Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att särskild lagstiftning om jäv när det gäller åklagare skall införas.
En viktig del av det reformarbete som påbörjats inom åklagarväsendet och i linje med utvecklandet av medborgarperspektivet inom rättsväsendet i stort måste vara att höja allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Åklagarväsendet ligger här långt framme men det finns fortfarande vissa brister. En av dessa är frågan om åklagarjäv.
En åklagares uppgifter är att leda förundersökningar och att föra allmänhetens talan i brottmålsrättegångar. En åklagare har rätt att fatta beslut om restriktioner för häktade personer och har även andra befogenheter. Allmänhetens förtroende för rättsväsendet kräver att åklagaren är höjd över varje misstanke om jäv eller liknande. Detta till trots finns inga särskilda regler som reglerar dessa frågor. Istället hänvisas i rättegångsbalkens 7 kap. 6 § till reglerna om jäv för domare som regleras i rättegångsbalkens 4 kap. När det gäller prövningen av frågor om jäv skall dessa handläggas av åklagarens närmaste chef och när det gäller riksåklagaren av honom eller henne själv. Detta är givetvis en mycket otillfredsställande lösning och inte ägnad att öka allmänhetens tilltro till hanteringen.
Åklagare och domare har helt olika roller i rättsprocessen. Under rättegången är domarens roll att vara opartisk medan åklagaren kan anses vara part i målet från det att åtal är väckt. Åklagaren har emellertid en absolut skyldighet att vara objektiv under förundersökningen. Regler för åklagares jäv måste således reglers separat. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Alice Åström (v) |
|
|
Berit Jóhannesson (v) |
Lars Ohly (v) |
|
Rossana Valeria (v) |
Sermin Özürküt (v) |