Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring så att enskilds stöd till eller deltagande i rasistisk organisation, terroristgrupp eller annan organiserad brottslighet kriminaliseras.
I grunden har den organiserade brottsligheten samma drivkrafter om snabb behovstillfredsställelse och bortseende från långsiktiga kostnader både för den enskilde och samhället som vanliga brott. Skillnaden består i allmänhet i en annan grad av impulsivitet. Det finns skilda former av organiserad brottslighet, en del av ideologisk karaktär, andra av maffiakaraktär.
Det finns många tecken som bekräftar att samhället under avsevärd tid misslyckats helt eller delvis med normöverföringen till de nya generationerna. De rasistiska och nazi-inspirerade yttringar som drabbat vårt samhälle de senaste åren är ett exempel. Ett annat är de organisationer som under täckmantel av s k mc-klubbar bedriver allvarligt kriminell verksamhet. Ett tredje område som fått ökad aktualitet är terroristverksamhet.
I den allmänna preventionen bör ingå klargörande signaler från lagstiftarna. Ett sätt beskrivs av förre JK Hans Stark i SOU 1991:75 vad avser organiserad rasism. Denna rasism utgör en verklig fara såväl för enskilda personer och grupper som för det demokratiska samhället. De senaste årens händelser påvisar behovet av förändringar. Hans Starks förslag att kriminalisera enskilt deltagande i och/eller stöd till sådana organisationer är betydligt effektivare än ropen på förbud mot rasistiska organisationer
Eftersom Sverige saknar en generell organisationslagstiftning är det svårt – för att inte säga meningslöst – att direkt förbjuda rasistiska eller likvärdiga organisationer. Eftersom det inte finns specificerade bestämmelser om ideella föreningar så kan den förening som förbjuds idag, snabbt återuppstå under annat namn i morgon. Därför är det mycket effektivare att kriminalisera det enskilda deltagandet i den typen av organiserad rasism. Ett organisationsförbud skulle inte gå att upprätthålla.
Det är för oss viktigt att lagstiftningen klart och tydligt kriminaliserar den som deltar eller lämnar stöd till en sammanslutning som ägnar sig åt rasistisk förföljelse antingen genom att ligga bakom eller uppmana till allvarliga brott.
SOU 1991:75 konstaterade att den av utredningen föreslagna lagstiftningen var riktad mot ”sammanslutningar som strävar efter att med våld eller liknande brottslighet mot person eller egendom förverkliga rasistiska syften” och det är ”den enskildes befattning” med sådana sammanslutningar som skall kriminaliseras. Kriterier för ingripande skall vara någon form av våld, hot eller tvång. Det finns alltså invävt en rad distinkta kriterier i förslaget.
Under senare år har problemen med den organiserade brottsligheten i form av bland annat vissa s.k. mc-klubbar kommit i fokus. Speciellt uppseende har de s.k. krigen mellan olika klubbar skapat. Men det allvarligaste är förstås den kriminalitet som organisationerna utövar som sådana.
Genom den senaste tidens händelser har också sammanslutningar som planerar och ägnar sig åt terroristverksamhet uppmärksammats. Även detta är organiserad brottslighet.
Den organiserade rasismen är egentligen en yttring av det mer generella begreppet organiserad brottslighet eller med andra ord kriminella organisationer. De förslag som lades fram i SOU 1991:75 är med en vidgning av begreppen tydligt användbara för att bekämpa även denna typ av organiserad brottslighet.
Utredaren ville införa begreppet ”organiserad rasism” i brottsbalkens brottskatalog (brottsbalken 16:7). Troligen behöver detta justeras till en brottsbenämning som är mer generell, nämligen ”organiserad brottslighet”. Men det grundläggande synsätt som utredningen anlägger om att sammanslutningen skall anses medverka eller uppmuntra till brottslighet som innebär hot, våld eller tvång kan anses vara tillräcklig som grund för ingripande. Som synes är detta synsätt generellt till sin karaktär och omfattar inte bara organiserad rasism. Analogin kan alltså användas att omfatta även det vidare begreppet ”organiserad brottslighet”. Det skulle därför kunna omfatta ett vidare område än enbart rasism.
Det kan nämnas att den tyska strafflagen har ovanstående inriktning där begreppen är generella och inriktas på enskilds deltagande eller stöd för föreningar ”vars ändamål och verksamhet är inriktad på att begå straffbara handlingar”.
Enskilds deltagande eller stöd till kriminella organisationer bör alltså kriminaliseras på sätt som här angivits. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ändringar lag i frågan.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Ingvar Svensson (kd) |
|
|
Tuve Skånberg (kd) |
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
Peter Althin (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |