Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av åtgärder så att vardagsbrottsligheten kan bekämpas.
Runt om i landet finns det vad polisen kallar ”gråtjuvar” som svarar för en mycket stor del av vardagsbrottsligheten. ”Gråtjuvar” är brottslingar som stjäl gräsklippare, verktyg, cyklar, mopeder, bilar, småbåtar etc. Ofta benämns detta som vardagsbrottslighet. Många av ”gråtjuvarna” är missbrukare. För att få pengar till droger stjäl man och säljer vidare.
När polisen ska ta itu med gråtjuvarna visar sig luckor i lagstiftningen. Låt mig ta ett exempel från en kommun i Mellansverige. Under flera år har en ”hälericentral” funnits som drivs av en ökänd hälare och missbrukare. Runt mannen och hans hälericentral kretsar en mycket stor del av brottsligheten i kommunen.
I kommunen har en samverkansgrupp under två års tid jobbat för att lösa problemet med ”gråtjuven”. Gruppen bestod av kronofogden, försäkringskassan, skattemyndigheten, kriminalvården, psykvården, räddningstjänsten, politiker och polisen.
Samverkansgruppen kom snabbt fram till att hälaren var för sjuk för att placeras på anstalt men för frisk för att vårdas. Frustrationen hos polisen är total. Trots ett straffregister på fem sidor med allt från stöld till narkotikabrott och minst en rapport om olovlig kröning per månad, dömdes ”gråtjuven” till skyddstillsyn.
Idag är allt tillbaka på ruta ett för ”gråtjuven”, dvs. stölder, häleri och drogmissbruk.
Samverkansgruppen har hamnat i ett moment 22. Brottsligheten kring hälericentralen pågår för fullt igen. Enligt polisen finns samma typ av problem kring bekämpningen av vardagsbrottslighet i hela landet.
Som ovan sagts finns brister i lagstiftningen när vardagsbrottslighet ska bekämpas. Vad ska man göra med brottslingar som är för sjuka för att låsas in men för friska för att vårdas? Fungerar tvångsvården av drogmissbrukande brottslingar tillfredsställande idag? Jag ser stora brister och kräver att åtgärder i syfte att underlätta bekämpningen av vardagsbrottslighet snarast vidtas. Detta bör regeringen ges tillkänna.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |