Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att personer som för tredje gången gjort sig skyldiga till rattfylleri skall dömas till behandling för sitt missbruk.
Kriminalpolitiken måste alltid vara inriktad på att den som dömts för rattfylleri erbjuds en väg ut ur sitt brottsliga beteende. Det därför viktigt att aktiv och strukturerad rehabilitering, kombinerat med tydligt ställda krav, erbjuds den dömde. Det är därför olyckligt att tanken att varje dömd brottsling skall erbjudas en individuell rehabiliteringsplan inte fullföljs inom dagens kriminalvård.
Principen att straffet bör vara längre vid upprepade återfall är relevant för de flesta typer av brott. Men när det gäller rattfylla hjälper det föga att döma till längre straff varje gång en person kör rattfull eftersom rattfylleristen ofta har alkoholproblem.
En person som för tredje gången gjort sig skyldig till rattfylleri bör därför alltid tvingas att delta i ett behandlingsprogram för alkoholmissbruk. En person med alkoholmissbruk kommer nämligen med största sannolikhet endast att sluta köra rattfull om han eller hon får bukt med sitt alkoholmissbruk. Faktum är att varje rehabiliterad rattfyllerist kan innebära räddade människoliv. Risken att rattfylleristen antingen kör ihjäl sig själv eller någon annan är stor. Om inga rehabiliterande åtgärder därför vidtas riskerar alkoholmissbruket att sluta med tragedi.
|
Stockholm den 14 oktober 2002 |
|
|
Hans Backman (fp) |