Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den lokala polismyndigheten i respektive län skall få ett ökat inflytande vid antagningen av polisaspiranter till landets polishögskolor.
Polismyndigheterna runt om i landet vittnar gemensamt om svårigheterna att rekrytera och behålla poliser utanför städerna och de större samhällena. De unga poliser som utbildas söker i första hand arbete i städerna och accepterar inte att bli placerade på landsbygden, varför polismyndigheterna känner sig tvingade, för att överhuvudtaget kunna rekrytera poliser, att placera de sökande i tätorterna.
På senare tid har antagningssystemet utvecklats i positiv riktning, vilket inneburit att polismyndigheternas inflytande har ökat genom att respektive myndighet exempelvis träffar de sökande för personliga samtal eller anordnar antagningsproven i svenska språket. Regionala satsningar görs också på olika håll för att informera om polisyrket för att på så sätt locka fler unga människor till yrket.
Polismyndigheterna måste dock få spela en än mer aktiv roll i själva rekryteringsförfarandet än vad som är fallet idag för att öka den lokala förankringen. Poliskåren i respektive län bör avspegla befolkningens sammansättning med avseende på etnicitet, religiös och kulturell bakgrund. Detta är särskilt viktigt i städerna och i arbetet med ungdomar och invandrare.
Rikspolisstyrelsen har inte tagit till sig de svårigheter som landets olika polismyndigheter står inför när det gäller att få en poliskår som återspeglar de olika länens befolkningsstruktur. För att nämna ett exempel kan Uppsala anföras. Där är 23 % av befolkningen av annan etnisk bakgrund än den svenska, vilket i dagens poliskår inte alls får något genomslag. Ingen polis av utomnordisk härkomst finns anställd vid polismyndigheten.
Befolkningsstrukturen i de olika länen bör också påverka ur vilka grupper nya polisaspiranter ska rekryteras. Givetvis ska alla sökande uppfylla de behörighetskrav som gäller.
Länspolisledningen och länspolismästaren arbetar nära de människor som polismyndigheten är satt att betjäna. Det vore rimligt att dessa, som bär ansvaret för att verksamheten i länet fungerar, också får vara med och påverka vilka personer som ska rekryteras som aspiranter till polishögskolorna för att efter genomförd utbildning komma tillbaka till polismyndigheten som färdiga poliser.
Antagningen till polishögskolorna bör kombinera både en central och en lokal uttagning som utformas så att varje polismyndighet får rekrytera hälften av det antal polisstudenter som planeras placeras vid respektive myndighet.
Man bör också ta in fler sökande än det faktiska planerade behovet av poliser för att skapa en konkurrenssituation vid det tillfälle de färdigutbildade poliserna söker sin första anställning. Denna fråga har behandlats vid ett möte mellan sex polismyndigheter i april 2002 och alla myndigheter tillstyrkte detta.
Det räcker alltså inte med att de studenter som centralt antas till polishögskolorna tillsammans kommer att spegla en mångfald beträffande kön, etnicitet, religiositet och kulturell härkomst. Detta måste också få återspeglas hos de nya poliser som ska arbeta vid de olika polismyndigheterna ute i landet och skulle lättare åstadkommas om varje polismyndighet fick möjlighet att vara med och själv rekrytera en del av de studenter som ska antas vid polishögskolorna. Samtidigt skulle detta innebära dels en garanterad återväxt av nya poliser till respektive län, dels främja den lokala förankringen i sammansättningen av de olika polismyndigheternas poliskår. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Cecilia Wikström (fp) |