1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 En sammanfattning av den aktuella situationen 2
3.1 En oroväckande framtid 3
3.2 Kristdemokraternas förslag 4
4 Personalsituationen – nyrekrytering och kompetensutveckling är nödvändigt 4
5 Samverkan mellan polis och åklagare – ett sätt att prioritera vardagsbrottsligheten 6
6 Ekonomisk brottslighet – Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde måste förändras 7
6.1 Alltfler ekobrott 8
6.2 Den nuvarande ekobrottsmyndigheten 8
6.3 En ny myndighet krävs 9
6.4 Ett eget spanings- och underrättelseregister 9
7 Miljöbrott – ärendesituationen kräver nytänkande 10
7.1 Miljöbrottsbekämpningen fungerar inte tillfredsställande 10
7.2 Avancerade och grova miljöbrott samt citesbrott 11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fortsatt behov av kompetensutveckling samt utbildning för åklagare och annan personal inom åklagarorganisationen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av en fortsatt nyrekrytering av åklagare och administrativ personal.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förstärka åklagarorganisationen med 20 åklagare för att klara en beredskap för internationella insatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förstärka åklagarorganisationen med 38 åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för mängdärenden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda ungdomsrotlar inom åklagarorganisationen.
Riksdagen begär att regeringen utreder och lägger fram förslag i syfte att förändra Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att förstärka åklagarorganisationen med sex åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för ekobrottsärenden.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagstiftningen så att Ekobrottsmyndigheten tillåts skapa ett eget spanings- och underrättelseregister.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som innebär att preskriptionstiden för miljöbrott förlängs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att förstärka åklagarorganisationen med tio åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för miljöbrottsärenden.
Tilltron till rättssamhället bygger på att människor kan förlita sig på en effektiv brottsbekämpning. Övergrepp och kränkningar av medmänniskors integritet och egendom kan aldrig tolereras. Samhället har en uppgift att klart visa att på brott följer snabba och förutsägbara reaktioner. Respekten för lagarna ska upprätthållas med fasthet och förövare av brott ska skyndsamt lagföras. Kristdemokraterna anser att en fungerande rättsordning är oumbärlig för ett gott samhälle. En fri och oberoende rättskipning ger trygghet. Vi menar därför att rättsväsendet måste få tillräckliga resurser till sitt förfogande för att kunna tillförsäkra samhällsmedborgaren säkerhet och trygghet. Polis, åklagare och domstolar utgör en helhet i rättskipningskedjan. Om en länk brister får detta konsekvenser för tilltron till hela rättsväsendet.
Kristdemokraterna har uppmärksammat åklagarnas situation och föreslår bland annat åtgärder för att komma till rätta med den oroväckande ärendesituation som råder vad gäller miljö- och ekobrott samt en förbättrad samverkan mellan polis och åklagare vid handläggning av mängdbrott.
Åklagarorganisationen kan i stort klara de mål som satts upp för dess verksamhet. En rejäl satsning har gjorts för att öka kompetensen och därmed effektivisera och underlätta arbetet med att bekämpa den grövre brottsligheten. Den positiva tendens vi nu ser är dock inte garanterad att vara i framtiden. De satsningar som gjorts har kunnat genomföras på grund av rationaliseringar, omfördelning av resurser och tillfälliga ekonomiska tillskott. Enligt Riksåklagaren har det under det gångna året ”blivit allt tydligare att arbetsbelastningen är för hög”. En personalenkät som gjordes i december 2001 visar att 75 procent av åklagarna ”helt eller till viss del inte hinner med att utföra ett professionellt arbete så att de känner sig nöjda”. De knappa marginalerna innebär stora påfrestningar på åklagare och i många fall också på kanslipersonalen. Därmed kan den kompetens som arbetats upp lätt försvinna om organisationen inte lyckas förbättra arbetssituationen och behålla den personal som finns idag, locka nyutexaminerade jurister till yrket samt fortsätta det nödvändiga kompetensutvecklingsprogram som påbörjats.
