Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av sådan ändrig av lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster att försäljning av sexuella tjänster förbjuds.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av utredning av lämpliga straffpåföljder, med inriktning på vård och rehabilitering, för försäljning av sexuella tjänster.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av ett utbyggt system för vård- och rehabiliteringsinsatser för prostituerade som är i behov därav.1
1 Yrkande 3 hänvisat till SoU.
Den 1 januari 1999 trädde den nya sexköpslagen i kraft. Den innebar att det blev förbjudet att köpa sexuella tjänster, men inte att sälja. Denna halvmessyr ger underliga signaler om vår lagstiftning. Det finns väl inte någon annan gärning än försäljning av sexuella tjänster som innebär att aktiv medverkan till brott är legal? Ett förbud även mot försäljning av sex skulle skapa mera realistiska förutsättningar att arbeta mot prostitutionen.
När regeringen valde att inte förbjuda försäljning av sexuella tjänster motiverades det bl.a. med att den som säljer sin kropp redan är utsatt och skuldbelagd, varför en strängare lag skulle resultera i en ännu större skuldbörda. Det är dock ett förledande resonemang präglat av delvis missriktad hänsyn, som sänder ut dubbla signaler där den ena signalen till unga flickor (och pojkar) i trängda situationer är att som sista ekonomiska utväg står prostitution till buds eftersom det ej är förbjudet att sälja sin kropp. Budskapet till det uppväxande släktet bör vara att även försäljning av sex är förbjudet.
En polisman som arbetat tolv år i Stockholms prostitutionsvärld hävdar bestämt att även försäljning av sex måste förbjudas om prostitutionen skall minska. Främsta skälet är den förebyggande effekten. Det skulle hindra många unga, både flickor och pojkar, att hamna i prostitution. Den förebyggande effekt på prostitutionen som ett sexförsäljningsförbud med all sannolikhet har skall inte förringas.
Det krävs radikala grepp om det ska gå att rycka loss prostituerade ur det elände som många befinner sig i. Att den prostituerade av egen kraft ska kunna lämna detta och söka hjälp har visat sig mycket svårt bl.a. därför att prostitution sällan bara är ett möte mellan köpare och säljare utan även en del av den organiserade brottsligheten. Sitter man inte fast i hallickens klor är det i narkotika. Förbud mot sexförsäljning kan för många innebära en räddning undan samvetslösa profitörer.
Det är dock synnerligen angeläget att innan ett förbud mot försäljning av sexuella tjänster införs måste det finnas ett utbyggt system för adekvata rehabiliterings- och vårdinsatser för dem som kan vara i behov därav samt ett nytt påföljdssystem för brottet. Vi finner det högst olämpligt med traditionella fängelsestraff i de här fallen, utan anser att domarna ska ta sikte på rehabilitering och vård i ändamålsenliga inrättningar.
Sexköpslagen är tandlös, vilket visade sig direkt när den trädde i kraft. Det exemplifieras av följande fakta: Polisen uppskattar att ungefär 1 800 personer arbetar som prostituerade från och till i Stockholm med omnejd. Första året den nya sexköpslagen var i bruk gjordes 45 gripanden av sexköpare i Stockholm. Knappt 20 gripanden ledde till åtal. Två av åtalen ledde till fällande domar. Mot bakgrund av verkligheten samt regeringens och allmänhetens uppfattning att prostitution är en icke önskvärd samhällsföreteelse, är effekten av sexköpslagen endast marginell. Vill man öka möjligheterna att komma till rätta med problemen bör även försäljning av sexuella tjänster förbjudas. Sexköpslagen har visserligen resulterat i att de flesta av Stockholms prostituerade är borta från gatan, men ingen vet vad som hänt dem. De flesta som går kvar är drogberoende. För ett år sedan kunde man läsa i media att alltfler flickor går på gatan och säljer sig för att få råd att röka heroin. Prostitutionen ökar med nya drogvanor, trenden är tydlig. Då kom larmet från Malmö, som genom sin närhet till Danmark är en mycket drogtrendkänslig stad, men inom kort kan fler städer drabbas, varnade Folkhälsoinstitutet. I Västra Götalands län har gatuprostitutionen mer än fördubblats under senaste året. Det är ej orimligt att anta att det även i övriga landet finns en stigande trend på det här området.
Lagen om kriminalisering av sexköpare har ej lett till minskad prostitution. Det framgår av den riksomfattande utredning som genomförts på uppdrag av Rikspolisstyrelsen och som presenterades 2001. I rapporten framförs skarp kritik av sexköpslagen, som är mycket svår att tillämpa. Prostitutionen har inte minskat i omfattning, men har däremot delvis flyttats från gatan. De kvinnor som fortfarande är gatuprostituerade befinner sig i en mer utsatt position än tidigare. Mot bakgrund av att brott mot lagen är så svårbevisade framgår att polisen kommit att använda tvivelaktiga spaningsmetoder samt i vissa fall avstått från att ingripa. Sexköparna döms dessutom till låga böter. Det låga straffvärdet, böter eller högst sex månaders fängelse, leder till att polisen inte har möjlighet att göra husrannsakan eller frihetsberöva den misstänkte. Att bekämpa krogprostitution, eskortservice och utbudet av sexuella tjänster på Internet skulle kräva så stora resurser att det inte anses motiverat med tanke på den låga straffsatsen.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |