Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statistik och ansvar vad gäller patienter som återfaller i våldshandlingar kort tid efter utskrivning från rättspsykiatrisk vård.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fördjupad forskning om psykiskt sjuka som begår brott.
Under en följd av år har den rättspsykiatriska vården debatterats flitigt i Sverige, såväl mer allmänt i medierna som inom professionen. Ofta har diskussionen tagit fart sedan det inträffat en allvarlig händelse av något slag, till exempel att en patient som skrivits ut återfallit i grovt våldsbrott kort tid efter avslutad behandling.
De som gjort sig skyldiga till brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning kan inte dömas till fängelse av våra domstolar. För denna grupp av människor handlar det istället ofta om frihetsberövande påföljd i form av rättspsykiatrisk vård.
I dag är det länsrätten som avgör i de allra flesta av fallen om en patienten är redo eller ej att skrivas ut och åter delta aktivt i samhällslivet. Beslutet som länsrätten fattar grundas i huvudsak på den bedömning som görs av ansvarig läkare.
Någon regelbunden statistik över hur många personer som återfallit i brott efter att ha skrivits ut från rättspsykiatriska anstalter saknas. Varken Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket eller Socialstyrelsen för någon statistik på området. Däremot gjordes en studie som publicerades av Socialstyrelsen i somras.
Studien som publiceras ger nedslående resultat. Återfallsfrekvensen i brott är hög både under och efter vården oavsett vilken diagnos eller behandlingsinsats som givits. Nästan var tredje patient dömdes för nya brott under pågående vård under de 3,5 år som studerats. 30 personer, av de drygt 600 som ingick i studien, dömdes för totalt 43 grövre våldsbrott under pågående vård. Det handlar bland annat om åtta dråp, sju mord och 19 sexualbrott. Mer än var femte av dem som skrevs ut under denna tid återföll i någon form av brott efter utskrivning.
Socialstyrelsens studie är baserad på alla dem som under en viss dag, den 27 september 1995, fick vård med stöd av lagen om rättspsykiatrisk vård med särskild utskriftsprövning. De 699 patienter som identifierades genom denna inventering följdes sedan under en tid av omkring 3,5 år.
Ett stort problem som studien tydliggör är att återfall i brott inte kunde hänföras till några vårdvariabler. Varken diagnos eller behandlingsåtgärder, under eller efter vårdtiden, kunde kopplas till risk för – eller frånvaro av – återfall. Däremot var samma faktorer som förutsäger återfall bland icke psykiskt sjuka kriminella kopplade till återfall i den undersökta gruppen, till exempel kort tid efter utskrivning, antal tidigare domar, låg ålder, återfall under vården och missbruk. Just missbruk är en av starkaste variablerna och en av de faktorer som faktiskt går att påverka. Frågan är om den rättspsykiatriska vården fokuserat tillräckligt på den faktorn.
Det är en stor brist att regelbunden statistik inte förs inom detta område. Det är också tydligt att det behövs fördjupad kunskap om de faktorer som leder till återfall. Det finns också en oklarhet om vem som har ansvaret när patienter kort tid efter utskrivning eller beviljad permission återfaller i våldshandlingar.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Hans Hoff (s) |