Motion till riksdagen
2002/03:Ju287
av Alice Åström m.fl. (v, s, fp, c, mp)

Rättstrygghet för homosexuella, bisexuella och transpersoner


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att könsidentitet skall nämnas i brottsbalkens bestämmelse om försvårande omständighet, 29 kap. 2 § 7.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildningsinsatser om brottsbalkens bestämmelse om försvårande omständighet, 29 kap. 2 § 7.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sexuell läggning och könsidentitet skall omfattas av brottsbalkens bestämmelse om olaga diskriminering i 16 kap. 9 §.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sexuell läggning och könsidentitet skall omfattas av brottsbalkens bestämmelse i 5 kap. 5 § 4.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sexuell läggning och könsidentitet skall omfattas av brottsbalkens bestämmelse om hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 §.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa ett samarbete mellan HBT-organisationer och polisen.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att höja polisens HBT-kompetens vid brottsutredningar.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad HBT-kompetens inom rättsväsendet.

Riksdagens HBT-grupp

Riksdagens HBT-grupp är ett tvärpolitiskt nätverk i Sveriges riksdag som diskuterar och utarbetar förslag till riksdagsbeslut kring lagstiftning som berör homosexuella, bisexuella och transpersoner. Motionen är undertecknad av en riksdagsledamot ur varje partigrupp. Totalt deltar ett 60-tal personer i gruppen. Vår utgångspunkt är att det i dag finns brister i svensk lagstiftning och praxis. Bristerna består till stora delar av att lagar och praxis inte är anpassade till den verklighet som råder samt att de i många fall missgynnar personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet. I denna motion, som är ett resultat av vårt samarbete, föreslås sådana förändringar som vi anser är viktiga att genomföra för att målsättningen om ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle skall kunna uppnås. Denna vision innebär ett samhälle fritt från diskriminering, våld och fördomar mot personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet.

Våra utgångspunkter

Alla människor har vissa grundläggande behov gemensamma. Till dessa hör behov av kärlek, sex, trygghet och gemenskap med andra människor. Kärlek är en viktig drivkraft för såväl en personlig som en samhällelig utveckling. Vår utgångspunkt är att kärlek och sexualitet mellan människor av samma kön är lika mycket värd som kärlek och sexualitet mellan människor av olika kön. Alla skall kunna leva ett värdigt liv, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Tyvärr finns det i vårt samhälle ett förtryck av homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket bland annat tar sig uttryck i form av trakasserier, våld och diskriminering, men även i lagstiftningen.

Homosexuella och bisexuella är män och kvinnor i olika åldrar med olika etnisk bakgrund, religion och politisk uppfattning. De kommer från olika samhällsklasser, städer och landsbygd. Det enda som skiljer dem från heterosexuella är att de har förmågan att älska och känna sexuell attraktion till någon av samma kön. Riksdagen uttalade redan 1973 i utskottsbetänkandet LU1973:20 att:

en samlevnad mellan två parter av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform.

I regeringens proposition 1986/87:124 heter det att:

den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. I homosexuellas och heterosexuellas förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek osv.

Trots dessa ställningstaganden diskriminerar lagstiftningen homosexuella och bisexuella samt även transpersoner. Transpersoner är individer vars könsidentitet och/eller könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Det är bland annat transsexuella, transvestiter, intersexuella och dragkings/queens.

I denna motion tar vi upp sådana frågor som behandlas i justitieutskottet.

Utsatthet för brott

Homosexuella, bisexuella och transpersoner är en grupp som ofta utsätts för olika typer av förtryck, våld och diskriminering i samhället. Det finns flera undersökningar, både nationella och internationella, som visar på giltigheten i detta påstående. Den på svensk mark mest uppmärksammade studien är kriminologen Eva Tibys doktorsavhandling ”Hatbrott?”, som pekar på att var fjärde homosexuell eller bisexuell person utsatts för brott på grund av sin sexuella läggning.

För gruppen transpersoner finns det oss veterligen inga motsvarande undersökningar gjorda i Sverige, men samtal med till exempel RFSL Stockholms brottsofferjour indikerar att utsattheten är minst lika stor för denna grupp som för homo- och bisexuella. Tidigare undersökningar har även visat att det riktade våldet gentemot homosexuella ofta handlar om deras sätt att klä sig och att deras beteende uppfattats som könsöverskridande. Då transpersoner på ett tydligare sätt ofta skiljer sig från den normativa könsrollen drabbas de troligen lika ofta som homosexuella och bisexuella.

Samma mörkerkrafter som angriper invandrare angriper ofta homosexuella, bisexuella, transsexuella och transvestiter. Under de senaste åren har nynazister mördat fler homosexuella än invandrare. Homosexuella, bisexuella och transpersoner mördas på grund av sin sexuella läggning eller sin könsidentitet på samma sätt som invandrare mördas på grund av sitt etniska ursprung.

Brottsbalken

Sedan 1994 är det enligt 29 kap. 2 § 7 p. brottsbalken en försvårande omständighet om syftet med ett brott är att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller annan liknande omständighet. År 2002 förtydligades också att bestämmelsen även gäller brott som begås på grund av offrets sexuella läggning. I dag nämns dock inte transpersoner uttryckligen i denna paragraf, vilket vi anser är olyckligt med tanke på gruppens stora utsatthet för riktad brottslighet. Därför anser vi att begreppet könsidentitet skall ingå i uppräkningen i 29 kap. 2 § 7 p. brottsbalken. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

En aktuell utredning från Brottsförebyggande rådet (”Hatbrott”, rapport 2002:9) visar dessutom att bestämmelsen sällan kommer till användning. Endast i vart sjunde undersökt rättsfall där paragrafen kunnat tillämpas har så skett. Regeringen bör därför ge rättsväsendets myndigheter i uppgift att öka kunskaperna om straffskärpningsparagrafens innebörd och användningsområde. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I brottsbalken finns sedan 1987 ett förbud mot olaga diskriminering på grund av en persons homosexualitet (BrB 16 kap. 9 §). Således ges inget rättsligt skydd till personer som är bisexuella eller transpersoner. 2001 års diskrimineringsutredning har nyligen presenterat sitt betänkande ”Ett utvidgat skydd mot diskriminering” (SOU 2002:43), vari föreslås att paragrafen skall ersättas av en motsvarande bestämmelse i en ny och sammanhållen lag mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Enligt utredningens förslag skulle diskrimineringsförbudet avse sexuell läggning (det vill säga både homosexualitet, bisexualitet och heterosexualitet), men fortfarande inkluderas inte könsidentitet. Lagstiftningen bör därför reformeras med utgångspunkt i att det diskrimineringsskydd som i dag återfinns i brottsbalken 16 kap. 9 § ska avse både sexuell läggning och könsidentitet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Enligt brottsbalkens 5 kap. 5 § 4 p. har åklagare möjlighet att väcka allmänt åtal för förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes homosexuella läggning. Även denna paragraf bör vidgas till att avse både sexuell läggning och könsidentitet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser även att den nu inledda reformen av brottsbalkens bestämmelse om hets mot folkgrupp ska fullföljas (BrB 16 kap. 8 §). Det är dock viktigt att inte stanna vid att kriminalisera hets med anspelning på sexuell läggning, utan också hets med anspelning på könsidentitet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Rättsväsendets insatser

Det är oacceptabelt att hot, våld och diskriminering mot homosexuella, bisexuella och transpersoner skall behöva vara vardagliga företeelser i Sverige. FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, där alla människors lika värde och likhet inför lagen betonas, måste efterlevas. Sammantaget finns således ett grundläggande behov av rättsliga förändringar för att motverka förtryck, våld och diskriminering.

Polisen är en yrkesgrupp som är mycket viktig när det gäller att motverka brott mot HBT-personer. Också vad gäller att på ett adekvat sätt ta hand om brottsoffer ur denna grupp samt genomföra utredningar av brott som begåtts på grund av en persons sexuella läggning eller könsidentitet är polisens insatser av ovärderligt slag. För att bli bättre på detta skulle polisen behöva ett tätare samarbete med HBT-organisationer, det vill säga organisationer för homosexuella, bisexuella eller transpersoner. En sådan samverkan skulle både öka polisens kunskaper och höja förtroendet för polisväsendet inom en brottsutsatt grupp där många drar sig för att anmäla brott eftersom de känner oro för vilket bemötande de skulle få hos polisen. Samverkan bör ske både på nationell nivå och på lokal nivå utifrån de förutsättningar som finns inom olika närpolisområden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

En annan åtgärd är att genom organisatoriska eller utbildningsmässiga insatser höja polisens kompetens i utredningar av brott mot HBT-personer på grund av offrets sexuella läggning eller könsidentitet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Av ovan nämnda skäl är det också viktigt att höja rättsväsendets allmänna kompetens vad gäller homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation och utsatthet för brott. En allmän förstärkning av HBT-kompetensen bör ske både inom polisen, domstolsväsendet, åklagarväsendet och kriminalvården. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 20 oktober 2002

Alice Åström (v)

Anders Bengtsson (s)

Martin Andreasson (fp)

Margareta Andersson (c)

Gustav Fridolin (mp)