Det akuta resursbehov som nu föreligger i åklagarorganisationen kan hänföras bland annat till en katastrofal situation vad gäller bekämpning av miljöbrott. Antalet anmälningar har ökat dramatiskt, från drygt 750 anmälningar år 1999 till 2 700 år 2000. Det första halvåret 2001 lämnades cirka 1 600 anmälningar in. Det första halvåret 2002 lämnades cirka 1 800 nya ärenden in. Antalet ärenden som man ännu inte hunnit behandla uppgår till över 3 800. Följden av det ohållbara arbetsläget blir att flera miljöbrott preskriberas. Situationen kräver en snabb lösning. Kristdemokraterna kräver att regeringen återkommer med förslag som innebär att preskriptionstiden för miljöbrott förlängs.
Ett annat område med en oroande utveckling är polisens och åklagarnas bekämpning av den ekonomiska brottsligheten; personal saknas, tänkta samordnings- och utbildningsinsatser har inte genomförts. Medel har förts över från annan brottsbekämpning för att tillfälligt förbättra läget. Denna åtgärd är endast tillfällig och löser inte de långsiktiga problemen.
Även Ekobrottsmyndigheten har stora svårigheter att uppfylla de krav som ställts av riksdag och regering. Begränsningarna i de ekonomiska ramarna har lett till att antalet faktiskt årsarbetande har sjunkit. Då antalet brottsanmälningar samtidigt ökat med 24 procent har följden blivit fler oavslutade ärenden. Resursbristen har också lett till att den samordningsfunktion Ekobrottsmyndigheten har för ekobrottsbekämpningen utanför sitt geografiska ansvarsområde i stort uteblivit.
Vad gäller samverkan och samarbete mellan polis och åklagare har denna inte fungerat optimalt på senare år. Åklagare har uttryckt ett ökat missnöje bland annat vad gäller kvaliteten på polisutredningarna. Kompletteringar måste ofta göras och de krav som bör ställas på en utredning åsidosätts. Den bristande kapaciteten inom polisen påverkar därmed åklagarnas arbetssituation. Tid som borde ägnas åt att t.ex. driva brottmålsprocessen läggs på polisiärt utredningsarbete. Kristdemokraterna driver kravet att personalsituationen inom polisen måste förbättras. Fler civilanställda skulle ge polisen ett förbättrat utrymme för utredningsarbete både vad gäller kvalitet och kvantitet. Det är också angeläget att samarbetet mellan polis och åklagare utvecklas. Så har också skett på vissa håll i landet med gott resultat. Denna nya samverkan skulle särskilt kunna bidra till att effektivisera arbetet med att utreda vardagsbrottslighet. Det är dock viktigt från rättssäkerhetssynpunkt att konkreta regler för hur samarbetet ska bedrivas tas fram. Polis och åklagare ska behålla sina skilda funktioner.
Kristdemokraterna vill för år 2003 avsätta tillräckliga resurser för att det inom åklagarväsendet ska finnas beredskap för ett ökat antal ärenden till följd av att fler poliser kommer i tjänst, förbättra arbetssituationen inom åklagarorganisationen och behålla den personal som finns idag, locka nyutexaminerade jurister till yrket samt fortsätta det nödvändiga kompetensutvecklingsprogram som påbörjats. Kristdemokraterna menar att åklagarorganisationen måste förstärkas med tio nya miljöåklagare, sex ekobrottsåklagare, 20 åklagare med särskild internationell kompetens samt 38 nya åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för mängdärenden, se Kristdemokraternas motion, utgiftsområde 4, Rättsväsendet.
Kristdemokraterna anser också att det är nödvändigt att förändra Ekobrottsmyndighetens (EBM) ansvarsområde. En geografisk fördelning av ekobrottsbekämpningen är inte lämplig. Istället bör man under EBM:s tak lägga bekämpning av avancerad ekonomisk brottslighet och annan allvarlig brottslighet som kan kopplas till denna, till exempel grova miljöbrott. På så sätt frigörs resurser och den lokala polis- och åklagarorganisationen får därmed möjlighet att utreda övriga eko- och miljöbrott.
Personalsituationen inom åklagarväsendet har under många år varit bekymmersam. Anställningsstopp har gällt för åklagare. Kanslipersonal har sagts upp. De ekonomiska nedskärningarna har lett till en orimlig arbetsbörda för dem som arbetat kvar i organisationen. Nu finns en tendens till en positiv förändring.
Personalsituationen på åklagarsidan förbättrades år 2000 då organisationen tillfördes 29 nya åklagare. Dessa kom framför allt från domstolsorganisationen men även från advokatbyråer samt från Ekobrottsmyndigheten. Framtiden ser förhållandevis ljus ut; 43 åklagaraspiranter antogs år 2000 och år 2001 antogs 29 aspiranter. Riksåklagaren har tidigare deklarerat att det är en prioriterad uppgift att locka nyutbildade jurister till åklagarbanan.
Samtidigt som nyrekryteringen av åklagare förbättras är det viktigt att åklagarväsendet kan behålla sina nuvarande anställda. Den arbetssituation som råder har lett till fler långtidssjukskrivningar. Arbetsbelastningen är oacceptabelt hög, något som nyrekryteringarna enbart delvis kan avhjälpa. Det finns signaler som tyder på att de ärenden som kommer in till åklagarna blir alltmer svårutredda. Vålds- och narkotikabrott begångna av ungdomsgäng är ett exempel. Här finns ofta flera misstänkta och utredningarna är komplicerade och tidskrävande. De som arbetar kvar får en allt större arbetsbörda och ett allt större ansvar.
Alltfler komplicerade ärenden kräver vidareutbildning och förbättrad kompetens. Det är nödvändigt att åklagarna får specialisera sig och fördjupa sig för att på ett tillfredsställande sätt kunna möta utvecklingen och arbeta effektivt. Under budgetåret var genomsnittskostnaden för utbildning 19 023 kronor per anställd. Nyrekrytering kan delvis förbättra arbetsbördan inom åklagarorganisationen, men utbildning och en förbättrad arbetsmiljö är nödvändigt för att behålla de anställda.
När verksamhetsmålen sätts upp är det också angeläget att hänsyn tas till de alltmer komplicerade ärendena med fler brottsmisstankar samt ett ökat antal åklagarledda förundersökningar. En annan faktor man bör ta hänsyn till i detta fall är att när antalet poliser ökar och avskrivningarna inom polisen setts över, kan också antalet ärenden som går vidare till åklagare öka. Åklagarväsendet måste därför bygga upp en beredskap för att kunna ta emot ett ökat antal redovisade ärenden från polisen. En helhetssyn på lagföringsarbetet är nödvändig.
Ett stort problem i framtiden är åldersstrukturen bland den administrativa personalen. Inom 10 år kommer cirka 40 procent av denna personalkategori att ha gått i pension. Liksom inom polisen är den administrativa personalen nödvändig för att ge åklagarna ett förbättrat utrymme för utredningsarbete både vad gäller kvalitet och kvantitet. Det är angeläget att åklagarorganisationen i tid ser över hur en nyrekrytering av administrativ personal ska kunna ske.
Redan idag har åklagarorganisationen en viss medverkan i olika internationella utvecklingsarbeten på rättsområdet. Man har till exempel deltagit i bilaterala Sida-finansierade projekt i de baltiska staterna. På grund av det svåra ekonomiska läge organisationen befinner sig i finns det idag ingen möjlighet att fortsätta utveckla det internationella samarbetet. En utveckling skulle kräva att fler åklagare rekryterades och andra specialutbildades för uppgiften. Kristdemokraterna anser att ett resurstillskott är nödvändigt för att klara en nyrekrytering av 20 åklagare. Det är angeläget att Sverige i framtiden kan delta i projekt som till exempel det internationella rättsliga utvecklingsarbetet och uppbyggnaden av EU:s civila krishantering.
Kristdemokraterna menar att det är viktigt att satsa på nyrekrytering så att framtida behov av åklagare och administrativ personal täcks. Återkommande kompetensutveckling samt utbildning för åklagare och annan personal inom åklagarorganisationen är nödvändigt för att skapa en effektivare organisation.
På senare år har arbetsbelastningen hos polisen lett till att antalet ärenden som blir liggande där ökat. Kvaliteten på utredningarna är ibland så dålig att åklagarna tvingas börja om från början. Det har också inträffat att en åklagare i en timmes tid utan framgång sökt utredningsmannen på polisen i ett ärende angående en person som suttit anhållen. Rotelexpeditionen har då varit så underbemannad att ingen kunnat ta emot samtalet. Allmänheten som ringer till polisen kommer inte heller längre än till växeln. Hela situationen är en konsekvens av den svåra arbetssituation polisorganisationen har på grund av underbemanning. Det saknas både polis och civilanställda. Man har inte möjlighet att lägga ned tid på uttömmande utredningar. Vissa brott måste prioriteras, vilket får till följd att andra ärenden, som rör t.ex. miljöbrott, inte kan handläggas. När miljöbrotten ökar blir situationen ohållbar.
Det är angeläget i utredningsarbetet att samarbetet mellan polis och åklagare fungerar optimalt. I USA finns en samarbetsform mellan polis och åklagare som kallas ”Community prosecuting”. Polis och åklagare arbetar här nära varandra med samma utgångspunkt: ett problemorienterat arbetssätt. Man sitter i samma lokaler och åklagarna gör en förstahandsbedömning tillsammans med polisen när det gäller vissa brott.
Några försöksprojekt har genomförts i Sverige, bland annat i Handen och i Jönköping. Syftet är att öka lagföringen och korta handläggningstiderna. Här har man poängterat behovet av en aktiv förundersökningsledning och ett planerat och koordinerat samarbete. Tyvärr har endast ett fåtal ärenden handlagts i projekten. Orsaken är att polisen har haft svårt att avgöra vilka ärenden som skulle kunna utredas enligt metoden. Rikspolisstyrelsen och Riksåklagarens kansli har nu tittat på hur man ska kunna lösa problemen.
Den modell som Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren tagit fram utgår från att polisen ansvarar för förstahandsåtgärderna i form av förhör och säkrande av bevis. Åklagarna ska finnas på plats för att kunna fatta beslut om lagföring och avskrivningar. På så vis frigörs resurser som kan koncentreras på mer komplicerade utredningar. En kontinuerlig kontakt mellan polis och åklagare leder också till en bättre uppföljning och kontroll av kvaliteten i arbetet.
Det nya arbetssättet skulle särskilt kunna bidra till att effektivisera arbetet med att utreda vardagsbrotten. Under år 2000 gick 26 procent av alla polisanmälda brott vidare till åtal. För bostadsinbrotten var denna siffra betydligt lägre. Här gick endast 8 procent av alla anmälda brott vidare till domstol.
Kristdemokraterna stöder samarbetsprojektet mellan polis och åklagare. Det är dock viktigt att svensk polis och åklagare behåller sina skilda funktioner. Ett samarbete som tar till vara kunskap och strukturerar upp arbetet är av godo, men det är nödvändigt att ta fram konkreta riktlinjer för hur samarbetet ska få bedrivas. Det är också viktigt att uppmärksamma att ett ökat samarbete innebär en ökad arbetsbelastning för framför allt åklagarna. Kristdemokraterna menar att hänsyn måste tas till detta faktum när det framtida behovet av åklagare ses över. Samarbete kräver också delvis nya lokaler. Samlokaliseringsarbete pågår och har genomförts i flera åklagarkamrar. Sammantaget innebär samverkansprojektet att åklagarorganisationens resurser på kort sikt behöver öka. På lång sikt medför projektet sannolikt effektivitetsvinster.
Enligt Riksåklagaren krävs en tillskott på 38 åklagare från och med 2003, dvs. en förstärkning med en åklagare per kammare. Kristdemokraterna stöder detta förslag. Bekämpning av vardagsbrottslighet ska prioriteras. Ett resurstillskott är nödvändigt för att klara den uppgiften.
Kristdemokraterna kräver också att det införs särskilda ungdomsrotlar som tillsammans med polisen skyndsamt utreder brott där ungdomar är inblandade, utan att för den skull ge avkall på rättssäkerheten. Barn och ungdomar som utsatts för brott ska mötas av särskilt utbildad personal. Fortbildning bör erbjudas personalen inom detta område.
Kristdemokraterna har under flera år lagt fram förslag för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Ett kraftfullt arbete mot ekonomisk brottslighet är angeläget, då ekobrott hotar samhällsmoralen i det demokratiska samhället. Kristdemokraterna har yrkat på att en särskild ekobrottsmyndighet ska inrättas för att hantera den avancerade ekonomiska brottsligheten. Den 1 januari 1998 inrättades så en myndighet inom åklagarväsendet med särskild uppgift att samordna och utveckla bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Den nya myndighetsorganisationen bygger dock på en geografisk uppdelning och skiljer sig i flera avseenden från den myndighetskonstruktion Kristdemokraterna har föreslagit. Ekobrottsmyndighetens geografiska ansvarsområde omfattar Stockholms län, Gotlands län, Västra Götalands län, Skåne län, Blekinge län samt Hallands län. I övrigt bedrivs ekobrottsbekämpningen av åklagarmyndigheterna.
På grund av begränsade resurser och en från början felaktig arbetsfördelning har EBM och övrig ekobrottsbekämpning inom polis- och åklagarorganisationen idag svårt att utreda den ekonomiska brottsligheten. Kristdemokraterna anser därför att EBM:s ansvarsområde ska förändras enligt det förslag som behandlas nedan.
Enligt Ekobrottsmyndighetens egna bedömningar omsätter den ekonomiska brottsligheten mellan 100 och 150 miljarder kronor varje år. Uppskattningsvis utgör skatte- och avgiftsfusk 75 till 85 procent av denna brottslighet. Det finns av naturliga skäl ett stort mörkertal. EBM samt andra myndigheter, som t.ex. skattemyndigheten, har ett omöjligt arbete framför sig. Man saknar personal och teknisk utrustning att kunna utreda alla ekobrott. Alltfler ekobrott är att vänta, tendensen är tydlig. Konkurserna ökar på nytt, vilket med stor sannolikhet leder till fler anmälningar om brott. Brott med anknytning till värdepappersmarknaden ökar och hanteringen av bidragsmedel från EU kommer troligtvis att leda till fler brottsanmälningar. Det finns också statistik som visar att 30 procent av dem som dömts för narkotikabrott också fått en fällande dom för ekobrott.
Den ekonomiska brottsligheten snedvrider konkurrensen och hotar på sikt det demokratiska samhället. Regeringen har vid tidigare tillfällen uttalat att kampen mot ekonomisk brottslighet måste intensifieras och alla krafter ska användas för att komma åt denna typ av brottslighet. Ekobrottsmyndigheten har dock idag svårt att uppfylla de krav som ställs av riksdag och regering. En försämrad konjunktur har lett till ett ökat antal konkurser som i sin tur har lett till fler brottsanmälningar än tidigare år. Samtidigt har den ekonomiska situationen på myndigheten inte tillåtit att man gjort de nyrekryteringar som behövs. När myndigheten startades bedömde man att personalen borde uppgå till 425. I slutet av förra året fanns 359 faktiskt årsarbetande. I den organisationsöversyn Ekobrottsmyndigheten låtit en extern konsult utföra konstateras att ”myndighetens verksamhet redan i utgångsläget varit underfinansierad och att detta förhållande består”.
De internationella inslagen har ökat, vilket har bidragit till allt högre kostnader för resor och uppehälle. Detta har i sin tur bidragit till en ökad press på den kvarvarande personalstyrkan; arbetsbördan inom myndigheten har ökat. Den arbetstakt som hitintills hållits kan inte fortsätta ”utan att påfrestningarna på personalen blir för stor” enligt Rolf Holmquist, gd på EBM. Det behövs fler åklagare och fler poliser som arbetar med ekobrottsbekämpning. Pensionsavgångarna inom polisen kommer att påverka även denna verksamhet. De knappa resurserna inom EBM har lett till en eftersläpning på utbildningssidan. Ekopoliser och ekoåklagare har endast i begränsad omfattning fått den utbildning man behövt. Man är också väl medveten om att den utbildningsinsats som är nödvändig kommer att kräva stora personella resurser både i form av lärare och handledare och fler elevdagar.
Det samordningsansvar som EBM har för de län som inte omfattas av myndigheten har inte kunnat utövas. Bristande resurser är huvudorsaken. Konsekvenserna är uppenbara; inte heller ekobrottsbekämpningen inom polis- och åklagarorganisationen fungerar tillfredsställande. För att tillfälligt förbättra läget har medel från annan brottsbekämpning förts över till ekobrottsutredningarna. Det är de vanligt förekommande brottmålsärendena som dominerar rättssystemet men som är förhållandevis okomplicerade, den så kallade mängdbrottsligheten, som här främst blivit lidande. Situationen är ohållbar.
Ekobrottsbekämpningen är också i stort behov av uppdaterad teknik. Kostnaden på detta område kommer inte att minska i framtiden, snarare tvärtom. Riksrevisionsverket har granskat Ekobrottsmyndigheten och konstaterar att vissa åtgärder är nödvändiga för att ett effektivt resursutnyttjande i verksamheten ska kunna ske. Till exempel måste en bättre styrning och uppföljning av verksamheten ske. De åtgärder RRV anser är nödvändiga kan inte genomföras utan ett resurstillskott.
