Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagstiftningen på i motionen angivna områden.
Våren 2001, i samband med Sveriges ordförandeskap i EU, fick det politiska våldet en helt annat innebörd i Sverige. Massarresteringar, polisbrutalitet och ren vandalism kablades ut i var mans vardagsrum. Den här gången var det inte bilder från Ramala eller Seattle, utan från Malmö och Göteborg.
Man måste kunna förhålla sig till de inträffade. Visst fanns det en del demonstranter som åkte till både Malmö och Göteborg för att förstöra och bråka med polis, men de allra flesta vill delta i fredliga demonstrationer.
Visst hade polisen rätt att med en viss mängd våld ingripa, speciellt i samband med kravallerna i Göteborg, men var går gränsen för det befogenheter som PL13 och PL19 ger, polislagens 13 och 19 paragraf?
En sak står helt klar för alla. Det som hände i Malmö och sedan i Göteborg måste hållas isär. Det är två icke jämförbara händelser. I Malmö var det inga kravaller, inte ens polisen har påstått att det var upplopp. En del hävdar till och med att händelserna i Malmö bidrog till kravallerna i Göteborg.
Hur långt kan man tänja dessa lagar i syfte att försvara demokratin?
PL3 ger polisen möjlighet att tillfälligt omhänderta någon som genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna. Av rättsäkerhetsskäl skall polisen dokumentera när den inskränker medborgarnas grundlagsfästa rättigheter.
Demonstrationsfriheten är reglerad i grundlagen. Att försöka störa en fredlig demonstration är ett tillfälle då man kan besluta om PL13.
I den polisorder som gick ut i Malmö skulle de som försökte störa den fredliga demonstrationen omhändertas. Individuell prövning skulle göras, de som uppenbart inte hade med ordingsstörarna att göra och de som var under 18 år skulle omedelbart friges.
I Malmö hann endast hälften dokumenteras, flera stycken fick sedan släppas utan att bli individuellt antecknade. En större mängd av de som omhändertogs var minderåriga.
PL19 ger polis möjlighet att i samband bland annat med ett omhändertagande kroppsvisitera denne. PL19 ger också möjlighet att kroppsvisitera i den utsträckning det behövs för att söka efter vapen eller andra farliga föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa.
I Malmö gick order ut att i anslutning till sammankomster, både tillståndsgivna och icke tillståndsgivna, vid behov använda sig av PL19. Vittnen talar om massvisitationer i Malmö under flera dagar. Mycket begränsad dokumentation gjordes av polisen av dessa.
I samband med omhändertagandena och visiteringarna i Malmö, enligt PL13 och PL19, sammanställdes en lista på över hundra individer. Dessa listor är reglerade av polisdatalagen. Listan som skulle förstöras tre dagar efter händelserna i Malmö skickades i sin helhet över till polisen i Göteborg. Ingen gallring gjordes överhuvudtaget. I listan fanns det få som överhuvudtaget varit misstänkta för något brott, ändå fördes de in i den och skickades vidare. Senare kom denna lista att hamna i händerna på nazister som i sin tur hängde ut alla de som omhändertogs på Internet. Där hängdes de ut som ”rödingar”.
Det finns speciella regler för när polisen får göra förbrytarporträtt och lagra bilderna i sina register. Sådana regler saknas för att ta tillfälliga bilder av omhändertagna. Filmning och fotografering av demonstrationer är en politiskt känslig fråga. Exempelvis får polis inte tillgång till vad professionella media filmat, om det inte det publicerats offentligt. I Malmö fotograferades de som omhändertogs, polisen uppger att dessa foton efter händelserna har kastats. I Göteborg fick de fotograferade tillbaka bilderna med sina tillhörigheten när de släpptes.
Många frågor är än idag obesvarade kring händelserna i Malmö den 21 april. Det pågår fortfarande ett rättsligt efterspel. Regeringen har tillsatt en kommission som ska granska det som hände i Malmö och Göteborg. Händelserna i Malmö ställer dock en fråga på sin spets: Hur långt kan man tänja lagen i syfte att försvara demokratin?
Det finns brister och ibland obefintligt med reglering i hur information och register hanteras i samband med att PL13 och PL19 används. Detta gör det möjligt att tänja på dessa lagar ganska rejält. Men priset är för högt.
Regeringen bör se över lagstiftningen på detta område med syfte att reglera de befogenheter som ges för hantering av information, register och vad som i övrigt anges i motionen.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Luciano Astudillo (s) |