Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om polisbristen i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om polisbristen i Örebro län.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åldersstrukturen inom polisen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förutsättningarna för polisen att finnas representerad i varje kommun.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om polisbristens effekter på polisers trygghet i ingripandesituationer.
Riksdagen begär att regeringen utreder förutsättningarna för inrättandet av en fjärde polishögskola i Örebro.
Trygghet till liv och egendom har i Socialdemokraternas Sverige blivit en klassfråga. Den som har råd köper larm och väktartjänster, eller flyttar till lugnare områden. Det finns 16 000 poliser i Sverige, men hela 27 000 väktare. Den som inte har råd utelämnas.
Av de ca 35 000 brott som anmäldes i Örebro län under 2001 så klarades knappt en tredjedel upp. Ser man till brott mot brottsbalken var det mindre än en fjärdedel, 23 procent, som klarades upp. Våldsbrotten har ökat i Sverige. Bara under årets tre första månader ökade antalet anmälda misshandelsbrott med sju procent. Under samma period ökade kvinnomisshandeln med tio procent och gatuöverfallen med fem procent.
Det är tydligt att polisen har utarmats de senaste åren. Det är inte längre en självklarhet att polisen kommer snabbt om man ringer för att be dem avstyra begynnande bråk, stoppa situationer som urartat eller gripa den som gett sig på någon annan. Skulden för detta ligger inte hos polisen, som saknar både medarbetare i tillräckligt antal och ekonomiska resurser för verksamheten. Det är ett politiskt ansvar.
Det måste finnas poliser i varje kommun. Detta kräver både människor, företagare och enskilda poliser. Jag delar det kravet. I Örebro län saknar Laxå redan i dag egen polis. Men i flera kommuner fruktar man en situation där polisen tunnats ut så mycket att den inte kan bli kvar. Förklaringen är nedskärningen av antalet poliser i länet, i kombination med allvarliga rekryteringssvårigheter när luckor skall fyllas. Då får i stället ortens behov täckas från angränsande kommuner. Det säger sig självt att tryggheten blir lidande. På många håll finns inte polis att tillgå när brott begås. I norra, södra och västra länsdelen finns en vardera och i Örebro två stycken ingripandepatruller. Därtill kan finnas närpolispatruller. Men hela länsdelar kan lämnas utan poliser i flera timmar när polisen griper en person och måste köra miltals för att lämna av den gripne på en nattöppen station.
Hällefors är en av de kommuner i landet som tvingas lägga ut mest pengar per invånare på att hyra in vaktbolagstjänster. ”Det beror på att staten abdikerat från det fundamentala ansvaret för de här mindre orterna. Vi är som ett Kurdistan i Sverige – vi finns men ingen vill kännas vid oss.” Så kommenterar Bodströms partivän, kommunalrådet Pentti Supponen, polisbristen. Iakttagelsen att det finns alldeles för få poliser är riktig. Men ansvaret bär den socialdemokratiska regeringen som stängde polisskolan i fem terminer och skar ner polisens resurser.
Polisbristen är i dag så svår att många poliser jag träffat är otrygga. Möjligheten till förstärkning inom rimlig tid finns inte alltid. Man känner sig utsatt vid ingripanden. Vad händer om situationen går fel? Även vakter blir otrygga när man vet att man kan få vänta en och en halv timme på polisen när något hänt.
Denna otrygghet, som beror på att antalet poliser är för litet, bidrar till svårigheterna att rekrytera poliser till glesbygd och mindre kommuner.
Polisen kan inte vara bättre än de förutsättningar politiken ger den. Det är nödvändigt att polisen får adekvat utbildning, utrustning och ledning för svåra situationer.
Polisen skall vara tillgänglig i hela länet. Men i Örebro län har antalet poliser minskat från 488 i början av år 1995 till 442 i början av 2002. Länet har alltså förlorat 46 poliser på dessa år.
I Hällefors berättar närpolischefen att man nu är nere på fem poliser, mot tidigare nio. I Askersund finns tolv poliser i dag, men man borde enligt planerna vara 18. Frågan är om ens det vore tillräckligt.
Enligt riksdagens utredningstjänst fanns det sommaren 1994 17 806 poliser i Sverige. Vid årsskiftet 2001/2002 fanns det 16 120 poliser i landet. En minskning med 1 686 poliser alltså.
Lika illa är det om man ser till antalet civilanställda inom polisen. De har på sju år minskat med 539 i landet och 46 i länet. Detta är allvarligt eftersom det hindrar poliser från att göra polisarbete. I stället binder kontorsjobb och administration onödiga delar av polisens tid. Fler civilanställda inom polisen kan frigöra tid för de poliser som finns.
Det behövs fler poliser i landet och länet. Vi moderater menar att antalet poliser i Sverige måste ökas från dagens ca 16 000 till 20 000. Det skulle ge 105 nya poliser till Örebro län, vilket inte bara skulle återställa antalet poliser till tiden före Socialdemokraternas nedskärningar, utan också innebära en betydande ökning av polisens resurser.
Polisstyrelsens ordförande i Örebro län, Bengt Hallström (s), har hävdat att ”113 nya poliser ska anställas i länet”. Detta är en missvisande uppgift, eftersom pensionsavgångarna inte räknas bort. I Socialdemokraternas program ”Trygghet i vardagen” står att partiet arbetar för att ”antalet poliser i Örebro län ökar till runt 500”. I polisens egen bedömning av personalsituationen fram till 2005 framgår att man också där räknar med 500 poliser i länet. Om detta uppfylls är det bara ca 55 poliser fler än i dag. Orsaken är att mycket stora pensionsavgångar väntar polisen. De kommande dryga sju åren kommer mer än 100 av länets poliser att pensioneras – om alla jobbar fram till 65 års ålder. 47 procent av poliserna är i dag 50 år, eller däröver. Då skall man veta att poliser skall kunna gå i deltidspension från 61 års ålder.
Allvarligast är situationen i norra länsdelen. Medelåldern inom polisen här är 52,5 år. Den äldste polisen i yttre tjänst är 63 år. Det är också till tjänster på mindre orter som polisen har svårast att rekrytera nya medarbetare.
I Socialdemokraternas centrala valmanifest står att ”4 000 poliser ska utbildas under de kommande fyra åren”. Detta är dock också en bruttosiffra och innebär inte att antalet poliser ökar med 4 000, utan bara med max hälften av detta. Förklaringen är att polisen också i riket står inför mycket stora pensionsavgångar.
Vi moderater kommer att öka antalet poliser dubbelt så mycket som den nuvarande regeringen. Vi vill inrätta en fjärde polishögskola samt ge nya resurser till ett ökat antal civilanställda. Poliser skall inte bindas vid skrivbord och administration, utan använda tiden för polisarbete.
Rekryteringen till polisen och polisutbildning måste snabbt förstärkas. Men problemet är att även om polisen snabbt får mer pengar så finns svårigheter att anställa, på grund av en skriande brist på tillgängliga poliser. Socialdemokraterna stängde polisskolan mellan höstterminen 1996 och vårterminen 1999. Samtidigt pensionerades landets mest erfarna utredare i förtid. Av dessa skäl finns ett stort svart hål i rekryteringen, ett hål som kommer ta tid att fylla.
Den svenska poliskåren har också totalt sett en väldigt hög medelålder. Mer än var femte polis är över 55 år och bara var fyrtionde polis är under 30 år. Det är ett stort problem vid förläggning av kvälls- och nattjänstgöring.
Sanningen är att man bara börjat med att återställa de problem som regeringen självt ställt till med genom nedskärningar av polisens resurser och stoppad polisutbildning. Det är dessa problem som länets och landets invånare märker i form av bristande tillgänglighet till polisen och osäkerhet i vardagen. Regeringen har låtit antalet poliser falla i landet och länet, samtidigt som brotten borde påkallat kraftfulla insatser.
En fjärde polishögskola borde inrättas i Örebro, för att locka unga människor från Bergslagen och skogslänen att söka till polishögskolan. Då kan förutsättningarna för små orters polisbemanning förbättras. Omfattningen av dagens polisutbildning räcker inte för att både nuvarande polisbrist och framtida pensionsavgångar skall kunna täckas.
Polisens rekryteringsproblem är störst på mindre orter och i glesbygd, som i Bergslagen och skogslänen. Det har visat sig att lokal anknytning till en ort är det som gör att poliser går att rekrytera till glesbygd efter avslutad utbildning. Det är därför viktigt att både rekryteringen och polishögskolorna har god regional spridning.
|
Stockholm den 4 oktober 2002 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |