till. Han är oroad av att polisanmälningar om klart konstaterade brott resulterar i beslut om att förundersökning ej ska inledas. Riksåklagaren har också uttalat oro över utvecklingen av polisens brottsutredande verksamhet.
Att brott inte reds upp urholkar den enskildes förtroende för rättsväsendet och naggar polisens självkänsla och yrkesstolthet i kanten. Till detta ska läggas att brottsoffrens trauma förvärras. Kristdemokraterna har tidigare i motion yrkat om att de senaste årens avskrivningar inom polisen bör analyseras och utvärderas, yrkanden som inte stötts av något av de övriga partierna. Vi framför nu åter kravet att utredningsprocessen ses över vad beträffar utredningsrutiner, organisation och kompetensförsörjning. Rikspolisstyrelsen bör tillsammans med Riksåklagaren tillsätta en inspektionsgrupp som utvärderar och analyserar de senaste årens avskrivningar inom polisen. På kristdemokratiskt initiativ har Justitiedepartementet lämnat ett uppdrag till Riksdagens revisorer att se över polisens avskrivningar. Uppdragets resultat har ännu inte redovisats.
I dag finns drygt 16 000 poliser. Det skulle behövas minst 19 000 för att klara verksamhetsmålen, enligt Rikspolisstyrelsen. Fram till 2010 kommer minst 5 500 poliser att pensioneras (de som kanske kommer att pensioneras vid 61 års ålder är ej inräknade). Hög medelålder och pensionsavgångar innebär att behovet av nyrekrytering är mycket större än vad den politiska majoriteten vill medge. Kristdemokraterna vill intensifiera polisutbildningen i syfte att antalet poliser år 2007 ska uppgå till 19 000. Vi anser att det behövs en närpolis per 1 000 invånare.
Vilken regeringens egentliga målsättning är förefaller alltmer höljt i dunkel. För ett år sedan gick dess förslag ut på att det ska finnas 18 500 poliser år 2010. I ett senare skede talades om 20 000 poliser år 2010. I våras utlovades 1 000 nya poliser år 2004. Kort därefter tvingades justitieministern erkänna att det i vårbudgeten saknades tillräckliga medel för att förverkliga löftet. I valrörelsens slutskede utlovade så Socialdemokraterna 4 000 nya poliser på fyra år. Några veckor senare anlände budgetpropositionen. Där har löftet om 1 000 nya poliser per år fått ge vika för bedömningen att det årsskiftet 2004/05 kommer att finnas 17 000 poliser. Det motsvarar med andra ord en ökning med mindre än 1 000 poliser på två och ett halvt år. Man kan sålunda sluta sig till att när justitieministern i kammaren den 12 februari 2002 framhåller att antalet poliser inte har så stor betydelse, talar han helt i linje med Socialdemokraternas verkliga övertygelse.
För närvarande bedrivs polisutbildning i Solna, Umeå och Växjö. I sitt budgetanförande den 8 oktober 2002 lovade finansministern att ytterligare en polishögskola ska öppnas. Det finns dock ingen målskrivning eller avsatta pengar för detta i regeringens budget. Att i första hand starta ytterligare en polishögskola skulle innebära stora kostnader och är en kortsiktig lösning eftersom utbildningsbehovet kommer att minska igen efter några år. Därför menar vi att det är bättre att använda outnyttjade utbildningsplatser vid andra högskolor. Vi menar även att många av de poliser som inte längre kan arbeta ute i fält i stället kan fungera utmärkt som lärare vid polisutbildningen.
Om polisväsendet ska kunna byggas upp igen krävs långsiktighet i den ekonomiska planeringen och lyhördhet för de verkliga behoven. Av polisens budget avgår 72 procent till lönekostnader. Då besparingar ska göras måste dessa ske inom ramen för de återstående 28 procenten. Detta är 7,5 procent och motsvarar 95 miljoner kronor. För att klara bland annat en stor utbildningssatsning anslår Kristdemokraterna utöver regeringens förslag 350 miljoner kronor för 2003 till polisväsendet. Vi satsar totalt, på hela rättsväsendet, 700 miljoner kronor mer än regeringen för år 2003.
I lagom tid före valet började regeringen tala om en stor satsning på polisen. Vid en närmare granskning visar det sig att de pengar regeringen anslagit som en resursförstärkning behövts för att sanera polisens skulder. Någon verklig nysatsning kan man därför inte tala om. Under våren 2002 hänvisade justitieministern gärna till ett överskott inom polisen på 37 miljoner kronor. Sanningen är att i de polisdistrikt där man kunde redovisa ett litet överskott var där man inte hittat några poliser att anställa.
Även om antalet poliser sakta kan börja stiga återstår ett stort bekymmer. På många håll i landet har polismyndigheterna nämligen så dålig ekonomi att man inte kommer att ha råd att anställa de poliser som behövs. Det förekommer till och med att poliser sägs upp. Värmlands polisdistrikt har i år tvingats säga upp 25 civilanställda. Polisen räknar i år med ett underskott på 104 miljoner kronor.
Genom att regeringen inte budgeterar mer i enlighet med polisens behov måste efterjusteringar göras genom tilldelning av extramedel. Denna politik gör det svårt för polisen att planera verksamheten på lång sikt. Rikspolisstyrelsen kommenterar detta i förordet till polisväsendets budgetunderlag för 2003–2005: ”… lever regeringen själv inte upp till anspråken på långsiktighet. Givna förutsättningar för förvaltningens verksamhet ändras ofta och med kort varsel.” Den extra tilldelningen 2001 kan för övrigt inte uppfattas som något annat än ett sätt att avvärja svidande kritik. Polisens underskott hotade nämligen att uppgå till 700 miljoner kronor.
Slutligen vill vi beröra att den svenska poliskåren i fjol sattes på prov genom flera exceptionella händelser. Vid EU-toppmötet i Göteborg genomfördes den största polisinsatsen någonsin i Sverige, då poliser från hela landet medverkade. Kostnaderna för bevakningen av EU-toppmötet hade beräknats till 46 miljoner kronor. Slutnotan blev ca 145 miljoner kronor. Polisen i Västra Götaland har fått stå för mellanskillnaden genom neddragningar i årets verksamhet. I propositionen finns ingen extra tilldelning till polismyndigheten för detta. Vi anser att händelser av det här slaget inte kan betraktas som lokala angelägenheter. Därför måste regeringen i efterhand skjuta till medel för att ersätta polisen i Västra Götaland. Den nu lagda budgeten innehåller löften om detta, dock utan att beloppet preciseras. För att polisorganisationen i framtiden ska klara nationella händelser liknande EU-toppmötet, måste staten öronmärka pengar för ändamålet. En enskild polismyndighet får inte drabbas.
Diskrepansen mellan Socialdemokraternas vallöften och anslagen i föreliggande budgetproposition gör att det ekonomiska läget för polisväsendet enligt vår bedömning är fortsatt mycket bekymmersamt.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
|
Peter Althin (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |