Motion till riksdagen
2002/03:Ju279
av Hillevi Engström (m)

Hjälp till brottsoffer


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av socialtjänstlagen avseende sekretess kring uppgifter om att utredning inletts.1

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att personal med specialistkompetens för ärenden rörande s.k. hedersproblematik skall finnas inom polis- och åklagarväsendet i hela landet.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om socialtjänstens skyldighet att alltid anmäla till polis eller åklagare om misstanke finns att en hjälpsökande utsatts för våld eller hot mot person.

1 Yrkande 1 hänvisat till SoU.

Motivering

Fler och fler unga invandrarkvinnor söker hjälp hos olika myndigheter då de utsatts för hot, våld eller trakasserier från sin familj och släktingar för att de valt att leva ett liv som de anhöriga inte kan acceptera. Det kan handla om att umgås med vänner som har svensk eller annan etnisk bakgrund, gå på bio, diskotek, använda smink eller kläder som inte familjen gillar.

Särskilt unga kvinnor från andra kulturer kan hamna i ett moraliskt dilemma och få stora svårigheter att hantera situationen. De både vill vara den ”goda dottern” och samtidigt inte ge avkall på sina egna önskningar och det naturliga behovet av frigörelse.

För att eliminera att det Fadime Sahindal utsattes för någonsin ska upprepas i Sverige fordras en mängd åtgärder. Bl.a. behöver det finnas särskilt utbildad personal inom polis-, och åklagarväsendet samt inom de sociala myndigheterna. Vid alla länspolismyndigheter finns behov av specialistkompetens. Kvinno- och tjejjourerna gör i det sammanhanget en stor insats för att stödja och hjälpa utsatta.

Ett särskilt problem är reglerna i socialtjänstlagen som stadgar att myndigheten skall informera ”den det berör” att en utredning inletts. I det fall en ung kvinna söker hjälp hos socialtjänsten för att vårdnadshavare eller andra anhöriga utsätter henne för hot, våld, tvång om t.ex. giftermål eller liknande kan det vara direkt farligt om vårdnadshavaren blir underrättad. Ibland behöver barn och unga ”skyddas från sina föräldrar”, något som tydliggjorts i de avskyvärda s.k. hedersmorden. Således kan hemmen för en del särskilt utsatta vara den minst säkra platsen. Det skall kunna råda sekretess, i den meningen att man inte underrättar om att en utredning inletts i vissa särskilda fall, där det finns risk för att en hjälpsökande ung person kan komma att skadas av anhöriga psykiskt och/eller fysiskt.

Brott skall anmälas

I dag finns ingen skyldighet för socialtjänsten att polisanmäla brott som kommer till dess kännedom om det inte är minst två års fängelse i straffskalan. Denna ordning innebär att flera fall av t.ex. kvinnomisshandel som de får kännedom om inte kommer till polisens kännedom. Med en tvingande bestämmelse att alla brott som rör våld/hot mot person skall polisanmälas ökar möjligheterna för hjälp åt det drabbade offret, gärningsmannen kan lagföras, mörkertalet av brott synliggöras, risken minska att fler utsätts för brott etc. Det är inte rimligt att anställda inom socialtjänsten skall göra en bedömning om vad som skall anmälas. De skall i stället inrikta sitt arbete på att hjälpa klienten på andra sätt. Misstankar om brott skall uteslutande bedömas och utredas av polis- och åklagarväsendet.

Stockholm den 20 oktober 2002

Hillevi Engström (m)