Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skärpt lagstiftning mot grövre brottslighet.
Enligt en rapport av chefsåklagare Mats Mattson vid Ekobrottsmyndigheten (EBM) hindrar juridiskt krångel, dubbelarbete och dåliga spaningsregister arbetet mot mc-gängens och ekonomiska brottslingars organiserade brottslighet.
Stridigheterna mellan olika kriminella mc-gäng har i synnerhet under åren 1994–1997 lett till ett mycket stort antal begångna våldsbrott. Under denna tid mördades 11 personer och 96 blev mer eller mindre allvarligt skadade. 2 mordoffer och 21 av de skadade var utomstående. Vid inte mindre än tio tillfällen avfyrades pansarvärnsvapen, fem gånger användes handgranater och vid fem tillfällen apterades bilar med bilbomber.
Analyser visar att våldsbrotten är organiserade. Den revolverstrid som utbröt i Helsingborg den 5 mars 1996 är som hämtad från en actionfilm. Liknande scener utspelade sig när Hells Angels tillhåll på Titangade i Köpenhamn förvandlades till en krigsskådeplats. En s.k. fredsuppgörelse slöts under högtidliga former i ett direktsänt TV-program den 25 september 1997. ”Fredsavtalet”, som innehöll en mängd bestämmelser, utformades av organisationernas advokater.
Den omständigheten att parterna slutit ”fred” innebär emellertid inte att organisationerna har upphört att begå eller understödja brottslig verksamhet. Det är väl att märka att man inte bara begår brott i organisationernas namn utan också genom sina organisationer aktivt stödjer annan brottslig verksamhet. De kriminella mc-gängen är mycket handfast organiserade med ett eget system för rättskipning. De förfogar över olika fonder som ger bistånd till medlemmar som råkat illa ut eller som blivit fängslade. Enligt EBM:s rapport kan man säga att organisationerna i denna mening fungerar som en understödsförening eller ett socialförsäkringsbolag.
Polis och åklagares möjligheter att bekämpa denna typ av organiserad brottslighet har i praktiken visat sig vara ytterst begränsade, även om dessa myndigheter under det senaste året givits betydligt förbättrade möjligheter att dela information mellan sig. Länskriminalen i Skåne har utrett de allvarligaste våldsbrotten och det operativa arbetet har skett i nära samarbete med åklagarmyndigheten i Malmö. Även om det vad gäller lagföringarna i Sverige kan noteras att åklagarna fått gehör för en mer extensiv tolkning av de s.k. medverkansreglerna (flera gärningsmän kan inneha vapen tillsammans – sådana brott har ett högt straffvärde) så ligger svensk polis långt under sina danska kollegor när det gäller hjälpmedel och utredningsmetoder. De svenska spanings- och underrättelseregistren är till exempel jämfört med de danska motsvarigheterna undermåliga. I Sverige är buggning otillåten, och reglerna om telefonavlyssning kan inte tillämpas för att utreda organiserad brottslighet. Ett stort hinder uppges av EBM också vara att Riksåklagaren uttalat kraftig kritik mot en åklagare som använt sig av s.k. bevisprovokation.
Ekobrottsmyndighetens rapport liksom många andra utsagor från allmänhet och rättsvårdande myndigheter ger ett otvetydigt belägg för att grövre brottslighet av här berört slag inte kan bekämpas med de metoder och medel som idag står till polisens och åklagarmyndigheternas förfogande. Endast i undantagsfall har man med dessa metoder lyckats få fällande domar.
Det framstår därför som uppenbart att nya och mera effektiva metoder, t.ex. av den typ som med framgång prövats i Danmark, nu måste få komma till användning även i Sverige.
Mot bakgrund av de synnerligen alarmerande rapporter som flera rättsvårdande myndigheter redovisat beträffande såväl en ökning som en förgrovning av den ekonomiska brottsligheten torde skyndsamma åtgärder i flera avseenden vara nödvändiga för att motverka denna brottslighet.
|
Stockholm den 19 oktober 2002 |
|
|
Anders Karlsson (s) |