Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att klottrare i högre utsträckning får dömas till att med hink och borste själva tvätta bort sitt klotter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ändra straffskalan för klotter från ett halvt till ett års fängelse.
Klottret på tunnelbanor, gamla husfasader och andra offentliga platser förstör miljön. Saneringen kostar hyrersgäster, kollektivtrafikanter och vanligt folk i Stockholms län sanslösa en miljard kronor årligen. Pengar som vi kunde haft mycket roligare för eller som kunde använts till mer angelägna ändamål i världen än att tvätta bort klotter.
Att klottra är en kriminell handling och den som begår brott ska straffas. Ett problem med klottrarna är att samhällets straff varken framstår som speciellt avskräckande eller rehabiliterande. Att ropa på hårdare straff genom att döma till fängelse är förmodligen en dålig idé. Där är risken stor att kontaktytan med andra kriminella för förstagångsklottrare leder vidare i en fortsatt och bredare kriminell verksamhet. Att döma till dagsböter är förmodligen inte avskräckande då klottrare ytterst sällan eller aldrig har pengar så att det ens räcker att betala klottersaneringen med.
Istället borde klottrare dömas till att med hink, såpa och borste själva städa upp efter sig. Har man förstört ett helt tunnelbanetåg så får man under övervakning snällt stå och skrubba tills det blir färdigt, oavsett hur många månader det kan tänkas ta. Helt enligt miljörörelsens princip ”the polluter pays”. Har man stått med hink och borste i ett halvår och tvättat bort sina ”taggar” så ska det nog mycket till för att bege sig ut och förstöra ett nytt tunnelbanetåg.
Klotter är bevisligen en kriminell aktivitet som kan utgöra inkörsporten i annan kriminell verksamhet. Det är vanligt att återfallsklottrare idag också döms för andra brott, som till exempel narkotikainnehav, olaga vapeninnehav, hot och misshandel. Genom att samhället inte sett på klotter som det allvarliga brott det är så släpps klottrare nästan alltid på plats och kan fortsätta sitt klottrande. Om straffskalan istället ökades från ett halvt till ett års fängelse så måste polisen gripa en klottrare som tas på bar gärning, man måste genomföra förhör på polisstation, åklagare måste kontaktas, brottet måste prövas mot häktningsreglerna och man skapar möjlighet till husrannsakan.
Med ändrad straffskala skulle samhällets reaktion på brottsplatsen tydligare indikera, inte minst för förstagångsklottraren, hur allvarligt samhället ser på förstörelseverksamhet av denna typ.
Det handlar om att minimera nyrekrytering av klottrare vars brott kan utgöra inkörsporten till en vidare kriminell verksamhet.
Det handlar om att individuellt anpassa straffet för brott på ett sådant sätt att det så effektivt som möjligt minskar lusten till fortsatt klotter.
Vi måste värna vår närmiljö och kunna använda en miljard kronor till något bättre än att tvätta bort onödig färg.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Lars Ångström (mp) |