Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett förslag till ändring i vapenlagen och vapenförordningen så att det blir möjligt att inneha salongsgevär för jaktändamål.
Enligt 2 kap 1 § vapenlagen krävs tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition. Av 4 § samma lag framgår att en enskild person får meddelas tillstånd att inneha ett skjutvapen endast om den enskilde behöver vapnet för ett godtagbart ändamål. Av 11 kap 2 § av vapenlagen följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om bl.a. de förutsättningar i övrigt som ska vara uppfyllda för tillstånd enligt lagen.
I 2 kap 5 § vapenförordningen stadgas, att behov att inneha skjutvapen i fråga om vapen som av Rikspolisstyrelsen efter samråd med Naturvårdsverket klassificeras som salongsgevär bör anses föreligga endast för avlivande av fällfångat vilt.
I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen (4 kap 1 § RPSFS 2000:63, s 12) stadgas bland annat följande: ”Av föreskrifterna framgår att med ett salongsgevär skall avses ett enskottsgevär i klass 4 med kaliber 5,6 mm och med en vikt som i originalutförande understiger 2,5 kilo.”
Den som i dag förvärvar ett salongsgevär ansöker om vapenlicens och anger att ändamålet är jaktändamål, får ansökan avslagen med åberopande av att licens inte får beviljas för detta ändamål.
Skälet till att staten vill begränsa användandet av vapen som klassas som salongsgevär vid jakt har angivits i förarbetena (prop. 1981/82:1 s. 28) enligt följande ”dessa vapen har nämligen inte sällan undermålig precision och bristfällig mekanism”. I vapenförordningen och Rikspolisstyrelsens föreskrifter har reglerna utformats så att det är näst intill omöjligt att få licens för ett salongsgevär för jaktändamål, trots att det i det enskilda fallet kan visas att vapnet är i fullgott skick. Det kan inte vara rimligt att ett fullgott vapen som ärvts i generationer inte skall kunna användas för jakt bara för att det klassas som salongsgevär.
Reglerna måste få en sådan utformning att de vapen som inte är i fullgott skick mönstras ut, medan fullgoda vapen får användas fullt ut.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Bertil Kjellberg (m) |