Riksdagen beslutar en lagändring av innebörd att ljuddämpare som reducerar den farliga knallen på klass 1-vapen till 125 decibel skall betraktas som vapentillbehör och undantas från licenstvång.
Tio procent av den svenska befolkningen har någon form av hörselskada. Av dessa hundratusentals människor är en stor del jägare. Förmodligen har en rätt stor del av deras hörselskador uppkommit genom att de utsatts för höga decibeltal i samband med att de avlossat skott från sina jaktvapen. Detta problem har föranlett ett flertal interpellationsdebatter och frågor de senaste åren.
Ett motiv till att statsråden inte tagit ställning i frågan har varit att man inväntat en rapport från Rikspolisstyrelsen. Denna rapport har lämnats men inga konkreta förslag fanns med för att underlätta innehavet av ljuddämpare.
Det finns en bred missuppfattning om vad ljuddämpare på jaktvapen egentligen är. Många tror felaktigt att det handlar om att vapnen blir tysta. Det riktiga är att man kan reducera den farliga knallen på ett jakt 1 vapen till 125 decibel. Det innebär att ett skott kommer att höras på mycket långt håll även med ljuddämpare, men man tar bort just den farliga knall som skadar örat. En annan fördel med ljuddämpare är att rekylen blir betydligt mindre, och detta ger för många en trygghetskänsla, och man skjuter därmed bättre. För att minimera risken för skadskjutning är detta en stor fördel.
Ljuddämpare på jaktvapen är tillåtet i våra grannländer. Om det mot all förmodan skulle användas ljuddämpare i kriminella sammanhang är det därmed mycket lätt att få tillgång till detta tillbehör.
Ljuddämpare skall anses som ett tillbehör till vapnet, i likhet med vad ett kikarsikte gör i dag, och därmed behövs inget licenstvång.
För att få dispens från förbudet med ljuddämpare måste man ha ett läkarintyg på att man fått en hörselskada, som bifogas ansökan.
Sveriges riksdag har med denna lagstiftning förorsakat ett moment 22. Man skall först få en bestående skada, sedan skall man kunna erhålla ett skydd.
Frågan är tidigare utredd hos Rikspolisstyrelsen. Därför torde det finnas underlag för ett snabbt agerande och därmed kan riksdagen ta ett beslut i frågan.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Jan-Evert Rådhström (m) |
Ulla Löfgren (m) |