Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föräldrarnas ansvar för barnen bör understrykas genom information om föräldrarnas skadeståndsansvar.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring vad gäller rätten för föräldrar att begära hjälp av polis eller socialtjänst för att få hem sina barn, som utan lov vistas ”på stan” eller i andra olämpliga miljöer nattetid i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring vad gäller polisens rätt att registrera brottsmisstänkta ungdomar under 15 år, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring vad gäller möjligheten att drogtesta också ungdomar under 15 år vid misstanke om drogpåverkan, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ungdomar under 18 år som begått allvarliga brott skall kunna dömas till ett särskilt frihetsberövande ungdomsstraff på kriminalvårdshem för unga.
Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten att införa ett villkorat frihetsberövande straff, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheten av att kunna döma unga brottslingar till ett s.k. weekendfängelsestraff, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring som innebär att straffet utmäts på samma sätt för alla brottslingar över 18 år, i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skolans arbete mot mobbning.1
1Yrkande 9 hänvisat till UbU.
Unga människor är överrepresenterade både som offer och förövare vad gäller våld. Oron för våld är stor bland många unga människor och bland föräldrar som är bekymrade för att deras barn skall råka illa ut. Det är en fråga som berör de flesta.
Huvuddelen av alla brott begås av unga människor, drogmissbrukare och återfallsbrottslingar. Brottskarriären grundläggs ofta tidigt. Bryts inte dåliga vanor och attityder i tid kan resultatet bli ett liv av brott.
När unga människor upplever att ingenting händer när de begår sina första brott tolkas det som att den som tiger samtycker och ger en tyst acceptans för brott. Om den första reaktionen uteblir riskerar brottsliga beteenden att sätta sig och brotten fortgå. I dag saknas tillräckliga stöd- och sanktionsmöjligheter för att möta unga brottslingar. Socialtjänsten räcker inte till för att möta unga som utvecklat allvarliga kriminella beteenden. Det är särskilt viktigt att unga brottslingar möts av tidiga och tydliga reaktioner.
I dag fungerar det inte så, snarare tvärtom. En ung människa kan samla på sig ett mycket stort brottsregister innan samhällets reaktion kommer. Då är det ofta för sent. Detta är också nonchalant mot brottsoffren som lider en gång till när den som betett sig illa mot dem slipper undan. Dagens eftergivenhet är en signal till människor som råkat ut för brott, eller fruktar att de skall göra det, att rättssäkerheten inte tas på allvar av landets politiker.
Normlöshet och avsaknad av moral, tillsammans med behov av spänning och snabb behovstillfredsställelse ligger bakom brottsligheten. Många av ungdomarna saknar kontakt med vuxna de känner respekt för. Enligt uppgifter för något år sedan i Expressen har 75 procent av de ungdomar polisen kommer i kontakt med läs- och skrivsvårigheter.
Våldsbenägenhet märks ofta tidigt i skolan. Det är i skolan som samhället tidigast kan sätta gränser när någon ger sig på andra. Undfallenhet och passivitet ger problem både på kort och lång sikt. Samtidigt är det i unga år som samhället kan hjälpa ungdomar som hamnat på glid rätt igen. Alltför ofta försöker skolan hantera våld internt, men det sänder fel signaler. Det får inte finnas skilda rättssystem i samhället. Trots detta anmäls inte de flesta våldsbrott som begås i skolan av skolan själv. I stället är det föräldrar och barn som polisanmäler våldet.
Skolans arbete mot våld och mobbning måste intensifieras. Polisen menar att mobbning är ett första tecken på att en person håller på att komma på glid. Man bedömer att risken för kriminalitet och drogmissbruk är ”betydligt förhöjd” för dem som mobbar andra i skolan.
Ungdomsvåldet hänger samman med mobbning. De som mobbar andra är överrepresenterade i våld på fritiden.
Polisen berättar om att det i bland förekommer rena torpedverksamheten på landets skolor. Elever från andra skolor skickas in på en skola för att märka en elev, eller göra upp räkningen. Såväl elever som lärare kan ha svårt att freda sig från detta.
Det finns en påfallande kunskapsbrist i skolan om vilka beteenden som är brottsliga, enligt polisen. Misshandel och olaga hot är just misshandel och olaga hot också när det äger rum i skolan. Skolan skall kunna stänga av elever efter skolvåld.
Ansvaret för barnens fostran och normer ligger på föräldrarna. Att föräldrar är ansvariga för sina barns agerande markeras också i lagen. Sedan 1994 kan föräldrar bli skadeståndsskyldiga om de brister i tillsyn av sina barn och något går snett. Skadeståndsansvaret är dock inte så väl känt i dag.
Föräldrarnas möjlighet att kontrollera var barnen är och vad de gör bör stärkas genom en rätt att be polis eller socialtjänst om hjälp att hämta hem barn från stan, när de vistats där utan föräldrarnas tillåtelse. Polisen har i dag rätt att omhänderta minderåriga med stöd av 12 § polislagen.
Många föräldrar kan ha svårt att rå på en aggressiv tonåring, som är på väg att hamna snett och som vägrar att följa föräldrarnas regler. Inte minst när det gäller ungdomar på glid kunde rätten att begära hjälp vara ena sidan av det mynt där andra sidan är att föräldrars skadeståndsansvar markeras.
För att polisen skall kunna forma en bättre bild av ungdomsbrottsligheten och en gripen persons bakgrund måste även ungdomar under 15 år och som är skäligen misstänkta för brott, kunna registreras. I dag är många unga ”blanka” i polisens ögon, när någonting allvarligt inträffar. Detta trots att den unge kan ha en lång rad olagliga gärningar på sitt samvete.
När polisen misstänker att en ung människa knarkat måste man få rätt att ta blod- och urinprov – också när den misstänkte är under 15 år. Ingen vinner på att problemen döljs. Tvärtom, ju tidigare drogproblem upptäcks, desto tidigare kan hjälp ges.
Innan ungdomar fyllt 18 år får fängelsestraff bara dömas ut om det finns synnerliga skäl för detta. Det förekommer endast i sällsynta fall. Påföljden blir i stället sluten ungdomsvård.
Det förekommer dock alltför ofta att unga människor begår brott som är så allvarliga att fängelse inte kan undvikas.
Ungdomar under 18 år som begått allvarliga brott skall kunna dömas till ett särskilt ungdomsstraff på ett kriminalvårdshem för unga. Därigenom kan kontakt med äldre, erfarna brottslingar undvikas. Det frihetsberövande straffet skall vara tidsbestämt av domstol. Vård inom socialtjänsten kan därmed avskaffas i berörd del. De som är över 18 år är myndiga och bör bedömas på samma villkor som vuxna.
Gärningens art och inte gärningsmannens ålder måste vara det som styr påföljden vid brott. Vid 18 års ålder är man myndig med alla de rättigheter och skyldigheter detta för med sig. Man kan rösta, är valbar till riksdagen och kan teoretiskt också arbeta i domstol. Likväl betraktas inte myndighetsåldern som en avgörande gräns vid straffmätning i dag. Den som begår brott före 21 års ålder särbehandlas och bedöms inte fullt ut behöva ta ansvar för de brott man begått. Detta kan endast tolkas som att myndighetsåldern är för låg eller som att åldersgränserna vid straffmätning bör förändras.
I dag skall största restriktivitet gälla för dömande till fängelsestraff när den berörda brottslingen är mellan 18 och 21 år. Fängelse får bara bli påföljden ifall det med hänsyn till brottets straffvärde eller annars finns ”särskilda skäl”.
För brottslingar över 18 men under 21 år, skall alltså förövarens ålder beaktas särskilt när straffet mäts ut. Då kan straffet bli lindrigare än vad brottet normalt skulle resultera i. Livstids fängelse får inte utdömas för den som begått brott före 21-årsdagen.
En 18-åring är därmed valbar till riksdagen för att kunna lagstifta om straffet för mord, men anses inte vuxen nog att få samma straff som en äldre medbrottsling. Detta är inte rimligt. Det bör vara handlingens art och inte gärningsmannens ålder som styr straffet vid grova brott. Därmed bör straffet utmätas på samma sätt för alla brottslingar över 18 år. Ålder bör inte i sig kunna vara ett skäl för ett mildare straff, för myndiga brottslingar. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att återkomma med förslag till lagändringar som säkerställer detta.
En påföljd som kan ha särskild relevans för unga brottslingar är villkorligt fängelsestraff. Det går till så, att när en ung människa döms till skyddstillsyn fastställer domstolen samtidigt ett villkorligt frihetsberövande straff, anpassat efter brottets beskaffenhet.
Straffet följer brottslingen under en bestämd tid, men verkställs inte. Fängelsetiden kan dock förlängas om ny skyddstillsyn utdöms. Om och när den villkorligt utdömda fängelsetiden överstiger en viss sammanlagd längd måste tiden dock avtjänas i sin helhet. Om den unge brottslingen skärper sig i tid slipper han fängelse – om han fortsätter begå brott måste han avtjäna hela det sammanlagda straffet.
I USA har man använt en metod kallad ”Scared straight”, grovt översatt: skrämd på rätt väg. Unga människor har fått tillbringa någon dag i fängelse, där internerna visar dem hur svårt det är att sitta inne och pekar ut den väg som väntar ungdomarna om de inte lägger om kursen.
En variant av det villkorade fängelsestraffet kan därför vara att skyddstillsynen föregås av ett kortare frihetsberövande straff, som en föraning om vad som kan komma. Genom ett förbättrat beteende kan fängelse undvikas och det frihetsberövande straffet förblir villkorat.
Det bör vara möjligt att döma ungdomar till s.k. weekendfängelser, d.v.s. korta frihetsberövande straff som skall stämma till eftertanke.
Den som hamnar på glid måste möta tidiga och tydliga reaktioner och en konsekvent attityd från skola, socialtjänst, polis och andra berörda myndigheter.
|
Stockholm den 7 oktober 2002 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |