Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kravet på en förnyad och opartisk översyn av Stockholms tingsrätt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inte slå samman tingsrätter i Stockholmsregionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kompletterande uppdrag att följa upp och utvärdera beslutade och genomförda sammanläggningar.
I samband med behandlingen av regeringens skrivelse från april 2000, angående reformeringen av domstolsväsendet uttalade riksdagen (bet. 2000/01:
JuU29) att domstolens lokala förankring måste väga tungt i det fortsatta arbetet. Regeringen hade då pekat på att man avsåg att arbeta för att organisatoriskt skapa större domkretsar. Utskottet fann då inget som tydde på att de kommande förändringarna skulle leda till en stark koncentration av den dömande verksamheten.
Av regeringens skrivelse framkom vidare att man borde överväga om den nuvarande organisationen i storstäderna var ändamålsenlig och att man avsåg att ge Domstolsverket i uppdrag att utreda organisationen i Stockholmsområdet. Riksdagen uttalade härvidlag sitt gillande över att denna utredning skulle tillkomma.
Regeringen uppdrog sedermera till generaldirektören i Domstolsverket Stefan Strömberg att göra en översyn av Stockholms tingsrätts ledningsfunktioner, organisation och arbetsformer. Om utredaren fann det lämpligt skulle även förslag rörande organisationen i Stockholms län redovisas.
Utredningen har nu redovisat två alternativa lösningar som i båda fallen innebär en kraftig koncentration av den dömande verksamheten i Stockholmsregionen. I det ena fallet blir dagens nio tingsrätter tre och i det andra fallet fem tingsrätter.
Centerpartiet föreslår en ny översyn baserad på decentralisering av Stockholms tingsrätt.
Stockholms tingsrätt är med sina ca 450 anställda landets i särklass största domstol. Tingsrätten handlägger ca 14 % av landets brottmål och tvistemål. Där handläggs en stor mängd mål för hela länet (bl a fastighetsmål och utsökningsmål) men även för hela riket (t ex patentmål).
Stockholms tingsrätt har varit föremål för översyner med jämna mellanrum men har trots det längre handläggningstider än övriga tingsrätter. Här finns de stora volymerna som sägs vara bra för rättsväsendet. Här finns de möjligheter till specialisering som sägs stärka rättsväsendet. Här borde man kunna avläsa de stordriftsfördelar som eftersträvas i de organisatoriska förändringar som genomförts. Således borde Stockholms tingsrätt vara ett föredöme för den fortsatta organiseringen av domstolsväsendet. Men Stockholms tingsrätt har betydande problem – och den fråga som borde ställas är om storskalighet istället för att lösa, skapar problem som ytterst drabbar medborgarna. Genom en opartisk analys av Stockholms tingsrätt skulle den idag bärande tesen för utvecklingen av rättsväsendet kunna få en ingående granskning. Bara detta borde motivera en förnyad översyn för att ge ett bredare underlag även för den fortsatta inriktningen av hela domstolsväsendet i landet.
Övriga åtta tingsrätter i Stockholms län svarar idag för sammanlagt 12 % av det totala antalet brottmål och tvistemål i landet. Utan att tydligt analysera de problem som föreligger i Stockholms tingsrätt föreslår nu utredaren en sammanläggning som berör alla tingsrätter. Resultatet skulle bli en storskalighet som saknar motstycke efter svenska förhållanden.
Om det förslag som presenterats för tingsrättsorganisationen i Stockholms län genomförs skulle resultatet bli en stark koncentration av den dömande verksamheten i landets huvudstadsregion, något som riksdagen knappast avsåg i sitt tidigare uttalande. Om det dessutom är så att storskaligheten i sig är en del av roten till de långa handläggningstiderna och de problem som finns vid Stockholms tingsrätt, riskerar hela rättsväsendet i Stockholmsregionen drabbas av samma sjukdomsbild. Det finns inget i utredningen som säger att problemen för medborgarna i Stockholmsregionen minskar om det skapas tre eller fem stora tingsrätter, vid sidan om Norrtälje tingsrätt som i båda fallen föreslås bli kvar. De tre nya tingsrätterna i Strömbergs förslag skulle få nästan samma storlek som Stockholm tingsrätt idag.
Istället för att lägga samman tingsrätter så som utredaren föreslår måste en opartisk studie initieras som koncentrerar sig på att lösa de problem som Stockholms tingsrätt har och låter övriga domstolar ”vara ifred”. Utredningen bör redovisa alternativa lösningar baserade på en decentraliserad organisation med tydlig lokal förankring – med närhet till medborgarna och deras vardag. En vardag som ser mycket olika ut i en mångkärnig Stockholmsregion som alltmer växer samman med hela Mälardalen. Strömbergs utredning präglas här av ett gammalt koncentrationsmönster för regionens utveckling, mer än av ett tillvaratagande av hela regionens utvecklingskraft. Stockholms län är inte den sammanhållna region som Strömberg gör gällande. En ny studie förutsätts utgå ifrån att förnya rättsväsendet i Stockholmsregionen genom att utveckla de väl fungerande tingsrätternas möjligheter.
Den utvärdering som riksdagen förväntade sig skulle ha parlamentariska inslag, har ännu inte redovisats för riksdagen. Här förutsätts att denna översyn är opartisk. Översynen bör ges kompletterande uppdrag att studera och pröva de nu gällande teserna om koncentration och storskalighet som gäller för rättsväsendets utveckling. Den förnyade översyn som här föreslås av Stockholms tingsrätt kan i detta sammanhang vägas in i studien. I likhet med vad som tidigare påtalats är det angeläget att inte genomföra några nya sammanslagningar av tingsrätter innan riksdagen fått tillfälle att ta ställning till utvärderingen av de hittillsvarande förändringarna.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Kerstin Lundgren (c) |