Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Strömstads tingsrätt bör vara kvar som en självständig domstol.
Ett rättssamhälle kräver fungerande domstolar. Deras uppgifter är att handlägga mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt och att avkunna dom inom rimlig tid. Regeringen har sedan en tid tillbaka dragit igång ett förändringsarbete när det gäller domstolsväsendet. Målsättningen är att skapa större domkretsar varvid många mindre tingsrätter läggs ner. Om nedläggningarna fortsätter enligt regeringens ambition finns det en uppenbarlig risk att rättssäkerheten börjar äventyras. En förändring av tingsrättsorganisationen behöver i sig inte vara fel, men den kan inte genomföras utan hänsyn till helhetsperspektivet. Medborgarperspektivet med tyngdpunkt på lokal förankring är en viktig aspekt för rättssamhället. Den håller på att gå förlorad under regeringens förändringsarbete. De ökande avstånden till tingsrätterna kommer att minska människors vilja att inställa sig i tingsrätten för att vittna i ett mål. Avstånden kommer också att leda till ökade kostnader i form av förlorade arbetsinkomster, resor, traktamenten, övernattningar o.s.v.
En under fjolåret presenterad utredning av den framtida tingsrättsorganisationen, utförd av hovrättsrådet Ann-Christin Persson vid Göta hovrätt, vill lägga ned tingsrätten i Strömstad för att slå ihop den med Uddevalla tingsrätt. Det är ett i flera avseenden olyckligt förslag. Med sin närhet till Norge är Strömstads tingsrätt speciell. I samband med den omorganisation av åklagarväsendet som gjordes för ett antal år sedan ansågs förhållandena i Strömstad vara så speciella att bemannad lokal åklagare skall finnas där. Förhållandena har inte blivit mindre speciella under senare år, snarare tvärtom, varför tingsrätten bör vara kvar som en självständig domstol.
Avståndet från Strömstad till Uddevalla är drygt nio mil. Till det kommer att Strömstads tingsrätt är en gränsdomstol, där såväl Strömstads som Tanums kommuner har gräns mot Norge. Avståndet från det stora norska befolkningscentret på båda sidor om Oslofjorden (Halden, Fredrikstad, Sarpsborg och Sandefjord med tillsammans 275 000 invånare) till Uddevalla är omkring 15 mil. De allmänna kommunikationerna är dåliga. En avståndsökning av dömande verksamhet från Strömstad till Uddevalla kommer att visa sig vara kännbar. I omkring 30 procent av brottmålen vid tingsrätten är parter och vittnen som bor i Norge inblandade. Även i tvistemålen finns ett inte obetydligt norskt inslag. Strömstad är nästan Norge, vilket har medfört en tradition att norrmännen förvånansvärt villigt inställer sig inför Strömstads tingsrätt. Det finns anledning att hysa tvivel om att den traditionen upprätthålls om man från norsk sida skulle tvingas resa ytterligare omkring 10 mil, enkel resa.
Gränshandeln med Norge är för Strömstads och Tanums kommuner utomordentligt omfattande och har under de senare åren undergått en närmast explosionsartad utveckling. Det norska inflytandet inom domkretsen visas också av att ca 15 procent av fastighetsaffärerna äger rum med norrmän. Vidare kan nämnas att det är norska intressenter som för närvarande driver det största byggprojektet som någonsin torde ha förekommit i Strömstad, byggnationen på Kebalhalvön.
Måltillströmning vid Strömstads tingsrätt har under de senaste åren varit något i avtagande. Under dessa år har hela landet befunnit sig i en högkonjunktur och denna har med särskild kraft gjort sig gällande i Strömstad och Tanum. Orsaken till det är den starka norska ekonomin. Den goda konjunkturen i de båda kommuner som ingår i domkretsen har, enligt tingsrättens bedömning, fört med sig att antalet inkommande mål blivit lägre, särskilt tvistemålen men även brottmålen. Också antalet konkurser har minskat till följd av högkonjunkturen. Tecken visar nu att konjunkturläget blivit sämre och inkommande mål, främst på brottmålssidan, har börjat öka. Strömstads tingsrätt har blivit något av Norgespecialist och har vana vid internationellträttsliga frågor, t ex tillämpning av Luganokonventionen. Därför är det svårt att hävda att tingsrätten ej har förutsättningar att klara av de framtida krav som den ökande internationaliseringen medför i den dömande verksamheten. Tingsrättens styckkostnader för såväl brottmål som tvistemål ligger på en klart acceptabel nivå. Även i övrigt framstår kostnaderna för den dömande verksamheten i Strömstad som rimliga. Därför är det svårt att hitta några ekonomiska skäl, särskilt i ett vidare samhällsekonomiskt perspektiv, för att inte låta Strömstads tingsrätt finnas kvar i sin nuvarande form som självständig domstol.
Det borde vara självklart att dömande verksamhet även i fortsättningen skall bedrivas i Strömstad. Frågan är hur verksamheten skall bedrivas. Verksamheten i Strömstad är så omfattande att det inte är tillräckligt att den bedrivs genom ett ’arbetsställe’ under Uddevalla. Till det ska läggas de realistiska förväntningar som finns beträffande en framtida expansiv utveckling i Strömstad och Tanum. Effektivitetsförlusterna genom resande blir orimligt stora på grund av att verksamheten med nödvändighet blir omfattande. Vid valet mellan att behålla en självständig domstol eller att enbart ha ett ’arbetsställe’ måste beaktas att avståndet till Uddevalla är så pass långt att det blir svårt för Uddevalla att stötta upp verksamheten i Strömstad utan effektivitetsförluster. Till detta kommer att personalen på en självständig enhet kommer att känna delaktighet i verksamheten på ett helt annat sätt än vad som blir fallet på ett arbetsställe, där information och beslut sker på distans. När det gäller den dömande verksamheten finns det sedan flera år ett samarbetsavtal mellan Strömstads och Uddevalla tingsrätter som innebär att Uddevalla hjälper till vid s k tresitsar. Vissa typer av tvistemål ska avgöras av tre domare. Det samarbetet har fungerat perfekt och har gjort att Strömstads tingsrätt inte har haft några svårigheter att föra sina tresitsmål till avgörande. Det stödet kommer att vara nödvändigt i framtiden oavsett om tingsrätten är en självständig domstol eller ett arbetsställe.
Enligt vad som ovan anförts bör Strömstads tingsrätt vara kvar som en självständig domstol. Att lägga ner den framstår som ett självändamål när det gäller att åstadkomma större domstolar men är inte motiverat på grund av konstaterade bristfälligheter.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |