Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att se över stödet och informationen till brottsoffer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att all lagstiftning beträffande brottsoffer bör samlas i en brottsofferbalk.
Varje år polisanmäls ca 1 200 000 brott (Brottsförebyggande rådet, BRÅ). Enligt BRÅ utgör 11 procent av dessa brott mot person, 60 procent tillgreppsbrott, 4 procent bedrägerier och 10 procent utgör skadegörelsebrott. Bakom varje siffra finns det drabbade människor.
Av 1,2 miljoner brott avgörs ca 85 % av polisen genom avskrivningar; ca 15 % går vidare till åklagare och mindre än 10 % till domstol. En stor del av polisens avskrivningar beror på bristande utredningsresurser. Det krävs således fler och bättre utredningar. En konsekvens för målsägande vid avskrivningar är att deras rättighet till brottsskadeersättning går förlorad. Rättsväsendet måste få ökade resurser för att kunna utreda brott på ett tillfredsställande sätt. I Sverige går endast 1 % av BNP till rättsväsendet, jämfört med Englands 2,5 %.
Om vi gör en snabb återblick ser vi att det är först under 1970-talet som brottsoffrens situation kom att uppmärksammas, främst genom den så kallade våldtäktsdebatten. Då fick våldtäktsmannen hjälp av såväl läkare som av psykologer, medan hans offer inte fick någon som helst hjälp. Detta uppmärksammades främst av kvinnliga debattörer. Både under 1960- och 1970-talen fokuserades medias intresse på gärningsmannen.
Under 1980-talet ökade antalet kvinnojourer och brottsofferjourer. Den första reformen som kom att få stor betydelse för brottsoffrens situation var brottsskadelagen (SFS 1978:413), som ger brottsoffer rätt till ersättning av statsmedel för personskada samt i vissa fall även för sakskada och ren förmögenhetsskada. 1988 utvidgades lagen och gör det nu möjligt för brottsoffer att få ersättning för det lidande som tillfogats genom brott mot den personliga friheten. Steg har tagits i rätt riktning. Men det finns fortfarande mycket som går att förbättra.
Att drabbas innebär omvälvningar socialt, psykiskt och ekonomiskt. Brottsoffer behöver därför mycket stöd. När man drabbas av brott för första gången vet man oftast väldigt lite om vad som kommer att hända. Själva brottet är för de flesta som utsätts en svår och chockerande händelse, men även tiden efter tillgreppet kan upplevas som mycket traumatisk.
Mötet med polisen är ofta avgörande för hur brottsoffret kommer att hantera den uppkomna situationen. Det har visat sig att en stödjande attityd från polisens sida skyddat mot depression, medan negativa reaktioner från polisen i det akuta skedet förvärrat offrets situation.
Eftersom det många gånger är just informationen från vittnen eller offret själv som gör att brottet klaras upp är deras trygghet av största vikt, inte minst i samband med rättegång. I dag händer det att offer och tilltalad delar samma rum före rättegången, vilket av offret kan upplevas som mycket pressande och otryggt. Ofta är det första gången som vittnet/brottsoffret befinner sig i en rättegångssal, vilket också gör att trycket ökar.
Jag anser att alla personer som utsatts för brott och gjort en polisanmälan ska få en skriftlig broschyr, t ex BRÅ:s ”Till dig som utsatts för brott”, för att på så sätt förbättra brottsoffrens möjlighet att hantera den uppkomna situationen. Det kan också få positiva effekter för polisen. Undersökningar har till exempel visat att personer som fått en informationsbroschyr generellt sett har en positivare inställning. Att brottsoffer är nöjda med kontakten med polisen är utomordentligt viktigt. Det påverkar naturligtvis benägenheten att anmäla en liknande händelse i framtiden.
Det bör också var en självklarhet att polisen informerar om den hjälp man kan få av Brottsofferjouren. Idag brister det tyvärr mycket på den punkten. Polisen, som har informationsplikt, måste därför förbättra sin information om de ideella organisationerna, så att brottsoffren förstår vilken hjälp de kan få (13a § tredje stycket förundersökningskungörelsen 1947:948).
En brottsofferjour består av ett antal ideellt arbetande stödpersoner, som har till uppgift att stödja och hjälpa brottsoffer. Samtliga stödpersoner är mycket noggrant utvalda och genomgår omfattande och fortlöpande utbildning. Stödpersonernas uppgift är att informera om hur en rättegång går till, göra studiebesök tillsammans med brottsoffret i tingsrätten vid behov och sitta med som stöd vid rättegången. Brottsoffret och stödpersonen kan också närvara vid liknande rättegång, före den egna rättegången, allt för att brottsoffret ska känna sig trygg. Kontakten med brottsofferjouren är kostnadsfri och skyddad av ett tysthetslöfte.
All lagstiftning beträffande brottsoffer bör samlas i en brottsofferbalk. Brottsofferfrågorna skulle då politiskt kunna utvecklas på motsvarande sätt som miljöfrågorna, dvs. i en miljöbalk. Brottsoffren skulle då lagstiftningsmässigt jämställas med gärningsmännen.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Dan Kihlström (kd) |