Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjlighet till halvtidsfrigivning för förstagångsdömda skall införas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den alternativa påföljden intensivövervakning med elektronisk fotboja skall utvidgas till att kunna utdömas för straff upp till sex månader.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verksamheten med mottagningsenheter för långtidsdömda skall utredas.
Under den senaste tioårs perioden har vi sett en kraftig ökning av antalet långtidsdömda i Sverige. Detta beror till en del på att brottsligheten har blivit grövre men det kan inte helt förklara den stora ökningen. Några viktiga faktorer är de straffskärpningar för vissa brott som införts. Samtidigt synes påföljderna i större utsträckning hamna högre upp i straffskalan. En annan viktig faktor är hur lång den faktiska tiden av straffet som avtjänas i fängelset är. Tidigare fanns det en möjlighet att ansöka om halvtidsfrigivning men i dag är regeln att ansökan om villkorlig frigivning kan beviljas då två tredjedelar av straffet avtjänats.
Inom Vänsterpartiet är vi kritiska till utvecklingen mot längre och längre strafftider. Överallt i världen har det visat sig att hårda fängelsestraff inte har någon effekt på brottsutvecklingen i ett land. Forskningen är däremot entydig och den visar att långa fängelsestraff minskar möjligheten till återanpassning i samhället. Undersökningar visar också att ju fler fängelsestraff man avtjänar desto större återfallsrisk finns det.
Vänsterpartiet ser med stor oro på den utvecklingen som har varit. Risken är i dag mycket stor att istället för att minska brottsligheten och återrehabilitera människor till ett värdigt liv så skapar vi fler yrkeskriminella med ett stort utanförskap och där brotten blir mer och mer hänsynslösa. Detta drabbar samhället i stort men inte minst framtida brottsoffer. Vänsterpartiet anser att det är dags att försöka vända denna negativa trend och återigen humanisera synen på brott, straff och brottslingar. Grundsynen måste vara en tro på människans förmåga till förändring och ge människor, även om de har begått brott, en möjlighet att rehabiliteras och integreras i samhället igen.
Ett första steg i denna riktning är att ta tillvara den kunskap som forskningen har gett oss om vilka faktorer som påverkar möjligheten till rehabilitering. Som tidigare nämnts har straffets längd och upprepade fängelsestraff stor betydelse. Med detta som utgångspunkt anser vad i motionen anförs om Vänsterpartiet att man bör återinföra halvtidsfrigivning för förstagångsdömda, vilket skall ges regeringen till känna. Detta är den grupp där förändringar kan ge den största effekten och där den största möjligheten att bryta en kriminella bana finns.
Denna åtgärd skall givetvis inte ses isolerad utan i ett större sammanhang där kriminalvården nu utvecklar sina behandlingsprogram. De nya resurser som tillförs för att arbeta med narkotikaproblematiken gör att man nu också har större möjligheter att öka rehabiliteringsresurserna för bland annat denna grupp.
En av de påföljder som införts under senare år och som har haft ett mycket positivt resultat är intensivövervakning med elektronisk fotboja. När påföljden infördes 1996 var det en begränsad försöksverksamhet som riktade sig till de som dömdes till strafftider på upp till 2 månader. Försöket utvärderades av Brå och visade på ett mycket gott resultat. Påföljden permanentades 1997. Den maximala strafftiden som kan medföra fotboja har höjts till 3 månader.
Vänsterpartiet anser att fotboja ofta är en bra påföljd eftersom man på detta sätt kan undvika de skadliga effekter som en fängelsevistelse oftast har. En av de stora vinsterna är att klienten med denna påföljd får ta ett större ansvar för att följa de regler som följer av påföljden. Bland annat krävs av den dömde att han eller hon ska vara drogfri i den miljö som han eller hon sedan också skall leva i. I många fall innebär detta att drogfriheten håller i sig även sedan intensivövervakningen har upphört.
Utredningen som låg till grund för beslutet att införa denna påföljd föreslog att straffsatser upp till sex månader borde komma i fråga. Enligt försiktighetsprincipen valde man dock kortare tid. Vänsterpartiet har tidigare lämnat förslag att påföljden nu skall utvidgas till att kunna omfatta brott upp till sex månader och anser fortfarande att, med de kunskaper som finns i dag och det positiva resultat som har uppnåtts, det är dags att ta steget och följa det ursprungliga förslaget. Elektronisk fotboja skall således kunna användas som påföljd när det gäller straff upp till sex månader. Då detta kommer att innefatta flera nya brottstyper bör man införa en försöksperiod, med uppföljning och utvärdering av Brå. Detta skall ges regeringen till känna.
Vid anstalten i Kumla infördes för ett par år sedan en särskild mottagningsenhet. Vid denna enhet placeras alla som har dömts till fyra år eller mer under de första veckorna av verkställigheten. Syftet med detta är att göra en kartläggning av klienten, hans behov och även en så kallad farlighetsbedömning. Kartläggningen ska sedan ligga till grund för placeringen av klienten så att både samhällsskyddet och klientens behov kan tillgodoses. Denna verksamhet har visat sig vara mycket positiv och den utvecklas ständigt genom att metoderna och verktygen för kartläggningen hela tiden förbättras.
Vänsterpartiet anser att man nu kan fundera på nästa steg i utvecklingen. I Skottland har man infört särskilda avdelningar för de som är dömda till 10 år eller livstid där de får vistas under de första åren av verkställigheten. På dessa avdelningar satsar man extra på bearbetning av brottet och den uppgivenhet och förvirring som ett så långt straff givetvis ger upphov till. På dessa avdelningar ges också hjälp med att lösa praktiska problem som kan uppstå utanför anstalten. Exempel på sådant är familjeproblem, barnen i familjen och liknande. Därutöver ges information om hur fängelset och fängelselivet fungerar, vad som krävs av en, vilka rättigheter man har och var man skall vända sig med olika ärenden. Behovet har visat sig stort då många av de som döms till dessa straff är dömda för mord och då ofta relationsmord utan annan kriminell bakgrund. Genom att man under åtminstone det första året koncentrerar sig på att lösa och bearbeta olika typer av problem och att förbereda för anstaltsvistelsen är man mycket lugnare och mer välfungerande när man placeras vid vanlig anstalt. Resultatet har blivit att anstalterna fungerar bättre och antalet incidenter har minskat. Regeringen bör utreda möjligheterna att införa denna typ av verksamhet i Sverige.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Alice Åström (v) |
|
|
Berit Jóhannesson (v) |
Lars Ohly (v) |
|
Rossana Valeria D (v) |
Sermin Özürküt (v) |