Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av 6 kap. 1 § första stycket brottsbalken, så att andra meningen förlängs med ”eller att otillbörligt utnyttja person som befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd eller lider av en psykisk störning”.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av 6 kap. 3 § första stycket brottsbalken, så att andra meningen stryks.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att våldtäkt alltid är våldtäkt.
Ett aktuellt våldtäktsfall i Falun har riktat fokus på de luckor som finns i lagarna kring våldtäktsfall. Det var inte många år sedan lagen skärptes men fortfarande finns det ytterligare att önska. Det ändringen handlar om, som också Sexualbrottskommittén föreslagit, är en förändring av vanmaktsbegreppet. Idag krävs det att det är förövaren som försätter offret i vanmakt för att brottsrubriceringen ska kunna bli våldtäkt. Det innebär att ifall offret försätter sig själv i vanmakt (super sig redlös eller drogar sig) kan brottsrubriceringen ”bara” bli sexuellt utnyttjande. Signalerna till unga i vårt samhälle är tydliga; att våldta en full tjej är inte så allvarligt. Hon får ju skylla sig själv.
Katarina Wennstams nyutkomna bok ”Flickan och skulden” visar på hur de felaktiga signaler som lagen sänder verkligen har tagits på allvar, i synnerhet av unga killar men också av de, ofta unga, tjejer som utsätts eller som har någon i sin närhet som utsatts. Det finns också mycket att jobba kring när det gäller på vilka grunder som vårt rättsväsende hanterar rättsprocessen och utdömer straff. Stora delar av den process som våldtäktsoffer måste gå igenom, från våldtäkten till domstolen, innebär utlämnande möten ofta med män inom mansdominerande yrken. Här behöver det jobbas med ett än mer professionellt och erfaret bemötande, det visar bl.a. Wennstams bok tydligt. En viktig signal, när det gäller prioritet av kvinnofridsbrott, från regeringen är att processa och få en lagändring till stånd mycket snart.
Det finns uttalat att kvinnofridsbrott ska prioriteras, bl.a. inom polisen. En sådan prioritering behöver också genomsyra regeringens arbete. Upp till varannan kvinna har någon gång utsatts för våld i hemmet. Detta visar på hur utbredda kvinnofridsbrotten är och regeringens åtgärder bör naturligtvis vara av motsvarande storlek.
Nu har justitieministern våldtäktslagändringen på sitt bord men hittills har ingenting hänt. Att genomföra en ändring av lagen är oerhört viktigt och handläggningen av densamma behöver prioriteras och skyndas på.
Den förändring i brottsbalkens sjätte kapitel om sexualbrott som vi föreslår utvidgar våldtäktsbegreppet. Dagens lagstiftning (BrB 6:1) kräver att gärningsmannen försatt offret i vanmakt eller annat sådant tillstånd för att våldtäkten ska räknas som en våldtäkt. Med vårt förslag till förändring skulle även den gärningsman som utnyttjar att offret befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd eller lider av en psykisk störning kunna dömas för våldtäkt. Vi vill med det bestämdaste hävda att detta ligger i linje med allmänhetens rättsuppfattning, vilket är en viktig del i svensk lagstiftning.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Claes Västerteg (c) |
|
|
Johan Linander (c) |
Roger Karlsson (c) |
|
Jan Andersson (c) |