Innehållsförteckning 1
Förslag till riksdagsbeslut 2
En fungerande rättsstat – ett medborgerligt krav 2
Polisorganisationen 4
Åklagarväsendet 6
Domstolsväsendet 8
Kriminalvården 9
Brottsoffermyndigheten 12
Det brottsförebyggande arbetet 13
Riksdagen anvisar med följande ändring i förhållande till regeringens förslag anslagen för år 2003 under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt uppställning:
|
Anslag (tusental kronor) |
Regeringens förslag |
Anslagsförändring |
|
4:1 Polisorganisationen |
13 559 801 |
350 000 |
|
4:4 Åklagarväsendet |
788 314 |
50 000 |
|
4:5 Domstolsväsendet m.m. |
3 667 435 |
160 000 |
|
4.6 Kriminalvården |
4 472 939 |
87 000 |
|
4:10 Brottsoffermyndigheten |
19 093 |
3 000 |
|
4:15 Brottsförebyggande arbete |
7 200 |
50 000 |
|
Summa för utgiftsområdet |
25 584 790 |
700 000 |
En fungerande rättsordning är oumbärlig för ett gott samhälle. Rättsväsendet måste utvecklas så att det kan möta morgondagens behov och påfrestningar och garantera medborgarna rättstrygghet i ett internationaliserat samhälle. I ett gott samhälle överförs de demokratiska värdena och värderingarna från generation till generation. Utan dessa kommer relationerna mellan människor inte att fungera i vardagslivet. Tilliten och förtroendet måste utgå ifrån att respekten för varje människas unika värde är införlivad hos varje medmänniska. Rättsstatens uppgift är att ge en ram för dessa värden. Den ska syfta till att skapa en samlevnad med trygghet och respekt mellan människor och bidrar därmed också till att upprätthålla samhällets grundvärden.
Nedskärningarna inom rättsväsendet har gått så långt att många ställer sig frågan: ”Kan man lita på rättsväsendet, lagstiftningen och myndigheterna?” Den hårda kritiken mot regeringens politik framför allt vad gäller polisbristen har inte passerat Justitiedepartementet obemärkt. Sedan budgetpropositionen 2000 talar regeringen om en stor satsning på polisen. I realiteten har de höjda anslagen inte inneburit någon nysatsning på polisväsendet utan de har behövts för att täcka underskotten. I föreliggande budgetproposition anslår regeringen 100 miljoner mer än tidigare till polisväsendet. Detta är ett steg i rätt riktning men långt ifrån tillräckligt. Av polisens budget går 72 procent till lönekostnader. Då besparingar ska göras måste dessa ske inom ramen för de återstående 28 procenten. Polisväsendet måste göra de generella besparingar som alla statliga verk är ålagda. När regeringen nu avsätter ytterligare 100 miljoner kronor ska dessa räcka till mycket. Regeringen lovar i budgeten till exempel att Västra Götaland ska kompenseras för kostnader i samband med EU-toppmötet. Hur stor del Västra Götaland ska kompenseras med uppger inte regeringen, men vi vet att kostnaderna hamnade på 145 miljoner kronor. Polisen behöver snabbt ett nytt radiokommunikationssystem. Det bästa vore det så kallade Tetrasystemet som i ett inledningsskede skulle kosta minst två miljarder kronor; fullt utbyggt beräknas det kosta cirka åtta miljarder kronor. Finansministern lovade i sitt budgetanförande, den 8 oktober 2002, att ytterligare en polishögskola ska startas. Antalet poliser ska öka med 1 000 per år och till Arlanda måste 350 nya passkontrollanter anställas. Den samlade bilden ger oss tydliga besked om att de 100 miljoner som regeringen nu utökar sin budget för polisväsendet med inte kommer att räcka.
Kristdemokraterna menar att all brottslighet, inklusive vardagsbrottsligheten, måste bekämpas. När anmälningar av detta slag kommer in till polisen skrivs en anmälan för försäkringsbolagets räkning, sedan avskrivs ärendet om det inte finns klara bevis. Detta är mycket olyckligt eftersom det kan leda till att allmänheten förlorar sitt förtroende för polis- och rättsväsende. Alla brott, inklusive bostadsinbrott, överfall, våld och hot, bilstölder, klotter och skadegörelse, ska snabbt utredas. Även den grova gränsöverskridande brottsligheten, den ekonomiska brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten, den alltmer växande ungdomsbrottsligheten, brott med rasistiska inslag samt våld mot kvinnor och barn ska bekämpas kraftfullt. Nödvändiga åtgärder ska vidtas för att bekämpa barnpornografi- och narkotikabrott.
Brottsligheten måste mötas med både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Snabba insatser krävs exempelvis genom närpolisverksamhet, samarbete mellan polis och socialtjänst samt då det gäller unga människor mellan skola, föräldrar, väl fungerande ungdomsrotlar och narkotikarotlar. Då det gäller unga lagöverträdare vill vi även utveckla möjligheterna till medling och familjegruppskonferenser.
Det viktigaste är det långsiktiga arbetet som handlar om förebyggande insatser; om internalisering, införlivandet av värden, värderingar och normer. Vi hävdar att de vuxnas insatser betyder mycket för att få barn och unga att avstå från att börja begå brott. Föräldrar och andra vuxna som har ansvar för barnuppfostran måste därför stöttas i sin uppgift. Det är de vuxna i familjen och i skolan som ska ge ungdomarna den sociala tryggheten och inte, som i många förorter till storstäderna, gängmedlemmarna. Vi måste också kunna stötta de vuxna så att de kan vara närvarande och delaktiga i de ungas liv. Höjd upptäcktsrisk, fasthet och konsekvens är viktiga signaler i detta preventiva arbete. Att de vuxna i familjen får mer tid för barnen har en rad positiva följdverkningar för barnet. Det är i sig brottsförebyggande. Familjestabilitet bör därför eftersträvas som ett grundläggande mål för samhället och även som en brottsförebyggande resurs.
Den ekonomiska situationen för rättsväsendet har under flera år varit mycket ansträngd. Detta har i sin tur fått konsekvenser för verksamheten. Det är angeläget med ett fungerande rättsväsende som har resurser till sitt förfogande för att kunna garantera samhällsmedborgaren säkerhet och trygghet.
Kristdemokraterna anvisar därför, till utgiftsområde 4 Rättsväsendet, i förhållande till regeringens förslag ytterligare 700 miljoner kr för år 2003.
Rikspolisstyrelsen (RPS) fungerar som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet för polisväsendet. Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och Polishögskolan hör till RPS. Det finns en polismyndighet i varje län och en polisstyrelse som har i uppgift att leda myndigheten.
Regeringen föreslår ett anslag för 4:1 Polisorganisationen på 13 599 801 000 kr. Kristdemokraterna föreslår en ramförstärkning på ytterligare 350 miljoner kronor för 2003.
Den nedrustning som tidigare skett inom rättsväsendet har fått allvarliga, svårreparerade konsekvenser. Trots förhållandevis stora anslagshöjningar till polisen har en mycket liten del av resursförstärkningen nått den faktiska verksamheten. Både på landsbygden och i storstäderna saknas resurser. Polisen har under sommaren 2002 tvingats hålla sommarstängt på 50 stationer i landet. Dessutom har många stationer haft begränsade öppettider på grund av personalbrist. Detta har lett till att man på sina håll anställt vaktbolag till att sköta de uppgifter som egentligen borde ligga på polisen. Samtidigt utför polisen uppgifter som mer effektivt kunde skötas av andra. Till exempel sköter poliserna själva om polisbilarna, man städar sina lokaler själva och man sköter administrativa uppgifter. I rationaliseringsivern har man dragit in på arrestantvakter. Detta leder till att poliser kan få köra långa sträckor bara för att lämna av en arresterad, vilket gör att man inte kan delta i eventuella utryckningar under den tiden. Ouppklarade brott, lång väntetid hos polisen, stängda polisstationer, ökad oro för överfall och inbrott samt vetskapen om att närmaste polis finns 15 mil bort är den vardag de flesta svenskar lever med. Kristdemokraterna anser att polisorganisationen måste ses över så att tilltron till rättsväsendet repareras. Regeringen bör därför omgående utvärdera dagens system och se över länspolisstyrelsernas reella möjligheter att genomföra verksamhetsplanen inom de ekonomiska ramar som tilldelats.
Ett reformeringsarbete måste göras inom närpolisen. Kristdemokraternas mål är att det ska finnas en närpolis per tusen innevånare. Vi anser att närpoliserna är viktiga inte minst för det brottsförebyggande arbetet.
Antalet poliser i Sverige är för få. I slutet av år 2001 fanns 16 120 poliser. Enligt beräkningar som Rikspolisstyrelsen, RPS, gjort behövs 19 000 poliser för att klara de mål som statsmakterna ställt upp. Kristdemokraterna vill intensifiera polisutbildningen så att antalet poliser år 2007 uppgår till 19 000.
För närvarande bedrivs polisutbildning i Solna, Umeå och Växjö. Det förs diskussioner om att öppna en fjärde polishögskola. Det finns dock ingen målskrivning eller avsatta pengar för detta i regeringens budget. Att i första hand starta ytterligare en polishögskola skulle innebära stora kostnader och är en kortsiktig lösning eftersom utbildningsbehovet kommer att minska igen efter några år. Därför menar vi att det är bättre att använda outnyttjade utbildningsplatser vid andra högskolor.
Antalet anmälda narkotikabrott har ökat under år 2001. Enligt budgetpropositionen anger flera polismyndigheter att arbetet inom narkotikaområdet har fått stå tillbaka för annan verksamhet. Av de 350 miljoner kronor som Kristdemokraterna avsätter till polisverksamheten är 50 miljoner kronor reserverade för 100 nya polistjänster med specialuppgift att bekämpa narkotikabrott för att på så sätt förhindra narkotikamissbruket bland ungdomar.
Att polisen inte hinner med alla arbetsuppgifter leder till övertidsarbete och stress. Långtidssjukskrivningarna inom poliskåren ökar oroväckande. Idag är 850 poliser sjukskrivna. Det höga antalet sjukskrivningar orsakas av hög medelålder, stress, övertid, strukturförändringar och besparingar. I gruppen 60–64 år har kategorin polismän dubbelt så stor andel sjukpensionärer som män i övrigt. Samtidigt som det enligt det nya arbetstidsavtalet ska vara fler poliser i tjänst vid sådana tider då flertalet brott begås. Detta är gott och väl. Frågan är bara hur detta avtal ska kunna tillämpas då många poliser har läkarintyg på att de inte kan arbeta skift eller att de inte klarar av yttre tjänst över huvud taget. Regeringen bör ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att utarbeta en strategi för hur arbetsfördelningen ska se ut för att poliser över 55 år inte ska behöva arbeta skift. En enkät från våren 2001 visar att den psykosociala miljön enligt poliserna själva kraftigt försämrats de senaste tio åren. Vi anser att det psykosociala omhändertagandet inom polisen behöver utvecklas.
Det måste tas ett samlat grepp om arbetsmiljöfrågorna inom polisen. Regeringen bör initiera ett samarbete mellan länspolismyndigheterna i landet för att åtgärda arbetsmiljöfrågan. Alla polismyndigheter bör få tillgång till arbetsmiljöhandledning samt professionell hjälp för att förebygga stressrelaterade arbetsskador och rehabilitera dem som blivit sjuka till följd av arbetssituationen.
De problem som uppstått i samband med upplopp, kravaller och demonstrationer är i hög grad kopplade till ledningsfrågor. En orsak till bristen i ledarskap kan vara att det under flera år inte funnits någon central utbildning för chefer på olika nivåer. Kunskapsöverföring mellan chefer på olika myndigheter är utvecklande och nödvändigt för att möta framtidens behov. Likaså krävs tydliga riktlinjer från Rikspolisstyrelsen om hur upplopp, demonstrationer och störningar i den allmänna ordningen ska hanteras.
Bristen på modern utrustning är ännu en fråga som behöver lösas om polisens arbete ska kunna effektiviseras. Polisen behöver alternativa vapen som elpistol och pepparsprej samt tillgång till vattenkanon vid demonstrationer och större folksamlingar. I Danmark har man tagit fram en okrossbar bil, något som även den svenska polisen skulle ha nytta av i vissa situationer. Polisen bör också få möjlighet till buggning för att komma åt den avancerade kriminaliteten. Ett beslut om buggning måste dock föregås av ytterst omsorgsfulla överväganden. Bland annat ska klargöras hur man bäst ska förfara för att undvika kränkning av oskyldigas integritet och hur man ska handskas med inhämtat material som inte är av intresse för undersökningen.
Alla polisbilar ska vara utrustade med videokamera för att dokumentera de skador som uppkommer vid misshandel och övergrepp. Finns ett videoinspelat förhör som gjorts direkt på brottsplatsen där brottsoffret har redogjort för händelseförloppet kan polisen, även om brottsoffret dragit tillbaka anmälan, arbeta vidare med fallet.
Viktigast av allt är dock att polisen får ett modernt och effektivt radiokommunikationssystem. Ett sådant nationellt system för radiokommunikation ska kunna användas av bl.a. polis, försvar, räddningstjänst och ambulanssjukvård. Den nuvarande ordningen är att varje myndighet eller organisation har ett eget system, vilket skapar svårigheter i situationer där samarbete krävs. Enligt rapporten Ett nät för trygghet som presenterades i mars 2002 kan ett gemensamt radiokommunikationsnät baserat på s.k. TETRA-standard inte inrättas utan en ekonomisk garanti från statens sida. I inledningsskedet skulle två miljarder kronor krävas; fullt utbyggt beräknas systemet kosta cirka åtta miljarder kronor. I budgeten finns inga pengar avsatta till detta, trots att frågan aktualiserades i mitten av 1990-talet och problemet nu är akut. Regeringens handläggning av denna fråga har KU-anmälts.
I kommittémotionen Polisen i medborgarnas tjänst, redogör Kristdemokraterna i detalj för förslag som rör polisorganisationen.
Åklagarväsendet består av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Västerås, Linköping, Malmö, Göteborg och Umeå. Vid varje myndighet finns en överåklagare. Riksåklagaren är den centrala förvaltningsmyndigheten för åklagarväsendet.
Ekobrottsmyndigheten har i uppgift att bekämpa ekonomisk brottslighet och är en myndighet inom åklagarväsendet. Ekobrottsmyndigheten (EBM) ansvarar för ekobrottsbekämpningen i Stockholms län, Skåne län, Västra Götalands län, Hallands län, Gotlands län samt nu även Blekinge län.
Regeringen föreslår ett anslag för 4:3 Åklagarorganisationen, på 788 314 000 kr. Kristdemokraterna föreslår en ramförstärkning på ytterligare 50 miljoner kronor för 2003 för 4:3 Åklagarorganisationen.
Åklagarorganisationen kan i stort klara de mål som satts upp för dess verksamhet. En rejäl satsning har gjorts för att öka kompetensen och därmed effektivisera och underlätta arbetet med att bekämpa den grövre brottsligheten. Den positiva tendens vi nu ser är dock inte garanterad för framtiden. De satsningar som gjorts har kunnat genomföras på grund av rationaliseringar, omfördelning av resurser och tillfälliga ekonomiska tillskott. Enligt Riksåklagaren har det under det gångna året ”blivit allt tydligare att arbetsbelastningen är för hög”. En personalenkät som gjordes i december 2001 visar att 75 procent av åklagarna ”helt eller till viss del inte hinner med att utföra ett professionellt arbete så att de känner sig nöjda”. De knappa marginalerna innebär stora påfrestningar på åklagare och i många fall också på kanslipersonalen. Därmed kan den kompetens som arbetats upp lätt försvinna om organisationen inte lyckas förbättra arbetssituationen och behålla den personal som finns idag, locka nyutexaminerade jurister till yrket samt fortsätta det nödvändiga kompetensutvecklingsprogram som påbörjats.
Det akuta resursbehov som nu föreligger i åklagarorganisationen kan hänföras bland annat till en katastrofal situation vad gäller bekämpning av miljöbrott. Antalet anmälningar har ökat dramatiskt, från drygt 750 anmälningar år 1999 till 2 700 år 2000. Det första halvåret 2001 lämnades cirka 1 600 anmälningar in. Det första halvåret 2002 lämnades cirka 1 800 nya ärenden in. Antalet ärenden som man ännu inte hunnit behandla uppgår till över 3 800. Följden av det ohållbara arbetsläget blir att flera miljöbrott preskriberas. Situationen kräver en snabb lösning. Kristdemokraterna kräver att regeringen återkommer med förslag som innebär att preskriptionstiden för miljöbrott förlängs.
Ett annat område med en oroande utveckling är polisens och åklagarnas bekämpning av den ekonomiska brottsligheten: personal saknas, tänkta samordnings- och utbildningsinsatser har inte genomförts. Medel har förts över från annan brottsbekämpning för att tillfälligt förbättra läget. Denna åtgärd är endast tillfällig och löser inte de långsiktiga problemen.
Även Ekobrottsmyndigheten har stora svårigheter att uppfylla de krav som ställts av riksdag och regering. Begränsningarna i de ekonomiska ramarna har lett till att antalet faktiskt årsarbetande har sjunkit. Då antalet brottsanmälningar samtidigt ökat med 24 procent har följden blivit fler oavslutade ärenden. Resursbristen har också lett till att den samordningsfunktion Ekobrottsmyndigheten har för ekobrottsbekämpningen utanför sitt geografiska ansvarsområde i stort uteblivit. Kristdemokraterna anser att det är nödvändigt att förändra Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde. En geografisk fördelning av ekobrottsbekämpningen är inte lämplig. Istället bör man under EBM:s tak lägga bekämpning av avancerad ekonomisk brottslighet och annan allvarlig brottslighet som kan kopplas till denna, till exempel grova miljöbrott. På så sätt frigörs resurser i den lokala polis- och åklagarorganisationen som därmed får möjlighet att utreda övriga eko- och miljöbrott.
Vad gäller samverkan och samarbete mellan polis och åklagare har denna inte fungerat optimalt på senare år. Åklagare har uttryckt ett ökat missnöje bland annat vad gäller kvaliteten på polisutredningarna. Kompletteringar måste ofta göras och de krav som bör ställas på en utredning åsidosätts. Den bristande kapaciteten inom polisen påverkar därmed åklagarnas arbetssituation. Tid som borde ägnas åt att t.ex. driva brottmålsprocessen läggs på polisiärt utredningsarbete. Kristdemokraterna driver kravet att personalsituationen inom polisen måste förbättras. Fler civilanställda skulle ge polisen ett förbättrat utrymme för utredningsarbete både vad gäller kvalitet och kvantitet. Det är också angeläget att samarbetet mellan polis och åklagare utvecklas. Så har också skett på vissa håll i landet med gott resultat. Denna nya samverkan skulle särskilt kunna bidra till att effektivisera arbetet med att utreda vardagsbrottslighet. Det är dock viktigt från rättssäkerhetssynpunkt att konkreta regler för hur samarbetet ska bedrivas tas fram. Polis och åklagare ska behålla sina skilda funktioner.
Kristdemokraterna vill för år 2003 avsätta tillräckliga resurser för att det inom åklagarväsendet ska finnas beredskap för ett ökat antal ärenden till följd av att fler poliser kommer i tjänst, förbättra arbetssituationen inom åklagarorganisationen och behålla den personal som finns idag, locka nyutexaminerade jurister till yrket samt fortsätta det nödvändiga kompetensutvecklingsprogram som påbörjats. Kristdemokraterna menar att åklagarorganisationen måste förstärkas med tio nya miljöåklagare, sex ekobrottsåklagare, 20 åklagare med särskild internationell kompetens samt 38 nya åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för mängdärenden.
I kommittémotionen Åklagarväsendet och Ekobrottsmyndigheten, redogör Kristdemokraterna i detalj för förslag som rör åklagarorganisationen.
Tingsrätterna, de sex hovrätterna och Högsta domstolen tillhör de allmänna domstolarna, länsrätterna, de fyra kammarrätterna och Regeringsrätten tillhör de allmänna förvaltningsdomstolarna. Domstolsverket fungerar som central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hyresnämnderna och Rättshjälpsmyndigheten.
Regeringen föreslår ett anslag för 4:5 Domstolsväsendet m.m., på 3 667 435 000 kr. Kristdemokraterna föreslår en ramförstärkning på ytterligare 160 miljoner kronor för 2003.
Ett rättssamhälle kräver fungerande domstolar. Deras uppgifter är att handlägga mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt samt att avkunna dom inom rimlig tid. Regeringens målsättning är att skapa större domkretsar men Kristdemokraterna motsätter sig att små tingsrätter läggs ned. Om nedläggningarna fortskrider i enlighet med regeringens inriktning är risken stor att rättssäkerheten äventyras.
Kristdemokraterna föreslog med anledning av regeringens skrivelse om reformeringen av domstolsväsendet att en utvärdering av förändringarna av tingsrättsorganisationerna skulle göras omgående och i avvaktan på denna utvärdering skulle inga nya beslut fattas. Regeringen har nu beslutat att en sådan utvärdering ska genomföras och regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att genomföra en utvärdering av de förändringar av tingsrättsorganisationen som genomförts under perioden 1999–2001. Utredaren ska ha tillgång till en referensgrupp bestående av representanter för riksdagspartierna. Uppdraget ska redovisas den 31 januari 2003.
Kristdemokraterna anser att för att erhålla erforderligt underlag för tillräckligt antal aktörer så bör man kunna ändra domkretsarna och överföra vissa förvaltningsmål till tingsrätterna. Kristdemokraterna har under flera år föreslagit att de allmänna domstolarna ska sammanläggas med förvaltningsdomstolarna. En sådan process bör nu inledas.
Nämndemännens situation måste ses över. Att rekrytera nämndemän är idag ett svårt arbete. Det kan bero på den låga ersättning som utgår. Kristdemokraterna vill höja nämndemännens arvoden och förändra rekryteringssättet.
I den utredning som nyligen presenterat sitt förslag, där även Kristdemokraterna varit representerade, föreslås förändringar i linje med kristdemokratisk politik. Kristdemokraterna anser att Domstolsverkets roll bör utredas. Domstolsverket är idag ett centralt ämbetsverk och lyder under regeringen. Kristdemokraterna förespråkar i stället en modell liknande den som finns i Danmark. Den danska lagen om Domstolsstyrelsens syfte är att värna om domstolarnas oavhängighet. Domstolsorganisationen i Sverige borde konstrueras om i enlighet med den danska modellen. Domstolsverket skulle genom denna förändring ligga direkt under riksdagen. På detta sätt skulle konflikten mellan den administrativa styrningen och domstolarnas självständighet undvikas.
En rapport från Domstolsverket visar att antalet komplicerade mål blir alltfler och att förhandlingstiderna i domstolarna ökar drastiskt. Arbetsbelastningen måste därför skyndsamt ses över. Domstolssekreterarnas roll bör utvecklas. Kristdemokraterna menar också att det är angeläget att miljöfrågorna behandlas på ett adekvat sätt av domstolarna och att domstolarnas ledamöter får miljöutbildning för att de ska klara miljöbrottsfrågorna.
I mål där en person döms till böter kan man inte, som lagstiftningen ser ut idag, överklaga till högre instans. Vidare förordar regeringen ett generellt krav på prövningstillstånd vid överklagande till hovrätt. Detta tycker Kristdemokraterna är fel. Människors rätt att överklaga en dom när brott förnekas måste alltid finnas. Därför anser Kristdemokraterna att lagen bör ses över så att kravet på särskilt prövningstillstånd avskaffas vid bötesdomar samt att ett generellt krav på prövningstillstånd vid överklagande till hovrätt inte införs.
Alltför många tingsrätter saknar anpassade lokaler för målsäganden och vittnen. Vi har tidigare krävt att lokalerna i domstolarna bör vara så utformade att de brottsdrabbade, under ett förhandlingsuppehåll, erbjuds möjlighet att vistas i rum som är avskilda från den misstänkte och dennes släktingar och vänner. Detta bör även omfatta de vittnen som har kallats för att styrka målsägandens berättelse. Tingshusvärdar bör finnas för att underlätta ett sådant förfarande.
Brottsofferjourerna gör en fantastisk insats vad gäller vittnesstöd. Målsättningen är att det på varje tingsrätt ska finnas en frivillig stödperson. Uppgiften för denna person är att ge vittnen och brottsoffer ett humant mottagande i domstolen, vara ett moraliskt stöd före och efter rättegången samt kunna svara på frågor och hänvisa vidare.
I kommittémotionerna Domstolsorganisationen samt Brottsoffer och kvinnofrid redogör Kristdemokraterna i detalj för förslag som rör domstolsväsendet.
Kriminalvårdsstyrelsen är chefsmyndighet för 36 lokala kriminalvårdsmyndigheter och för Transporttjänsten. Styrelsen är också central förvaltningsverksamhet för all kriminalvårdsverksamhet. I rent administrativt hänseende är Kriminalvårdsstyrelsen även chefsmyndighet för Kriminalvårdsnämnden och de 30 lokala övervakningsnämnderna.
Regeringen föreslår ett anslag för 4:6 Kriminalvården, på 4 472 939 000 kr. Kristdemokraterna föreslår en ramförstärkning på ytterligare 87 miljoner kronor för 2003.
Kriminalvården är en del av rättsväsendet. Målet med kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Tyvärr klarar inte svensk kriminalvård i dagsläget att leva upp till detta mål. Kristdemokraterna kräver att kriminalvården får en ny inriktning. Vi anser att kriminalvården måste utveckla mätmetoder som kan användas för att beskriva olika resultat som uppnås med behandlings- och vårdarbetet. Kriminalvården bör också utveckla och förstärka sin analyskapacitet.
Ett utvecklat forskningsarbete som kan belysa sambanden mellan kriminalvård och de frigivnas återfall i brottslighet är nödvändigt. Sex av tio dömda återfaller i brott. Detta visar att kriminalvården misslyckats med sin målsättning att rehabilitera människor och få dem att bryta en kriminell livsstil. Undersökningar med fokus på internernas bakgrund och sociala förhållanden visar inte helt oväntat att de intagna har en omfattande problematisk bakgrund, utöver den rent brottsliga. Därför borde kriminalvårdens möjligheter att förebygga brott tillvaratas bättre och verksamheten inriktas på att den dömde ska få hjälp att komma tillrätta med sitt problematiska levnadsmönster. Kriminalvårdens arbete bör utvärderas och goda exempel bör tas tillvara i förändringsarbetet. Det är en angelägen uppgift att på olika sätt försöka förändra det faktum att många av dem som avtjänar fängelsestraff idag återfaller i brott.
Idag får vårdpersonalen i svensk kriminalvård betydligt mindre utbildning än personalen inom dansk, norsk och finsk kriminalvård. Kristdemokraterna anser att en betydande utbildningssatsning ska genomföras för att höja kompetensen, framför allt hos den personal som arbetar nära de intagna. Utbildningstiden bör förlängas och statusen på vårdaryrket måste höjas. Det är nödvändigt för att öka rekryteringen av unga som söker arbete inom kriminalvården. Kriminalvården måste kunna erbjuda utvecklingsmöjligheter så att ambitionen att bli kvar inom yrket ökar.
De omfattande besparingar som genomförts inom kriminalvården har även påverkat häktessituationen. Häkten har stängts eller inte haft tillräckligt med platser. Anstalter har stängt avdelningar, vilket visserligen har lett till att man på vissa håll lyckats sänka kostnaderna, men samtidigt har problem uppkommit med för få häktesplatser och orimligt lång väntan i häkte innan överföring till anstalt kunnat ske. Våren 2002 beräknades 300 dömda personer finnas kvar i häktet i väntan på fängelseplats. Enligt uppgift avtjänade i augusti 2001 inte mindre än 800 personer sina straff i häkten, en ökning med 100 jämfört med 1999. Att väntetiderna för anstaltsplacering har ökat har kritiserats av JO, men de rekommendationer JO utfärdat följs inte i praktiken. Riksdagen har behandlat frågan om häktesplatser i ett antal betänkanden. Där har framhållits att målsättningen ska vara, att ingen fängelsedömd ska förvaras i häkte längre än sju dagar efter det att dom blivit verkställbar. Denna målsättning går alltså inte att uppnå med nuvarande resursbrist. Kristdemokraterna anser att reglerna för genomströmningen på svenska häkten omedelbart måste ses över. Kriminalvården behöver resurser för att kunna uppfylla målsättningarna.
Kristdemokraterna anser att ett angeläget mål måste vara att hålla anstalterna och häktena fria från droger och att personalen får resurser och möjligheter att på ett effektivt sätt kontrollera att drogfriheten efterlevs. Den intagne och den häktade ska erbjudas behandling vid alkohol- och narkotikamissbruk. Drogtester bör användas i större utsträckning när personalen misstänker missbruk. Kriminalvårdsstyrelsen konstaterar att omfattningen av kontrollåtgärder i anstalter och häkten i form av grundliga visitationer och urinprovstagningar har minskat. Det vill Kristdemokraterna ändra på genom att tillföra resurser så att personalen hinner med och har instrument för att på ett effektivt sätt få kontroll över narkotikan på anstalterna. Vi anser också att man på anstalterna bör införa en sektionering och ett smågruppssystem, vilket är resurskrävande men verkningsfullt. I och med att de intagna endast får umgås i mindre grupper ökar förutsättningarna för att narkotikamarknaden på anstalten ska försvinna.
En väl utbyggd programverksamhet för intagna är en helt avgörande faktor om man ska lyckas vända de intagnas intresse från droger och kriminell livsstil till eget ansvarstagande för sin verkställighet och ytterst sitt liv. Väl fungerande motivationsavdelningar som kan genomföra kognitiva program är nödvändigt.
Kristdemokraterna anser att man också bör överväga att införa generella regler för övervakade besök för dem som dömts till fängelse för narkotikabrott en kortare tid, exempelvis 1–3 månader. Det skulle ge dessa narkotikamissbrukare en rimlig chans att komma ifrån sitt missbruk.
Kristdemokraterna förespråkar inte, i motsats till Kriminalvårdsstyrelsen, att ett nytt storfängelse byggs. Vi anser att det är bättre att bygga om och bygga till de fängelser som redan finns och ge de nuvarande anstalterna olika inriktning. Vårt förslag skulle också innebära fler platser men med en indelning i motivationsavdelningar och utslussningsboenden. Flera anstalter i Sverige skulle kunna ha liknande inriktning. Steg ett och två skulle vara olika stadier i motivationsutvecklingen. Steg tre skulle vara ett utslussningsboende i anslutning till anstalten. Där skulle större frihet råda men fortfarande är den intagne frihetsberövad och inriktningen skulle handla mycket om förberedelse för livet utanför anstalt. Permissioner och kontaktskapande verksamhet skulle få större utrymme. Ett grundläggande krav måste vara absolut drogfrihet.
Lekmannaövervakare har en viktig uppgift i samhället. Framtiden för en frigiven brottsling är beroende av vad som händer den närmaste tiden efter frigivningen. Därför är det angeläget med en övervakare som kan stödja den frigivne och visa vägen till en normal livssituation, till ett liv utan kriminalitet. Lekmannaövervakaren är en positiv förebild som finns tillgänglig dygnet runt och därför är det viktigt, anser Kristdemokraterna, att statusen och arvodet för uppgiften höjs ytterligare.