Kristdemokraterna anser att all avancerad ekonomisk brottslighet, innefattande också grova miljöbrott kräver operativa insatser av sådan kvalificerad art att en enhetlig myndighetsstruktur och ledning är nödvändig. Därför är det nödvändigt att EBM:s ansvarsområde förändras. En geografisk fördelning av ekobrottsbekämpningen är inte lämplig. Istället bör man under Ekobrottsmyndigheten lägga avancerad ekonomisk brottslighet och annan allvarlig brottslighet som kan kopplas till denna, till exempel grova miljöbrott. Övrig ekonomisk brottslighet ska utredas i den lokala polis- och åklagarorganisationen.
Den nya ekobrottsmyndigheten bör ha den spetskompetens som krävs. Myndigheten skall bestå av specialutbildade poliser, åklagare, skatterevisorer, tullpersonal, kronofogdar från specialindrivningsenheterna, auktoriserade revisorer med anknytning till näringslivet.
Kristdemokraterna har tidigare lagt fram förslag om att Ekobrottsmyndigheten skulle tillåtas föra ett eget spaningsregister. EBM får idag inte föra spaningsregister eftersom myndigheten formellt anses vara en åklagarmyndighet, inte en polismyndighet. För att få tillgång till polisens register måste EBM lämna in en formell begäran, vilket gör utredningsarbetet mycket tungrott. Kristdemokraternas yrkande i frågan avslogs i utskottet under hösten år 2000 samt under våren år 2002 med hänvisning till att Ekosekretessutredningen lämnat ett betänkande som bereddes inom Justitiedepartementet och att detta arbete inte borde föregripas.
Den 2 oktober 2000 redovisade EBM ett förslag till departementet med en förhoppning att ett förslag som ändrade polisdatalagen till att omfatta EBM skulle läggas fram. Inget har hänt.
I snart två år har frågan legat på regeringens bord utan att ett konkret förslag lagts fram för riksdagen. Kristdemokraterna anser att det är beklagligt att EBM inte får samma möjlighet att föra underrättelseregister som skattemyndigheterna har. Ett förslag från regeringen i form av en proposition måste komma skyndsamt.
Regeringen borde också i större utsträckning ta till vara den kompetens som finns inom Ekobrottsmyndigheten genom att se till att myndigheten finns representerad i utredningar och kommittéer. På så sätt kan ekobrottsaspekten lyftas fram på ett tidigt stadium.
Miljöbrott är ett särskilt allvarligt brott då framtida generationers möjlighet att leva i en sund värld sätts på spel. Kristdemokraterna anser att myndigheterna måste stå starkt rustade för att möta denna brottslighet.
Inom åklagarorganisationen startade år 2000 det nya arbetet med miljöbrottsbekämpning. Till miljöbrott räknas brott mot miljöbalken med tillhörande författningar och sådana brott som faller under strängare lagstiftning, brott mot lagen om åtgärder mot förorening från fartyg samt jaktbrott avseende skyddade arter och rovdjur. Idag finns cirka 20 miljöåklagare, fördelade på de sex åklagardistrikten, en överåklagare och en chefsåklagare för nationell samordning under Riksåklagaren.
Antalet anmälningar om miljöbrott har stigit kraftigt sedan 1999. Då anmäldes 750 brott. År 2000 var den siffran 2 700. Det första halvåret 2001 lämnades cirka 1 600 anmälningar in. Det första halvåret 2002 lämnades cirka 1 800 nya ärenden in. Antalet ärenden som man ännu inte hunnit behandla uppgår till över 3 800. Alla typer av miljöbrott har ökat förutom grovt miljöbrott, försvårande av miljökontroll och miljöfarlig kemikaliehantering. De två första brotten ligger dock kvar på en hög nivå. Det brott där antalet inkomna brottsmisstankar ökat mest är bristfällig miljökontroll som ökat med 315 % från år 2000 till år 2001. Situationen är allvarlig. Det finns ingen möjlighet att med dagens resurser utreda alla de brott som anmäls. Att antalet anmälningar ökat beror delvis på att tillsynsmyndigheterna, dvs miljö- och hälsoskyddsnämnderna, blivit medvetna om sin anmälningsskyldighet.
Miljöbalken är också förhållandevis strängt skriven. En företagare som glömmer att skicka in sin miljörapport i tid kan krävas på miljösanktionsavgifter på upp till 150 000 kronor. Att rapporten visar att anläggningen i fråga är godkänd spelar ingen roll. Kommunen har inte heller någon skyldighet att påminna företagaren om att skicka in sin rapport. Istället anmäler man företagaren för försvårande av miljökontroll, och rättsväsendets resurser tas i anspråk för att utreda ärendet. Osorterade sopor vid en återvinningsplats har också polisanmälts. I detta fall gick ärendet inte vidare till åtal då dokumentationen var bristfällig. Det finns också exempel på fall där lantbrukare tvingas betala både en sanktionsavgift med anledning av ett föreläggande från Miljö- och hälsoskyddsnämnden samt dagsböter som följd av brott mot miljöbalken, för samma gärning. Detta får inte förekomma.
Situationen hos polisen är också allvarlig. Polisen har idag inte resurser och kompetens att utreda miljöbrott. Visserligen har antalet miljöutbildade poliser ökat men de flesta poliser har sämre utbildning och erfarenhet än handläggarna på kommunen. Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet (2002:10) hade majoriteten av de kommunala miljöhandläggarna mer än ett års utbildning på området och närmare hälften hade en särskild högskoleexamen i miljö- och hälsoskydd. För polisen var utbildningsnivån en helt annan. ”Närmare två tredjedelar av poliserna hade mellan en och tre månaders miljörättslig utbildning, medan en fjärdedel inte hade någon miljöutbildning alls.” Det är helt uppenbart att den miljöutbildning som finns idag för polisen inte räcker. Kunskaper inom naturvetenskapliga områden är nödvändiga.
Mycket kan göras för att förbättra ärendesituationen för miljöbrott. Framför allt måste polisen tillföras ökade resurser så kapacitet kan avsättas och kompetens kan skapas för att utreda miljöbrott. Om genomströmningstiden hos polisen minskar och förundersökningsmaterialet förbättras påverkas också åklagarnas statistik över inkomna och avslutade ärenden vad gäller miljöbrott. Antalet miljöåklagare måste också utökas. Det är dock inte lämpligt att tillsynsmyndigheterna också får i uppgift att utreda om miljöbrott föreligger. Utredningsarbetet bör ligga på polis och åklagare. Kristdemokraterna menar att ytterligare tio åklagare med speciell kompetens bör anställas inom kort.
Kristdemokraterna har tidigare motionerat om vikten av att avancerade och grova miljöbrott ses som en del av den ekonomiska brottsligheten och därför ska utredningarna handhas av Ekobrottsmyndigheten. Vi har också krävt att Ekobrottsmyndigheten ska utreda så kallade citesbrott. Citesbrott, det vill säga brott som rör handel med växter och djur, är idag mycket lukrativa för gärningsmannen men svåra att upptäcka för tull och polis. En snårig och ofullständig svensk lagstiftning samt bristande utredningsresurser försvårar lagföringen ytterligare.
Ekobrottsmyndigheten utreder enbart miljöbrott när det finns ett samband mellan ekonomisk brottslighet och miljöbrottslighet. Vi menar att bekämpandet av citesbrott och avancerade miljöbrott kräver en utpräglad kompetens och en avancerad organisationsstruktur. Internationellt samarbete på hög nivå är ofta en förutsättning för att kunna utreda och bekämpa dessa brott. Det vore därför naturligt för den nya ekobrottsmyndigheten att också handlägga ärenden som rör citesbrott och allvarliga miljöbrott. Den allvarliga ärendesituationen för miljöbrotten visar att dagens organisation vad gäller fördelning av ärenden inte fungerar. Man måste nu hitta nya lösningar för att hantera krävande och omfattande utredningar. Genom att lägga över avancerade och grova miljöbrott på Ekobrottsmyndigheten samlar man den spetskompetens som finns och skapar arbetsförutsättningar för komplicerade och långdragna utredningar. Den lokala polisorganisationen får därmed tid och resurser för att utreda de enklare och mindre tidskrävande miljöbrotten.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
|
Peter Althin (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |