Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att diskrimineringsbrott, där det grundläggande människovärdet kränks, skall leda till hårdare straff än vad som är fallet i dag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen ger både polis och övriga rättsväsendet tydliga direktiv att ta diskrimineringsbrott på större allvar.
Sadoc fick inte komma och titta på en lägenhet i stadsdelen Hermodsdal i Malmö, Novin fick inte ge blod i Stockholm och Michael fick inte komma in på krogen i Göteborg.
Nästan varje dag kan man få höra eller läsa om olika fall av diskriminering. Diskriminering är ett mycket utbrett och allvarligt problem. Kan inte ett samhälle garantera att alla behandlas lika ökar misstron och avståndet mellan människor, lyckas vi inte synliggöra och komma åt diskrimineringen äventyrar det alla övriga integrationsinsatser och ansträngningar som görs i Sverige.
Diskrimineringen slår inte bara mot enskilda, utan skadar samhällsutvecklingen, tillväxten och bilden av Sverige. Ingen vill turista i ett land där man inte blir insläppt på nöjesställen. Ingen vill bosätta sig i ett land där ens hudfärg kan leda till negativ särbehandling. Turism samt företag som, för att konkurrera, är beroende av duktig utländsk arbetskraft drabbas av diskrimineringen.
I samtal med ungdomar och gamla, kvinnor och män som känner sig utanför – som inte ges samma chans har ett krav rests: Gör något!
Brottet olaga diskriminering regleras i 16 kap. 9 § brottsbalken (1962:700). Där sägs att en näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att inte gå honom tillhanda på de villkor som näringsidkaren i sin verksamhet tillämpar i förhållande till andra, skall dömas för olaga diskriminering till böter eller fängelse i högst ett år.
Den krets som omfattas av förbudet är näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon enligt vad som sagts ovan, men också den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar på en näringsidkares vägnar samt den som är anställd i allmän tjänst eller innehar allmänt uppdrag. För olaga diskriminering döms även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, om han diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att vägra honom tillträde till sammankomsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra. Om någon av dessa kategorier diskriminerar annan på grund av att denne har homosexuell läggning, döms likaledes för olaga diskriminering.
Brott där det grundläggande människovärdet kränks bör leda till hårdare straff än vad som är fallet idag.
Regeringen kan ge både polis och övriga rättsväsendet tydliga direktiv att ta diskrimineringsbrott på större allvar. Tillämpningen av lagen om ”olaga diskriminering” måste förändras med syfte att stärka de som utsatts för diskriminering.
När någon anmäler ett diskrimineringsbrott ska polis och rättsväsende prioritera dessa och om så krävs lägga andra anmälningar åt sidan. Polis och åklagare måste prioritera denna typ av brott och få bättre utbildning i dessa frågor. Vid utredning av påstådda brott bör hänsyn kunna tas till om någon varit föremål för misstanke flera gånger och övriga omständigheter som har betydelse för av de inblandades trovärdighet.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Luciano Astudillo (s) |