Många som sitter på våra anstalter och som verkligen har en vilja att börja ett nytt liv utan droger och kriminalitet vänder sig till KRIS, Kriminellas revansch i samhället. KRIS syfte är att hjälpa dem som friges från våra fängelser så att de får en reell möjlighet att leva ett liv utan brott och droger. Ett annat mål är att hjälpa ungdomar så att de inte ska fastna i kriminalitet. De får hjälp till insikt om vilka konsekvenser en kriminell livsstil får. Verksamheter liknande KRIS måste få samhällets stöd att arbeta effektivt.
På svenska anstalter finns idag fler livstidsdömda än någon gång tidigare under 1900-talet. Härtill har framför allt bidragit att regeringens nådepraxis blivit mera restriktiv, vilket medfört att den faktiska strafftiden blivit längre. Det kan enligt vår mening ifrågasättas om livstidsstraffet är tillfredsställande från förutsägbarhetssynpunkt, eftersom straffet regelmässigt genom nåd omvandlas till ett långt men tidsbestämt straff. Denna ordning innebär dessutom att det är regeringen och inte domstolen som bestämmer om straffets längd, vilket är diskutabelt ur konstitutionell utgångspunkt. Nådespraxis idag innebär att ett livstidsstraff omvandlas till ett tidsbestämt straff på omkring 20 år. Genom ett tidsbestämt straff blir påföljden förutsägbar och politiskt neutral. Kristdemokraterna anser att frågan om att livstidsstraffet bör ersättas av ett tidsbestämt straff ska utredas.
I kommittémotionen En reformerad kriminalvård, redogör Kristdemokraterna i detalj för förslag som rör kriminalvården.
Brottsoffermyndigheten ska främja brottsoffers rättigheter, bevaka deras behov och intressen samt verka för att brottsskadeersättningen betalas ut till dem som är berättigade till det. Brottsskadenämnden prövar vissa ärenden om brottsskadeersättning. Ett särskilt råd prövar frågor om bidrag till Brottsofferfonden.
Regeringen föreslår ett anslag till 4:10 Brottsoffermyndigheten på 19 093 000 kr. Kristdemokraterna föreslår för 4:10 Brottoffermyndigheten en ramförstärkning på ytterligare tre miljoner kronor för 2003.
Brottsoffermyndigheten ska ha en central funktion när det gäller stöd till dem som drabbas av brott. Effektivitet, snabbhet och hög kvalitet vid handläggningen av brottsskadeärendena är nödvändigt för att garantera det enskilda brottsoffrets rätt till ersättning och behov av trygghet och stöd. I regleringsbrevet för såväl 1997 som 1998 anges att minst 70 procent av brottsskadeärendena ska handläggas inom tre månader med bibehållen kvalitet. 2001 ändrades regleringsbrevet till att handläggning ska ske inom fyra månader. Det målet nådde man inte upp till under 2001. Endast 66,4 procent av ärendena handlades inom fyra månader. En förklaring som uppges till att verksamhetsmålet inte uppnåddes är den kraftiga tillströmningen av ärenden. Kristdemokraterna är kritiska till att regeringen sänkt kravet på handläggningstid. Det är ytterst angeläget att Brottsoffermyndigheten kan leva upp till sina mål när det gäller handläggningstiderna och att handläggningstiderna är rimliga. Det kan som brottsoffer upplevas som väldigt jobbigt att behöva vänta på besked om skadestånd. Att sedan efter avslutad rättegång än en gång behöva riva upp händelsen för att gå igenom en ny process är helt orimligt.
Kristdemokraterna menar att målet ska vara att människor som har drabbats av brott får rätt att erhålla all den kvalitativa och kvantitativa hjälp de behöver för att kunna återgå till ett normalt liv. En viktig aspekt är naturligtvis den ekonomiska. Det är principiellt viktigt att förövaren gottgör brottsoffret ekonomiskt för det lidande och den förlust som åsamkats. Det är inte rimligt att brottsoffret på nytt ska skymfas av brottslingen genom utebliven betalning. Det är därför Kristdemokraternas mening att en utredning bör tillsättas för att se över möjligheten att staten, vid skadestånd på grund av brott, förskotterar skadestånd till brottsoffret.
Rikspolisstyrelsen m.fl. har lämnat ett förslag om nationell handlingsplan för skydd av bevispersoner. Förslaget innebär att de personer som medges använda nya identitetsuppgifter ska kunna erhålla en skälig ersättning för kostnader som kan uppkomma i samband med identitetsbytet. Rikspolisstyrelsen har uttryckt farhågor att den aktuella ersättningen skulle belasta polisväsendets anslag och att inga medel skulle avsättas till styrelsen för själva förvaltningsuppgiften. Kristdemokraterna menar att frågan om skälig ekonomisk ersättning till enskild som fått nya identitetsuppgifter måste ses över.
I kommittémotionen Brottsoffer och kvinnofrid, redogör Kristdemokraterna i detalj för förslag som rör brottsoffer.
Regeringen föreslår ett anslag för 4:15 Det brottsförebyggande arbetet på 7 200 000 kr.
Om brott förhindras undviks mycket lidande. Det brottsförebyggande arbetet måste därför prioriteras. Kristdemokraterna föreslår en ramförstärkning på ytterligare 50 miljoner kronor för 2003.
Mycket kan göras för att bygga bort brottslighet och skapa tryggare miljöer. Vi ger här några exempel på brottsförebyggande stads- och bostadsplanering. Polis, försäkringsbolag och brottsofferjourer ska tillfrågas när bostadsområden planeras och renoveras. Belysningen i parker och bostadsområden måste förbättras. Man kan skapa färre och lägre buskage på offentliga platser, ha överskådliga ytor och bygga gångbroar istället för gångtunnlar. Befolkade, offentliga och gemensamma områden som stimulerar till socialt liv ska främjas. Bilgarage med särskilda tjejparkeringar på upplysta platser nära utgångarna kan skapas. Säkerheten i bostadsområden kan förbättras genom att man förhindrar insyn, att entrédörrar och fönster på bottenvåningar förses med brytbleck och genom att man undviker att lägga tvättstugor i källarplanet. Det bör också finnas nattliga kollektivbussar med flexibla stopp. Inget förslag är generellt. Det viktiga är att ta vara på kunskap och erfarenhet om vilka brott som begås var samt göra det möjligt för människor att se och synas och på så sätt skapa trygga miljöer.
I september 1998 presenterade Boverket rapporten ”Brott, bebyggelse och planering”. Rapporten hade tagits fram på uppdrag av regeringen. Tanken var att inspirera kommunerna att i sina översiktsplaner ta hänsyn till invånarnas säkerhet genom att planera och bygga bort brott. Boverket vill också att varje bygglov ska prövas med tanke på om det riskerar att underlätta kriminalitet. Få kommuner har arbetat på det här sättet och ännu färre har gjort konsekvensbeskrivningar om säkerheten vid ny- eller ombyggnationer. I andra nordiska länder som t.ex. Danmark har man länge arbetat med brottsförebyggande miljöer. I Europa pågår för närvarande ett standardiseringsarbete på det här området. Från Sverige har bl.a. Brottsförebyggande rådet, Boverket, Byggstandardiseringen, representanter från Rikspolisstyrelsen och forskare deltagit i arbetet. Standardiseringsarbetet omfattar stadsplanering och byggnadsutformning för distriktsplanering, bostadsområden samt butiker och kontor. Kristdemokraterna har tidigare påpekat att det är viktigt att Boverkets tankar tillämpas praktiskt ute i kommunerna. Vi anser att det vore lämpligt att ge Boverket i uppdrag att för kommunerna utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot brott. Vi anser även att resurser bör tillföras Boverket för att möjliggöra ett arbete ute i kommunerna utifrån standardiseringsdokumentet. Resurserna ska täcka en heltidstjänst, informationsmaterial och resekostnader. Kristdemokraterna avsätter tre miljoner kronor för detta arbete.
BRÅ har sedan 1998 fördelat startbidragen till brottsförebyggande råd. Det är bra att kommunerna utformar brottsförebyggande program och trygghetsplaner. Med ansträngd kommunal ekonomi riskerar annars det brottsförebyggande arbetet att prioriteras bort. Kristdemokraterna anser dock att kommuner i högre grad måste få del av det stöd som anslagits till brottsförebyggande arbete så att de lokala brottsförebyggande råden kan utvecklas så att verksamheten kommer alltmer nära brottsoffret. Kristdemokraterna anser att det brottsförebyggande arbetet måste intensifieras och en helhetssyn tillämpas. Erfarenheter från andra myndigheter måste tas tillvara. BRÅ:s uppgift ska vara att samla in brottsförebyggande förslag som kan användas direkt i kommunerna. Kommunernas ansvar i dessa frågor måste klargöras och medel skjutas till för att prioritera de brottsförebyggande åtgärderna. Kristdemokraterna föreslår i anslag för år 2003 30 miljoner kronor utöver regeringen till arbetet med brottsförebyggande miljöer. Av dessa medel ska tre miljoner kronor tillfalla Boverket som får i uppdrag att utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot brott samt ansvara för ett standardiseringsarbete ute i kommunerna. 27 miljoner kronor ska tillfalla det brottsförebyggande arbetet i kommunerna.
Familjens roll i det brottsförebyggande arbetet är central. Professor Leif G.W. Persson som var ordförande i Våldsutredningen, SOU 1990:92, har tillsammans med ledamöterna i utredningen hävdat
Barnomsorg, skola och kommunala fritidsaktiviteter har under efterkrigstiden kommit att ta över delar av föräldrarnas ansvar för barnens uppfostran. Barnuppfostran har, kan man säga, professionaliserats. Det har emellertid visat sig att varken personalen inom skolan eller barn- och ungdomsorganisationer kan ersätta föräldrarnas roll när det gäller att skapa en gynnsam utveckling av de unga.
Ungdomsbrottsligheten ligger på en oroväckande hög nivå. Det är därför viktigt att föräldrarna mobiliseras och att deras ansvar och betydelse för barnens utveckling lyfts fram även i lagstiftningen. Föräldrarna är den största brottsförebyggande resurs samhället har.
En god familjepolitik är alltså i sin helhet en grundläggande förutsättning för ett fungerande brottsförebyggande arbete. Kristdemokraterna vill därför lyfta fram behovet av en förändrad brottsförebyggande strategi i syfte att systematiskt, långsiktigt och med stor tydlighet arbeta med informationsinsatser för att medvetandegöra föräldrar och andra som har tillsyn över barn om värdeöverföringens betydelse och om stärkande av barns inre kontroll. Till detta arbete avsätter vi 20 miljoner kronor.
Kristdemokraternas förslag inom detta område berörs i detalj i kommittémotionen Brottsförebyggande arbete.
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Alf Svensson (kd) |
|
|
Stefan Attefall (kd) |
Maria Larsson (kd) |
|
Inger Davidson (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Helena Höij (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |