Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att renodla polismannens roll för att maximera antalet polistimmar i yttre tjänst.
En följd av den socialdemokratiska regeringens beslut att stänga antagningen till polishögskolan i hela fem terminer i mitten av 1990-talet är dagens polisbrist. I dag har även regeringen insett sitt misstag och börjat satsa på utbildning av poliser på bred front. Men det gör emellertid inte dagens polisbrist mindre akut.
Satsningarna på nya polishögskolor räcker inte för att möta det akuta behovet av fler poliser i yttre tjänst. De stora pensionsavgångarna bland 40-talisterna medför att polisbristen kommer att bestå en bra bit in på 2000-talet.
I dag finns ungefär 16 000 poliser i Sverige. Av dessa arbetar, i en gynnsam överslagsräkning, ungefär 10 000 i yttre tjänst. Merparten av dessa arbetar i treskift. Således finns det cirka 3 300 poliser i tjänst åt gången. Av dem är minst 20 procent borta från tjänsten på grund av utlandstjänst, vidareutbildning, föräldraledighet, sjukskrivning med mera. Återstår alltså ungefär 2 600 poliser i yttre tjänst. Dessa är dessutom ofta centraliserade till tätorter, vilket medför orimligt långa insatstider i glesbygden.
I en situation med brist på poliser är en rimlig utgångspunkt att samhället skall maximera allmänhetens nytta av de polisutbildades insatser. Rätt man, med rätt utbildning, skall vara på rätt plats och göra rätt saker. Endast på det sättet får samhället ut mest av de insatta resurserna.
Således bör polisen inriktas på att lösa de uppgifter som är polisiära. Alla andra arbetsuppgifter bör utföras av civilanställd personal. Det torde finnas stor potential, att genom omfördelning av arbetsuppgifterna inom polismyndigheterna, frigöra polisutbildad personal för polisiär kärnverksamhet.
Dessvärre har antalet civilanställda minskat under större delen av 1990-talet och uppsägningarna fortsätter. Exempelvis har polismyndigheten i Värmland nyligen sagt upp ett stort antal civilanställda. För att kunna genomföra dessa ekonomiskt betingade nedskärningar har polismyndigheter på flera håll i stället låtit polisutbildad personal ta de uppgifter som de uppsagda civilanställda utförde. Resultatet blir förödande – antalet poliser i yttre tjänst minskar.
Det är dags att renodla polismännens roll. De skall huvudsakligen utföra de uppgifter de är utbildade för och ingen annan kan ta över. På så sätt frigörs resurser för den polisiära kärnverksamheten. Det är därför min mening att resurser måste sättas in så att civilanställd personal kan ta över de uppgifter som inte behöver utföras av en polis.
Uppgifter som inte kräver polisutbildning är exempelvis administrativa uppgifter, såsom vissa servicefunktioner, utskrifter av anmälningar och övrig dokumentation, personalhandläggning samt ekonomihantering. Dessutom finns arbetsuppgifter, som i praktiken inte kräver polisutbildning, men som enligt lagar och förordningar skall skötas av polisorganisationen. Det gäller exempelvis handläggning av ansökningar om olika slags tillstånd, hantering av hittegods och passärenden med mera.
Även inom ramen för den polisiära kärnverksamheten finns uppgifter som kan utföras av en kombination av poliser och civilanställd personal. Exempelvis kan en del av en uppgift kräva polismans kompetens och beslut medan resterande delar kan utföras av en civilanställd.
Varje polistimme i yttre tjänst, som gör polisen mer synlig och aktiv i samhället, måste tillvaratas. I polisbristens Sverige har vi helt enkelt inte råd att använda våra polisresurser ineffektivt.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Peter Danielsson (m) |