Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avvakta fortsatt omorganisation inom domstolsväsendet tills ytterligare konsekvensanalyser genomförts av hittills genomförda nedläggningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om domstolsorganisationen i Gävleborgs län.
I regeringens skrivelse 2002/03:126 redogörs för den utvärdering som genomförts av förändringarna i den yttre tingsrättsorganisationen och även för planerade förändringar av tingsrättsorganisationen. Enligt skrivelsen gör regeringen bedömningen att målen med den hittills genomförda reformeringen av tingsrättsorganisationen i allt väsentligt uppnåtts genom sammanläggningarna. Reformeringen av den yttre tingsrättsorganisationen, eller mer konkret uttryckt nedläggningar av mindre tingsrätter, kan därför fortsätta. Skrivelsen bygger på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Enligt regeringens handlingsplan för reformeringen av domstolsväsendet skall några principer vara vägledande. Till dessa principer hör medborgarnas krav på snabbhet, kvalitet och service. Den dömande verksamheten skall finnas nära medborgarna och bedrivas i alla delar av landet.
Som första punkt i målsättningen för arbetet nämns bibehållen tillgänglighet. Med anledning av den utvärdering som gjorts finns det all anledning att vara kritisk till den reformeringsväg som regeringen slagit in på. I Riksrevisionsverkets granskning framkommer bland annat att det inte gått att bedöma om förutsättningarna för rekrytering förbättrats på något avgörande sätt. För de nämndemän som tjänstgör ofta och som fått längre resväg har målet om bibehållen tillgänglighet inte kunnat nås. Både rekryteringsfrågan och tillgängligheten har varit och är bärande för reformeringen av den yttre tingsrättsorganisationen.
Kristdemokraterna har motsatt sig regeringens så kallade reformarbete som i praktiken hittills inneburit att 37 tingsrätter försvunnit och ett stort antal tingsrätter hotas av nedläggning. Tidigare var skälen för nedläggningarna ekonomiska, när detta skäl inte längre höll har kvalitetsmässiga skäl åberopats. Ingen har emellertid kunnat påvisa att de mindre domstolarnas verksamhet håller sämre kvalitet än de större. Domstolsverkets egen statistik visar att mindre tingsrätter har kortare omloppstider och även lägre kostnader. Det är också en villfarelse att den marginella ökningen av antalet domare vid en sammanslagning medför att man uppnår högre grad av specialisering.
Kristdemokraterna utesluter inte en förändring av tingsrättsorganisationen. Vi är beredda att möta de krav som samhällsutvecklingen medför. Samtidigt vill vi poängtera att en förändring inte kan göras utan att hänsyn tas till ett helhetsperspektiv; en nedlagd tingsrätt innebär att poliser, åklagare och advokater försvinner från orten. Vid en nedläggning av tingsrätterna riskerar även orterna att utarmas på kompetens och utvecklingskraft, vilket rimmar illa med regeringens övriga ambitioner rörande en levande landsbygd. Det är också anmärkningsvärt att riksdagen inte har något att säga till om när det gäller sammanslagningar och nedläggningar av tingsrätter.
I skrivelsen redogörs också för den aktuella situationen avseende tingsrätterna i Gävleborgs län. Några skarpa förslag finns just nu inte, men regeringens avsikter går det inte att ta miste på. En utredare har tidigare på Domstolsverkets uppdrag lämnat förslag till en förändrad tingsrättsorganisation i Gävleborgs län. Detta förslag innebär en centralisering av tingsrättsorganisationen. Det sämsta scenariot är en tingsrätt i Gävle och tingsställen i övriga länet.
Regeringen skriver i sin skrivelse att den har för avsikt att inom kort återkomma med ett ställningstagande när det gäller förslaget att lägga samman tingsrätterna i Hudiksvall och Bollnäs och att förslaget för närvarande bereds inom Justitiedepartementet.
I en interpellationsdebatt som jag höll med justitieminister Thomas Bodström den 20 maj, interpellation 2002/03:335, om små tingsrätters framtid sa ministern följande: ”Självklart är det inga osakliga grunder som ligger bakom de beslut som kommer att fattas. Det är självklart att det är noggranna överväganden.”
Med hänsyn till att Justitiedepartementet har felaktiga uppgifter rörande Hälsingetingsrätterna är jag inte övertygad om att detta stämmer. Under avsnitt 4.4.2 i rubricerad skrivelse sägs att Hudiksvalls tingsrätt har 3 ordinarie domare och Bollnäs tingsrätt 2 ordinarie domare. Hur kan faktaunderlaget vara felaktigt eller behandlingen av det på Justitiedepartementet vara så undermåligt? Det rör sig trots allt om uppgifter som sprids till riksdagen. Vid envar av de båda tingsrätterna finns formellt 2,5 ordinarie domartjänster. Vid Bollnäs tingsrätt finns en lagman, en rådman och en med Hudiksvalls tingsrätt delad rådmanstjänst (se Ju2002/1317/DOM). Samma förhållanden gäller vid Hudiksvalls tingsrätt.
På grund av att regeringen uppenbarligen saknar ett helhetsperspektiv kan den utan att tveka skriva att en gemensam domstol för hela länet har påtagliga fördelar för verksamheten. Med hänsyn till avstånden inom domkretsen anser man dock att förslaget om en tingsrätt i varje landskap ska främjas. I samma skrivelse förordas att Sveg ska läggas ner och då återstår en tingsrätt i Jämtlands län. Hur går närhetsprincipen ihop med förslaget om att Bollnäs ska läggas ner och enbart de tingsrätter som finns utmed kusten blir kvar? Ska hela inlandet tömmas på verksamhet som skulle kunna innebära att människor bor kvar på orten? Det är utan tvekan så att glesbygdsbefolkningen får kraftigt försämrad tillgänglighet till sin tingsrätt genom ökade avstånd.
I skrivelsen framhålls att eftersom de flesta medborgare besöker tingsrätten en gång i livet gör det inget med längre restid och en något försämrad tillgänglighet. Detta är att förenkla problemet. Det är många som är involverade i domstolsverksamheten. Nämndemän, vittnesstöd, brottsoffer och den tilltalade, advokat, åklagare och polis för att nämna några. De lokala medierna som också bevakar det som sker inom rättsväsendet på det lokala planet är viktiga. Det finns stor risk att denna bevakning försämras vid en centralisering av tingsrättsorganisationen.
Mot bakgrund av ovanstående är det viktigt att betona ett helhetsperspektiv där den enskilde medborgaren sätts i centrum. Framtiden kommer att ställa nya krav på närhet och lokal förankring för att garantera rättssäkerhet. De mindre tingsrätterna i Gävleborgs län fyller en viktig funktion även i framtiden och skall därför bevaras. I Gävleborg är det framför allt medborgarna i glesbygden som drabbas, samma medborgare som tidigare drabbats av omorganisation och centralisering av andra myndigheter. En omorganisation inom domstolsväsendet måste därför avstanna och inga nya förändringar genomföras förrän tillräckligt lång tid gått, så det är möjligt att på ett rättvist sätt kunna avläsa konsekvenserna av de genomförda nedläggningarna.
|
Stockholm den 12 juni 2003 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |